Att brunsmeta sina politiska motståndare är både stötande och fördummande för den politiska debatten. Ändå fortsätter de rödgröna att göra det. Särskilt miljöpartister är flitiga med att kleta epitetet "blåbrun" på oppositionen.
Det miljöpartistiska språkröret Märta Stenevi, som också är jämställdhets- och bostadsminister i Stefan Löfvens (S) regering, har varit särskilt flitig med att använda begreppet. I riksdagens partiledardebatt nyligen ilsknade KD-ledaren Ebba Busch till över det, men det verkade inte bekomma Stenevi särskilt mycket. Tvärtom så framhärdade hon i en längre intervju med Expressen (4/10) med att hon minsann tänker fortsätta med att kalla oppositionen för blåbrun.
Hennes språkrörskollega Per Bolund, tillika miljö- och klimatminister, ville uppenbarligen inte vara sämre han, utan slängde sig med det förklenande uttrycket i SVT-Agendas partiledardebatt i söndags. Då fick han genast mothugg av SD-ledaren Jimmie Åkesson som ställde frågan om han kallat honom för nazist. Då började Bolund slingra sig och hävdade, likt Stenevi före honom, att det skulle vara ett vedertaget begrepp. Bolund insåg dock tydligen att det inte var lönt att framhärda och avstod sedan från att använda begreppet, i alla fall för just den kvällen.
Att det skulle röra sig om ett vedertaget begrepp är dock rent nys. Sedan spelar det ingen roll att Institutet för språk och folkminnen – en statlig myndighet nota bene – säger så. De enda som använder sig av begreppet är just de som vill använda nedsättande ord om sina politiska motståndare. Det gör det månne till ett "vedertaget begrepp" bland just de människorna, men inte i en mer allmän mening.
För det finns bara en anledning till att använda begreppet "brun" i politiska sammanhang, och det är att kalla någon för nazist utan att behöva vara så brutal att säga det rent ut. Därför Bolunds krumbukter i Agendastudion. Och att kalla någon för nazist, eller för att de beredvilligt ge sig i lag med nazister, är något av det allra värsta du kan göra mot en motståndare. Där och då borde debatten stendö, för hur fruktbart är det att debattera och diskutera med någon som beskyller dig för att vara nazist?
Det här är verkligen ett bottennapp för den politiska debatten, och det borde de rödgröna hålla sig för goda för. Det fördummar och förgrovar samtalet, för att inte tala om hur det relativiserar nazismens ondska och brott mot mänskligheten.
Annars finns det bara en minister som fått avgå för sitt samröre med fascister, och det är Miljöpartiets Mehmet Kaplan, som ertappades sedan han deltagit i en middag med den turkiska fascistgruppen Grå Vargarna. Skall vi därför börja tala om Miljöpartiet de grönbruna?
Just när kritikstormen började efter Agendadebatten så avslöjades att en tjänsteman på Sverigedemokraternas riksdagskansli hade kopplingar till vit makt-miljön. Detta fick säkert en och annan rödgrön företrädare att gnugga händerna av förtjusning, tills det framkom att samma person tidigare gjort karriär i just Miljöpartiet, och arbetat för bland annat Maria Wetterstrand och Per Gahrton, och senare i Nordiska rådet.
Så det är nog bäst att avstå från att brunsmeta folk för att knipa billiga politiska poänger. Man vet aldrig hur det kan slå tillbaka. Bättre att sakligt och sansat diskutera politiska sakfrågor.