Ordensväsendet är på frammarsch

Ledare
PUBLICERAD:
Serafimerorden vid prinsessan Estelles dop 2012.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
På 1970-talet försökte Socialdemokraterna få bort det svenska ordensväsendet. Nu är det på väg tillbaka med full kraft. Snart kan svenska medborgare få den finaste av alla utmärkelser.

Nästan alla länder oavsett statsskick har statsordnar. Även Sverige har statsordnar, vilka instiftades redan på 1700-talet och är avsedda att belöna förtjänstfulla insatser inom olika samhällsområden. Men i dag kan bara utländska medborgare och medlemmar i kungahuset tilldelas svenska ordnar. Nu föreslår en utredning att det skall bli ändring på det.

Riksdagen fattade 1974 beslut om att ordensutdelande till svenska medborgare skulle upphöra och i samband med detta förklarades Svärdsorden och Vasaorden vilande, medan Serafimer- och Nordstjärneordnarna fick leva vidare.

Det var i regel bara högre tjänstemän inom den offentliga förvaltningen som närmast slentrianmässigt tilldelades ordnar. År 1971 ägde exempelvis 1240 ordensutnämningar rum, vilket kan jämföras med Danmark som delade ut cirka 200 ordnar och Norge på omkring 60 stycken. Det rimliga hade dock varit att förändra grunderna för vilket ordnar tilldelades, istället för att omöjliggöra för svenska medborgare att bli belönade för goda insatser.

Tidsandan var även sådan att det betraktades som både omodernt och odemokratiskt. Allmänna beredningsutskottet anförde att ”ordensväsendet har sitt ursprung i äldre tiders samhällssystem, och principerna för utdelning av ordnar som belöning för samhällsinsatser kan svårligen förenas med nutida demokratiskt betraktelsesätt”.

I dag är det knappast någon som ser det på det sättet. Dessutom haltar argumentationen, för det kan väl ändå inte vara odemokratiskt att belöna den som gjort någonting bra som bör uppmärksammas? Det hindrade emellertid inte 68-vänstern från att reducera ordnarnas betydelse som utmärkelse av strikt ideologiska skäl.

Trots att den röda riksdagsmajoriteten troligen ville avskaffa ordensväsendet helt och hållet så var det inte möjligt, som väl är. Det är nämligen kutym att länder ger varandras statschefer ordnar vid statsbesök och liknande.

Vad skall man då ha ordnar till? I grunden handlar det om att synliggöra det som är värt att belönas. En god sed är att erkänna och hedra människor för beundransvärda insatser. Varför delas Nobelpriset ut? Varför ger vi veteraner som varit i rikets tjänst medaljer? Och varför delar vi fortfarande ut andra kungliga medaljer till personer som har gjort framträdande insatser inom olika samhällsområden?

Men till skillnad från medaljer betraktas ordnar som det finaste erkännandet man kan få. Att inte kunna dela ut sina finaste och främsta utmärkelser till sina egna medborgare gör Sverige unikt i Europa. Även republiker har ett utvecklat ordensväsende.

Att återupprätta ordensväsendet är inte en stor eller samhällsomdanande fråga, men inte mindre viktig för det. Det är ett utmärkt sätt för staten att uppmärksamma berömvärda samhällsinsatser. Och det kommer inte med någon nackdel överhuvudtaget.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.