Brukens berättelse behövs

Ledare
PUBLICERAD:
Världsarvet Engelsbergs bruk i Fagersta kommun, Västmanland.
Foto: Henrik L Barvå
Berättelsen om järnbruken är en omistlig del av framgångssagan om hur grunden lades för Sveriges välstånd. Det är en historia om skogen, malmen och vattenvägarna. Masugnarna och smedjorna ger oss en inblick i såväl teknikutveckling som i ett för oss moderna människor nästan obegripligt hårt arbete.

Den svenska tv-kanalen Axess har gjort en dokumentärserie i fyra delar som heter ”Bruken som byggde Sverige”. För den som inte har tillgång denna kvalitetskanal, finns avsnitten även utlagda på Youtube.

Catta Neuding står för regin och med hjälp av ciceronerna Torbjörn Elensky samt Marie Steinrud, får vi stifta bekantskap med den svenska 1700-talskvinnan Magdalena Elisabet Söderhielm, av familjen kallad Lona Lisa.

Genom att vandra i hennes fotspår närmar sig serien fyra olika bruksmiljöer i Bergslagen – Norn, Engelsberg, Ramnäs och Wanbo. Det mest kända är naturligtvis Engelsbergs bruk i Västmanland som utnämnts till världsarv, men de övriga tre bjuder på nog så mycket intressant historia och fascinerande levnadsöden.

Dessa platser berättar om den tid då bruken var vårt lands pulserande hjärta. De berättar om visionära brukspatroner och starka kvinnor. Man kan hitta exempel på ett hårt och omänskligt klassamhälle. Men också om yrkesstolthet och en stark gemenskap där det gällde att erbjuda bra villkor – exempelvis skolgång för de anställdas barn – för att kunna locka de bästa arbetarna och på så sätt nå framgång. Allt sammantaget är det en mycket sevärd serie.

I dag är många av våra bruksmiljöer besöksmål. Att de omvandlats till hotell eller kursgård är inte ovanligt. Människor trivs på dessa platser. Det som en gång var en rykande och bullrig arbetsplats lockar oss i dag både genom sin skönhet och genom den vittnesbörd de bär om vår historia – oavsett om vi bland våra anfäder hittar brukspatroner eller smeder.

Det är värt att lyfta fram bruksmiljöerna när debatten i dag ofta domineras av åsikten att vi måste minimera människans inverkan på naturen. Allt starkare röster argumenterar för att naturen skall återställas till något slags ursprungsskick som rådde innan någon mänsklig påverkan skedde.

Men om man vill att vattendrag skall återställas så att fiskar skall kunna vandra fritt, innebär det också att fördämningar vid exempelvis hammarsmedjor förstörs. Bruken har av naturliga skäl ofta placerats vid vattnet. Men bruken har också påverkat vattendragen så att de ser ut som vi ser dem i dag.

Människan har i alla tider tuktat och omformat naturen efter sina behov. Den som tror att avverkning av skog är ett modernt påfund, kan fundera på hur det såg ut kring bruken där man hela tiden var i behov av mer träkol. Att bryta malm innebär naturligtvis en stor förändring av landskapet, men många gamla gruvmiljöer är i dag sevärdheter som lockar turister. Och solstrålarna som reflekteras i vattenfyllda gruvhål kan vara en fröjd för ögat.

Precis som våra förfäder har satt sina spår i naturen, måste även vi tillåtas att göra det. Naturligtvis skall det ske med ödmjukhet och försiktighet – men vår tid måste också tillåtas att få göra avtryck i landskapet.

På så sätt blir det fysiska spår även av vår tid. Och kommande generationer kan genom dessa lära sig mer om våra liv. Kanske blir det lika fascinerande berättelser som den om Lona Lisa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.