Rutqvist: Vi behöver inte fler domstolar

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Prejudikaten från våra högsta domstolar är vägledande i rättstillämpningen, skriver Isak Rutqvist.
Foto: Magnus Andersson/TT
Att förvänta sig att domare i en författningsdomstol skulle döma annorlunda än en domare i någon av våra två högsta domstolar är därför naivt, skriver Isak Rutqvist.

Frågan om författningsdomstol har återigen blivit aktuellt, senast lyfte Centerpartiet frågan (Dagens Nyheter 30/8). Det är principiellt intressant, men starkare rättsstat är inte synonymt med fler domstolar.

I dag kan domstolarna inte ogiltigförklara en lag, utan bara välja att inte tillämpa lagstiftningen i det enskilda fallet om den strider mot till exempel grundlag. Före 2010 skulle lagstiftningen uppenbart strida mot högre rätt, men det kravet finns inte kvar. Den judiciella kontrollen har stärkts avsevärt.

Syftet med en att inrätta en författningsdomstol är att just kunna pröva om en lag är förenlig med grundlag, utan att frågan uppstår i ett konkret fall. Men behöver vi en till domstol för den uppgiften? En rimligare ordning skulle vara att någon av våra två högsta domstolar, Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, fick den uppgiften. Det är bättre att ge existerande institutioner med hög legitimitet ett bredare uppdrag än att skapa helt nya sådana.

Men även om våra två högsta domstolar fick möjlighet till så kallad abstrakt normprövning är det tveksamt om det skulle ge någon större faktiskt effekt. Skillnaden mellan konkret och abstrakt normprövning är mer teoretisk än praktisk för den enskilda medborgaren. Prejudikaten från våra högsta domstolar är vägledande i rättstillämpningen och om en av våra högsta domstolar i ett konkret fall valde att inte tillämpa en lagstiftning skulle det finnas starka skäl för en tingsrätt att göra detsamma.

En aspekt som också ofta glöms bort i dessa sammanhang är att rättstraditioner också spelar roll. Ett särdrag i Sverige, i jämförelse med andra länder, är det att den som vill göra karriär som domare helst bör växla mellan tjänstgöring i domstolar och departement, det vill säga växla mellan dömande och lagstiftande områden. Och traditionen att vid tillämpningen av lagstiftningen lägga stor vikt vid dess förarbeten är fortfarande stark.

Eftersom Sverige är ett litet land har vi också en liten juristkår, som alla har skolats in på liknande sätt. Att förvänta sig att domare i en författningsdomstol skulle döma annorlunda än en domare i någon av våra två högsta domstolar är därför naivt.

Medan man i andra länder ser den dömande makten som den tredje statsmakten, mer eller mindre likställd med parlamentet och regeringen, brukar massmedierna istället betecknas som den tredje statsmakten här i Sverige. Stärkt oberoende för domstolarna skulle förmodligen förändra den bilden något.

Inför valet 2018 drev Moderaterna flera förslag som syftade till att stärka rättsstaten, bland annat vad gäller domstolars och domares oberoende. Domstolarna är nämligen ofta en av de första institutioner som angrips av maktfullkomliga politiker i ett fritt samhälle, eftersom dessa är både den första och den sista försvarslinjen.

Stärkt rättsstat handlar om mer än fler domstolar.

Isak Rutqvist

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.