I sin första bok visade Mikael Skalstad fotografier från sina många möten med fjärilar. I nya boken Humleguld är det med enbart ord han målar upp bilder ur livet.
På kuppen återupplivar han en bortglömd bokgenre, men ger också en inblick i det omtumlande hockeylivet på ståplats.
Forshagabon Mikael Skalstad är fjärilsfantast, fotograf och FBK-supporter samt författare till två böcker.
Han är också orienterare, kartritare och vaktmästare.
Nästan alltihop får plats i boken, på ett eller annat sätt.
– Varför det blev en bok är för att det är så roligt att skriva. Sen blev det som det blev. Spretigt! säger han.
60 procent natur
Allt i boken bottnar i egna upplevelser, men det är inte en självbiografi, heller inte en roman eller en novellsamling. Snarare är varje kapitel en betraktelse över olika delar av livet.
– 60 procent av innehållet i boken är nog natur, men själva rytmiken i det är barndom, ungdom, arbetsliv, något försök på bygdemål och lite personer som jag mött genom åren och sedan glider det in på det här med fjärilar. Och så avslutningen med naturbetraktelser och sen sista avsnittet är lite framtid med barnbarnet, säger han.
Naturskildrare
Det naturnära anslaget för tankarna till skribenter som Gunnar Brusewitz och Sven Rosendahl, författare som båda skildrade tillvaron ur naturens perspektiv.
Den typen av skildringar är ovanliga i nutidens bokflod, men Mikael Skalstads lugna berättelser om äppelträd i blom och frossande humlor ger mersmak. Kanske kan de också locka fler att gå ut och stanna upp och verkligen se underverken där ute, oavsett om det är pilfinkar eller någon raritet till stekel som flyger förbi.
Vad betyder naturen för dig?
– Frågar du svenskarna skulle jag tro att 75-80 procent sätter naturen som etta, tvåa eller trea. Vad beror det på tror du? Det är samma för mig, men jag kan inte svara på frågan. Är det generna, eller ligger det i vår uppfostran eller i att vi har fyra årstider? funderar han och landar i att:
– Jag vet inte riktigt, men jag tror ändå att uppfostran... jag var ett och ett halvt år första gången de drog med mig upp på Herrestafjället i Uddevalla. Sen fortsatte det på den vägen.
Fjärilarnas skönhet
Naturen finns hela tiden nära i hans liv, inte bara för att villatomten i Forshaga gränsar ut mot ett skogsparti.
Sedan barnsben är insekter och alldeles särskilt fjärilar ett av hans stora intressen.
– De är vansinnigt vackra, tycker jag. De har varit symboler ända sedan människor börja kommunicera. Fjärilar är symboler för själ, lätthet, elegans, skönhet.
Kicken att hitta rätt
En god dos natur får han också via sitt stora orienteringsintresse, fast där är det inte naturupplevelsen som är största lockelsen:
– Det är två saker: ögonblicket när du hittar den där orange-vita tygbiten och har tagit dig över berg och mossar med hjälp av en tvådimensionell karta i ett tredimensionellt landskap. Den kicken är en belöning som heter duga! Nummer två, var när man var tränad en gång i tiden och fick sticka ut i skogen på ett långpass, säger han och berättar lyriskt om träningsturer i skånsk bokskog.
Hur mycket naturupplevelse hinns med under tävling?
– Det är inte mycket. Om man inte bommar, för då har man tid att betrakta. Bommar man tillräckligt mycket, bryter man tävlingen och då kan man plocka lite svamp på hemvägen.
Kartritare
Under lång tid hade Mikael Skalstad också orienteringen som jobb.
– Pappa startade Sveriges första professionella firma för ritning av orienteringskartor. Jag jobbade för honom på skollov och även som anställd under några år. Sedan startade jag eget i mitten av 90-talet. Fram till 2010 hade jag det som heltidsjobb, men sedan fick jag jobb som vaktmästare på ett företag i Karlstad och då hade jag företaget bredvid och arbetade bara med revidera kartor. Nu har jag slutat med det också.
Lever räkmackelivet
Nu är han faktiskt pensionär sedan ett år tillbaka, förutom en dag i veckan, då man hittar man honom i receptionen på ett kontorshotell på Lagergrensgatan i Karlstad.
– Jag jobbar måndagar och halv fem säger jag tack och trevlig helg på er! Det är en räkmacka att vara pensionär. Man gör vad man vill.
Det han mest vill är att skriva och att vara i naturen.
– Jag är jättemycket ute i skogen och fotar. Sommartid är jag ute var och varannan dag och fotar fjärilar.
Vintertid vilar fjärilarna och andra nöjen drar. I boken finns betraktelser från trogna ståplatsen hos FBK – han har säsongskort sen 20 år tillbaka. Han berättar om lyckokänsla, tacklingar och gliringar och slår fast:
”Ishockey på elitnivå är oregisserad teater i världsklass”.