Om några dagar kommer Nobelpriset i litteratur att tillkännages. Personligen hoppas jag på Marilynne Robinson eller Margaret Atwood. Men varför vänta tills på torsdag? Redan nu finns det ju så många bra författarskap tillgängliga som redan fått priset.
I år är det till exempel 70 år sedan Pär Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur, år 1951. Och Pär Lagerkvist är väl värd att läsa än idag, han är dessutom lika aktuell idag som han var för 70 år sedan. Och som en liten bonus är han faktiskt fullt möjlig att läsa. Såväl hans prosa som hans poesi.
Pär Lagerkvist fick nobelpriset för ”hans texters sökande efter svar på de frågor som människor ställer sig”. Det är en god motivering, som på många sätt summerar hela hans författarskap. Lagerkvist skrev nämligen med ett enkelt, okomplicerat språk, samtidigt som han adresserade de största och svåraste av frågor. Inga krystade eller konstruerade frågor, utan de frågor som du och jag ställer oss.
Ta boken Barabbas som exempel. Den kom ut 1950, och många menade efteråt att boken var den pricken över i som till slut gav honom Nobelpriset. Barabbas är på ytan en enkel och okomplicerad berättelse på sisådär 130 sidor om rövaren som fick gå fri i Jesu ställe, skriven på en mycket enkel prosa. Men boken rymmer alla de frågor nutidsmänniskan funderar kring. Duger jag? Får jag vara med? Vad är meningen med allt? Hur ska vi förstå och förhålla oss till den ondska som vi hela tiden ser bevis på? Och hur ska vi förstå den ondska och de tarvligheter vi själva gör oss skyldiga till? Lagerkvist brottas med samtliga dessa frågor.
Barabbas kom ut strax efter andra världskriget, och brottas som så många andra böcker av Pär Lagerkvist med ondskans och våldets problematik. I Lagerkvists bok är Barabbas avlad i våldtäkt, född i hat och ondska, och saknar därför en naturlig tillhörighet. Det är svårt att inte dra linjerna till det världskrig som härjat Europa bara några år tidigare, och den moderna människans kris i skuggan av detta. På samma sätt symboliserar det djupa ärret i hans ansikte, som omnämns upprepade gånger i boken (och som Barabbas söker skyla med sitt skägg), den våldsamma historia nutidsmänniskan bär med sig. Med detta mörker som bakgrund kommer sedan boken handla om Barabbas problem med att finna en tillhörighet – och i förlängningen av detta en tro. Tron, och problemet att finna en tro, är för övrigt en tematik som återfanns redan i barndomsskildringen Gäst hos verkligheten, och som blev extra tydlig efter hans död, när hans dagböcker släpptes. Det går för övrigt att dra tydliga linjer mellan just den självbiografiska Gäst hos verkligheten och Barabbas, inte minst i huvudpersonens önskan efter att finna en tro. Ett drag som vi finner redan i Lagerkvists dagboksanteckningar när han som 14-åring går och konfirmationsläser:
”Det försiggår en stor kamp inom mig. Den tro jag omfattat ända hittillsdags håller på att förkvävas och ersättas av fritänkarens världsåskådning. Jag är olycklig, mycket olycklig. Ty jag har älskat mina fäders tro, ja, älskar den än. Huru hoppfull, saliggörande och ljuv är den icke gent emot fritänkarens åskådning! Vår herre heter slumpen och honom ha vi att tacka för vår tillvaro. Några få år skola vi leva här, så skola vi dö för evighet. O, vilken pessimistisk tro! Jag kan icke, jag vill icke övergiva min kära barnatro. Hjälp mig, hjälp mig gode Gud!”
Summa summarum: vänta inte in vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Läs Pär Lagerkvist istället!
- Fem böcker av Pär Lagerkvist att läsa för att förstå författarskapet:
- Gäst hos verkligheten (1925)
- Dvärgen (1944)
- Barabbas (1950)
- Dikter (1965)
- Antecknat: Ur efterlämnade dagböcker och anteckningar (1977)