Hoppa till huvudinnehållet

Komedi orädd för starka känslor

Publicerad:
Reporter Christian Dyresjö
Christian Dyresjö
christian.dyresjo@nwt.se
Helge Modén, som Göran, filosoferar om frukostgrötens likhet med det mänskliga kollektivet och en morgontrött och förbryllad ungdomsskara får tacksamt lyssna på, från vänster Leo Kindbom (Stefan), Greta Starrin (Eva) och Dante Möller (Tet). Inte sällan framstår just barnen som de mest vettiga i berättelsen om kollektivet Tillsammans.
Helge Modén, som Göran, filosoferar om frukostgrötens likhet med det mänskliga kollektivet och en morgontrött och förbryllad ungdomsskara får tacksamt lyssna på, från vänster Leo Kindbom (Stefan), Greta Starrin (Eva) och Dante Möller (Tet). Inte sällan framstår just barnen som de mest vettiga i berättelsen om kollektivet Tillsammans. Foto: Maria Jansson/Värmlandsteatern

Att sätta upp ett filmmanus på en teaterscen kan ses som ett vanskligt uppdrag vid första anblick, men Värmlandsteaterns uppsättning av Tillsammans lyckas med bedriften.

Dessutom får man fram de djupare aspekterna av historien om en brokig skara människors försök att leva upp till nya ideal i sjuttiotalets Sverige.

I de inledande scenerna av Tillsammans kastas vi direkt in i en av det kollektiva boendets verkliga kärnfrågor: Vem ska egentligen ta hand om disken? Den som själv bott i kollektiv kan inte annat än dra igenkännande på munnen medan den som har fördomar om detsamma kan glädjas åt att få sina fördomar besannade. Samtidigt blir detta startpunkten för det porträtt av människans dråplighet, vilsenhet och längtan efter samhörighet som präglar föreställningen.

Lek med tempon

I ett rasande tempo avverkas scenerna, som följer filmmanuset mer eller mindre exakt, ett grepp som inte är allt för vanligt inom teatern vad jag vet. Resultatet är häpnadsväckande och man måste ge en eloge till både skådespelare samt ljud- och ljusarbetare som med precision skapar de sömfria övergångarna. Dessa (övergångarna) måste vara något slags rekord i antal och även om man som publik inledande känner sig något överrumplad, blir man strax helt indragen i handlingen just tack vare de ständiga skiftningarna på scen.

Diskussionerna kring matbordet är många och heta. Vilket typ av ”alternativt liv” är det rätta? Barnen tycker samtidigt att det verkar som att de vuxna leker tvärtomleken.
Diskussionerna kring matbordet är många och heta. Vilket typ av ”alternativt liv” är det rätta? Barnen tycker samtidigt att det verkar som att de vuxna leker tvärtomleken. Foto: Maria Jansson/Värmlandsteatern

Dessutom, när så tempot dras ner och vissa karaktärer får tillfälle att utvecklas, blir effekten desto starkare. Som under ungdomarnas Eva (Greta Starrin) och Fredriks (Melker Johansson) första möte på en gunga hängandes längst fram på Tempelriddarens intima scenen. Här blottas det som gör föreställningen till en gripande upplevelse, och som jag inte minns gav ett lika starkt intryck i filmatiseringen, nämligen att barnens perspektiv ges ett tydligt fokus. Plötsligt förvandlas de vuxnas ständiga gnabbande om vad som är rätt och vad som är fel till ett i sammanhanget komiskt meningslöst sandlådegräl.

På ett trovärdigt sätt gestaltar skådespelarna Dante Möller, Leo Kindbom och redan nämnda Greta Starrin och Melker Johansson barnens förvirrade möten med omvärlden, något som i den avslutande akten förlöser hela berättelsen i ett starkt känslohav. Som kontrast står de bitvis karikatyrartat porträtterade vuxna som i sig också gör ett strålande jobb. Regissören Klas Kvarnevik kan därmed sägas ha lyckats med att få till den allmänmänsklighet som genomsyrar karaktärerna överlag.

Tobias Norén Hallin och Ida Blom som paret Sigvard och Signe, som representerar kollektivets mer konservativt alternativa. När en TV gör entré i vardagsrummet är måttet rågat och paret väljer strax att flytta till det mer renläriga kollektivet Moder Jord.
Tobias Norén Hallin och Ida Blom som paret Sigvard och Signe, som representerar kollektivets mer konservativt alternativa. När en TV gör entré i vardagsrummet är måttet rågat och paret väljer strax att flytta till det mer renläriga kollektivet Moder Jord. Foto: Maria Jansson/Värmlandsteatern

Om människan

I stort kan Tillsammans ses som en berättelse om människans försök att hitta sin plats i ett nytt och ”modernt” samhälle, något som i allra högsta grad är aktuellt även idag. Ensemblen gör ett fenomenalt jobb med att få fram olika aspekter av hur det faktiskt är att hitta ”hem”. Allvarliga teman som hustrumisshandel, bristande föräldraskap och identitetskris behandlas på ett sätt som andas medmänsklighet och som publik blir man påmind om en sak: De flesta gör så gott de kan för att dölja sina svagheter i tron att man lättare ska passa in i gruppen. Tystnaden som skapas föder smärta. När vi istället låter våra svagheter synas som en naturlig del i vår mänskliga helhet kan vi spegla oss i varandra och göra gemensam sak av det svåra.

Värmlandsteatern fortsätter att leverera högklassisk underhållning och frågan är om inte teateruppsättningen av Tillsammans kommer att sprida sig även till andra scener i framtiden?

Värmlandsteaterns Tillsammans

Manus: Lukas Moodysson

Regi och manusbearbetning: Klas Kvarnevik

Skådespelare: Anders Berglund (Rolf), Anna Högman (Elisabeth), Greta Starrin/Emma Nilsson (Eva), Leo Kindbom (Stefan), Helge Modén (Göran), Catrin Berg (Lena), Jonathan Lidbäck (Lasse), Madeleine Hellberg (Anna), Dante Möller (Tet), Ida Blom (Signe), Tobias Norén (Sigvard), Oskar Eklund (Klas) Fredrik Kessler (Erik) Melker Johansson (Fredrik), Sigvard Strömberg (Birger), Maria Karlberg (Margit), Anders Borgström (Ragnar)

Scenografi: Erika Öhman

Kostymdesign: Amanda Nordh och Sophia Forslund

Ljusdesign och Grafisk design: David Runqvist

Ljuddesign: Henning Gustafsson

Smink och hårdesign: Evelina Sherman Knutsson

Producent: Sara Vintfjärd

Föreställningen spelas på Tempelriddaren fram till 27 November.

Artikeltaggar

KarlstadLukas MoodyssonNöje/KulturTeaterVärmlandsteatern

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.