Niklas "Pankan" Bergson: "I Karlstad är det enklare att göra skillnad"

Tio år gammal såg han Ebba Grön i Mariebergsskogen.

Sedan dess har det mesta Niklas "Pankan" Bergson sysslat med rört musik. Han är manager åt bland andra Titiyo, Hurula och Thåström. Dessutom är han bokningsansvarig på Nöjesfabriken.

För NWT berättar han om åren på Riff Raff, respekten för artisterna och vikten av ett bra kulturutbud i en stad som Karlstad.

I en intervju med Robert Hurula inför en konsert i Karlstad för några år sedan frågade jag honom om relationen till hans manager Niklas Bergson, "Pankan" kallad. Hurula beskrev den sakligt som både professionell och familjär och efter någon sekunds eftertanke konstaterade han: "Jag skulle inte klara mig utan Pankan".

– Han skulle klara sig alldeles utmärkt, kontrar Niklas Bergson och skakar av sig komplimangen samtidigt som han häller upp mineralvatten jämte espresson. Leendet avslöjar en viss stolthet.

– Men fint sagt, fortsätter han lite blygt.

– Det får jag ta som kvitto på att jag har lyckats med någonting. Det är klart man vill ha bra relationer med de man jobbar med.

Niklas Bergson berättar om Autonom Management, bolaget han driver tillsammans med Per Hägglund. Per är låtskrivare, musiker och producent, han har producerat Hurulas två senaste album och var tidigare medlem i Imperiet.

– Vi har byggt bolaget sakta, fortsätter Niklas.

– Det har skapat en nära relation mellan oss och de artister vi jobbar med. Vi vill ha det så.

Bolaget arbetar just nu med nio akter – från Hurula, Maia Hirasawa och albumaktuella Nicole Sabouné till Love Antell och Bruno K. Öijer, "Den svenska poesins största rockstjärna".

– För oss finns det en given röd tråd mellan artisterna. De har alla en extrem integritet och ett väldigt unikt uttryck. De är sanna med det de gör. För mig är det väldigt viktigt, det är artister som jag alltid har gillat och velat jobba med.

Några av akterna har kommit till dem, andra har de själva sökt upp för ett samarbete.

– Allt började med Thåström. Det var den första artisten vi jobbade med.

Artist nummer två blev Titiyo som medverkar på Thåströms senaste singel "Papperstunna väggar" som släpptes i förra veckan.

– Vi har jobbat länge med nästan alla nio, fortsätter Niklas och berättar att den värmländska duon Hederos Hellberg är den färskaste akten i Autonom.

"Extremt givande och utvecklande"

Vardagsarbetet för Niklas Bergson och Per Hägglund består av en mängd olika uppgifter. Från att ge feedback på demos till att tycka till om skivomslag och planera turnéer. Niklas fyller på:

– Boka studios, rekrytera musiker, boka resor och hotell, söka bidrag. Det är ett väldigt omfattande arbete.

Allt går i cykler och det ena avlöser hela tiden det andra i ett ständigt växelbruk – ett albumprojekt för en artist följs av en turné med en annan.

– Jag tänker fortfarande på vad jag vill bli och vad jag vill göra när jag blir stor, ler han framför espressokoppen, men just projektformen med en tydlig början och ett slut, passar mig. Ingen dag är den andra lik. Det blir aldrig slentrian. Inte ens i all administration, alla avräkningar.

Niklas Bergson delar tiden mellan managementbolaget och ett uppdrag som bokningsansvarig på Nöjesfabriken i Karlstad. Han beskriver jobben som sammanflätande.

– När jag startade management för drygt tio år sedan var det en medveten förändring. Jag ville inrikta mig mot något jag kände att jag kunde åldras med. Jobba med livet ut. Det är så extremt givande och utvecklande att jobba med kreativa människor. Det ger mig pepp.

Redan från början månade Autonom om att ha ett fåtal artister. Skulle de ta sig an för många skulle tiden inte räcka till.

– Vi har fått flera förfrågningar från artister genom åren som vi känt att vi inte fullt ut kan jobba med. Jag kanske är lite fånig, men har artisterna vi jobbar med integritet, så måste jag ha det själv också. Jag måste kunna stå för det jag jobbar med, det måste kännas äkta. Och det kanske kan låta som att jag koketterar med smak, men så är det inte. Vårt jobb är ju att få fram det bästa ur artisten. Då måste samarbetet helt enkelt kännas rätt.

Niklas och Per är båda delaktiga i det mesta.

– Skillnaden är väl att Per är musiker, han kan det språket bättre än jag. Jag vet vad jag går igång på, men jag går inte in och kommenterar den tredje takten i andra bryggan. Livesidan är mer min, där har jag en större kunskap. Men vi är båda lika engagerade i alla artister.

– Vi brukar ofta säga hur skönt det är att vara två, det skulle vara vidrigt att vara själv. Vi bollar allting mellan oss.

De lärde känna varandra när Niklas skulle sammanställa en box med Imperiet 2009.

– Jag har jobbat längre med Thåström än Per. Men Thåström var inte så intresserad av nostalgi, så det blev Per som jag samarbetade med när jag gjorde boxen. När sedan Thåström letade efter ett nytt management ringde jag upp Per och föreslog att han och jag skulle fråga Thåström om att ta det jobbet. Och så blev det.

