Clerté: Vapensmederna, en politisk blindavfyrning

Signerat
PUBLICERAD:
Det är faktiskt även förbjudet att inneha alla dessa vapen som beskrivs i boken, för de kräver licens, skriver Pia Clerté.
Foto: Aaron Favila/AP
Men det stämmer inte. Inte ens med bästa välvilja kan man påstå att den hypotesen är etablerad genom boken, skriver Pia Clerté.

Varför är jägare, sportskyttar och vapenhandlare så upprörda över boken ”Vapensmederna”? Enligt författarna Mathias Ståhle och Jani Pirttisalo Sallinen handlar det om att de lyckats etablera att den illegala vapenmarknaden är kopplad till den legala handeln. Det är även på detta vis som boken har marknadsförts. Som en viktig pusselbit för att förstå varifrån de kriminella får sina vapen. Svenska jaktbutiker och svensk landsbygd.

Men det stämmer inte. Inte ens med bästa välvilja kan man påstå att den hypotesen är etablerad genom boken. För boken bygger på en handfull fall av illegal vapenhantering. Alla dessa handlar om något som redan är förbjudet i Sverige.

Det är förbjudet för en vapenhandlare att sälja vapen till någon utan licens. Det är förbjudet att handladda ammunition och sälja. Det är förbjudet att smuggla in skarpa vapen in i Sverige. Det är också förbjudet att smuggla in deaktiverade vapen även om de köpts legalt över disk i ett annat EU-land. Det är till och med förbjudet att smuggla in Flobertvapen som påstås vara det nya svarta. Det är faktiskt även förbjudet att inneha alla dessa vapen som beskrivs i boken, för de kräver licens.

Därför blir slutsatsen i boken, som även framförs i olika intervjuer med författarna, att svenska vapenlagar behöver skärpas, inte bara underlig utan riskerar till och med att bli kontraproduktiv. Eftersom de som gjort allt detta redan struntat i en hel hög med lagar, hur hjälper skärpta vapenlagar?

Dessvärre kan de slutsatser som marknadsförs ta fokus från lösningar som skulle kunna hjälpa. Som exempelvis ökade anslag till Tullen, för det handlar i det stora hela om insmuggling i alla dessa fall förutom ett. Där finns mycket att vinna på att öka anslagen till tullverksamheten. En annan lösning som behövs är att flytta ansvaret för vapentillstånd och vapenhandlartillstånd bort från Polismyndigheten.

För det stora problemet som boken faktiskt belyser är att polismyndigheten medvetet underlåtit att kontrollera en vapenhandlare i flera år. Enligt polisen beror det på resursbrist och prioriteringar. Riksdagen har redan beslutat att ansvaret ska åläggas en annan myndighet, det vore välkommet att regeringen genomför detta omgående.

Vad gäller de personer som författarna valt att kalla ”vapensmeder”, trots att de inte har något med yrket att göra, är de på intet sätt en brygga mellan brygga mellan laglig och illegal vapenmarknad såsom författarna hävdar. De har valt sida. Och de står klart och tydligt på den kriminella sidan av strecket.

Boken är i övrigt spännande skriven och lättläst. Lite som en deckare. Dessvärre är det omöjligt att veta vad i boken som är uppdiktat och vad som bygger på källor eftersom källhänvisning saknas. Därmed kan den nästan att anses som ett fiktivt verk.

Det som är högst verkligt är dock författarnas iver att se till att Sverige skärper sina vapenlagar ytterligare, trots att det som beskrivs redan är förbjudet. En märklig partsinlaga i en övrigt infekterad debatt.

En patron av fem möjliga.

Pia Clerté

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.