När Lukas Moodyssons film Tillsammans för första gången blir teater, är det på Tempelriddaren i Karlstad det händer.
Ett stort kollektiv flyttar in i scenbyggets 70-talsdoftande dockskåp och starka känslor uppstår.
– Den är insprängd av mänsklighet, säger regissören Klas Kvarnevik om pjäsen.
18 skådespelare kommer att stå på scenen men ändå är detta till stor del en berättelse om ensamhet, tycker Klas Kvarnevik.
– Ensamheten är väldigt central. En del är ensamma även om de bor i ett kollektiv. Ensamheten är ett slags baksida av folkhemmet, där det är ett starkt samhälle som ska ta över familjetryggheten på något vis.
En tidsera av krockar
I kollektivet prövas ett nytt sätt att leva, där likasinnade ska mötas i en friare tillvaro i den brytningstid 70-talet utgör.
– Det är en väldig krock mellan det konservativa och något slags frigörelse. Här är det en frizon eller rebellisk smältdegel, säger Klas Kvarnevik.
Men fritt från friktion blir det inte ens inne i frizonen.
Ska barnen verkligen få läsa Pippi Långstrump, hon är väl en kapitalist med alla sina guldpengar? Och tv, det ska vi väl ändå inte ha tycker två av kollektivets medlemmar och gör sig redo att flytta, när den förhatliga apparaten ändå kommit in i huset.
Och tro inte att soundtracket till pjäsen innehåller några Abba-låtar; gruppen må ha lagt världen för sina fötter men i kollektiven var det proggen som gällde.
Starkt barnperspektiv
Pjäsen, liksom filmer, innehåller många nyanser av 70-talets visioner och idévärld. Och medan de vuxna bråkar och styr och ställer, får barnen liksom bara hänga med.
Dante Möller, 11 år, gör rollen som Tet, en pojke döpt efter Tet-offensiven under Vietnam-kriget (!). Dante skulle inte vilja flytta in i 70-talet han lever med på scenen.
– Inte med de här personerna och i den här miljön. Min karaktär har det inte så bra. Men bodde man i en vanlig familj här skulle det vara mysigt, säger han.
Scenbygget ser ut som 70-talets Lundby-dockskåp. Möblemang, prylar och kläder är precis så där färgstarkt, plastigt och poppigt som 70-talet föreskrev.
Dockskåpet med dess många rum var ett sätt att kunna skildra filmens alla handlingar, som går i varandra:
– Dialogen i manuset är så tät och det går fram och tillbaka och det händer saker samtidigt, säger Klas Kvarnevik och tillägger:
– Den här föreställningen är inte lik en vanlig, ordinarie teaterföreställning. Den är mer lik en film.
Idén föddes i soffan
Han har länge umgåtts med planer på att göra teater av succéfilmen.
– Jag såg den i tv-soffan hemma för några år sedan och tänkte att tänk om man får göra en sån här pjäs på teatern istället. De flesta pjäser är så uppdelade; här var det rörigt och det pågick saker överallt. Tänk om man kunde få till en sån magisk dialog!
Efter diverse turer satt Värmlandsteatern med de åtråvärda rättigheterna och Klas Kvarnevik är noga med att filmen ska förvaltas väl i sin nya form.
– Det är filmmanuset, exakt så som det är skrivet, som vi jobbar med. Det är 105 olika scener och miljöer. Att som första teater få äran att göra den här... Vi är otroligt måna om att behålla formen på det.
Teaterföreställningen, precis som filmen, rymmer både stor komik och sorgsna scener.
– Det är ju en dramakomedi. Det är en fantastisk mix, att man får både det aktuellt, tragiskt och komiskt. Man vill både skratta och gråta och det tycker jag den här innehåller, i och med att den innehåller så mycket mänsklighet. Alla har en resa. Den är insprängd av mänsklighet. Den är sprängfylld och innehåller allt från våld i nära relationer till missbruk, svartsjuka, vänskap och framför allt ensamhet.
Premiär till veckan
Fredagen den 8 oktober är det premiär och spelperioden pågår till den 27 november med totalt 23 föreställningar.
Kommer Lukas Moodysson på premiären?
– Jag vet inte! säger Klas Kvarnevik.
Du har väl bjudit honom?
– Jag har faktiskt inte riktigt gjort det! Jag har ju papper på rättigheterna, men nånstans känns det nästan som är han verkligen säker på vad han gjort? Jag är nog fortfarande att jag är lite chockad att vi fick göra det här. Men kanske kommer han hit och ser någon föreställning under alias.