"En av mina största upplevelser"

I låten "Kort biografi med litet testamente" från albumet " Skebokvarnsv. 209" – som delvis är inspelat i Karlstad – sjunger Joakim Thåström:

"Jag såg The Clash på stora hotellet i Örebro. Sen blev det aldrig bättre än så".

Pankan var inte ens tonåring när han för första gången såg Joakim Thåström och Ebba Grön i Mariebergsskogen.

– Det var väldigt stort för mig i början när jag lärde känna Thåström. Herregud, när jag var tio såg jag Ebba Grön i Mariebergsskogen. Det är en av mina största upplevelser i livet. I paritet med när mina barn föddes. Nu har vi känt varandra i snart 30 år och jag har fortfarande en superrespekt för honom, jag tycker att han är bäst. Det är häftigt att jobba med folk som man beundrar.

Samarbetet började med att Pankan var turnéledare för Thåström. Tillsammans med Thåström och några andra, bland andra Karlstadsmusikern och producenten Niklas Hellberg, startade han en studio och ett skivbolag i Karlstad – Dust Music. Bolaget verkade under några år och gav ut bland andra Pelle Ossler och Sällskapet.

– Niklas Hellberg har jag jobbat med på olika sätt väldigt länge, han har varit viktig för mig, säger Pankan.

En värld större än Orrholmen

Vi börjar prata om de tidiga åren. Efter Ebba Grön-upplevelsen. Hur han försökte sig på att själva spela gitarr och bilda band under gymnasieåren. Med viss lättnad erkänner han att han gav upp de planerna i tid, han hade varken tålamod eller kunskap att spela i band.

– Redan tidigt fattade jag att jag ville verka men inte synas. Jag ville hellre arrangera saker än att själv stå på scenen.

– Jag hängde i skivbutiker och på konserter redan i väldigt ung ålder. Musik var det enda för mig. Nästan sjukligt, men redan då var det livet liksom. Det gav mig något – en eskapism. Den känslan har jag kvar än i dag. Jag togs till en annan värld, en värld som var större än Orrholmen i Karlstad där jag växte upp. Jag ville bort och musiken gjorde det möjligt.

Skivaffären Riff Raff blev viktig för honom, han bet sig fast och blev med tiden som en del av inredningen vilket ledde till att han fick börja sommarjobba och extraknäcka på helger. Han valde gymnasieutbildning utifrån vad som garanterade honom en praktikplats i affären. Det var tillsammans med Åke Källback och Tommy Ahlsén, som drev Riff Raff, han arrangerade sina första konserter.

– Vi bokade bland annat Teddybears till en industrilokal på Våxnäs. Bandet bodde hemma i min lägenhet, för jag var den enda av oss som bodde själv. Det borde ha varit runt 1993. Men att boka konserter var inget jag såg som ett tänkbart jobb då, jag var fortfarande helt inne på skivbutiks-grejen.

Det var först runt millennieskiftet som han tillsammans med vännen Martin Rosell började boka konserter i en mer omfattande utsträckning. De startade rockklubben Loaded som bland annat huserade på Chili, nuvarande Koriander, och på Glada Ankan som låg vid Stora torget. De bokade band, men även medlemmar från grupper som The Smiths och Oasis som var dj:s.

– I samma veva hade jag bestämt mig för att bli vuxen, så jag pluggade till ekonom under de där åren. Startade bokföringsbyrå. Anledningen till att Loaded föddes var att vi skapade de konserter vi själva ville se. Det fanns ett hål. Loaded blev starten för mig som arrangör.

"Svårt att bli blasé"

I en förlängning arrangerade Pankan och Martin Rosell bland annat Kents avskedskonsert i Löfbergs arena. I uppdraget som bokningsansvarig på Nöjesfabriken ingår numera även att göra bokningar till Mariebergsskogen, Karlstad CCC och Scalateatern. Gyllene Tider för några år sedan och den kommande sommarkonserten med Lars Winnerbäck är några exempel på konserter Niklas Bergson arbetat med.

– Jag har av olika anledningar alltid stannat kvar i Karlstad och då har det känts viktigt att ta hit intressanta artister. Det är min drivkraft! Utan att skämmas eller dunka mig själv alltför hårt på axeln kan jag säga att jag har sett till att det har kommit jävligt många bra grejer till Karlstad.

Han pratar engagerat om vikten av ett kulturellt utbud.

– Det måste finnas musik, konst! Jag kan känna att man har en skyldighet att skapa kulturella saker om man har möjligheten. Man måste påverka, inte minst nu när det blåser vidriga vindar som vill ta bort all kultur som berör.

– Just det här att vi, som bor i en hyfsat liten stad, ska få ett bra kulturellt utbud – det är jätteviktigt för mig. Jag har arrangerat så många konserter, som gått såå mycket back! Men som ändå har gett så mycket, som folk har pratat om i efterhand.

Tidigare i veckan spelade Hurula på Debaser i Stockholm, det var den första konserten efter att restriktionerna slopats. Pankan var på plats, en stor del av hans vardag upptas av resor.

– Hade jag bott i Stockholm hade jag varit en bland många, i Karlstad är det enklare att göra skillnad. Det är svårt att bli blasé här. Man kan göra allt varifrån som helst, det har pandemin bevisat. Jag är i Stockholm varje vecka, för "mina" artister bor där. Men jag tror inte jag hade varit bättre på mitt jobb om jag hade bott någon annanstans. Tvärtom.