Människor behöver en känsla av tillhörighet. Vår bostadsort är en del av den ekvation som formar vår identitet. Men att under lång tid sakna ett arbete att gå till riskerar att bryta ned oss. Därför är det välkommet om fler svenskar kan få en nystart genom att flytta till ett jobb i norr.
Sverige har aldrig haft så många långtidsarbetslösa som nu och siffran bara växer. Innan årets slut räknar Arbetsförmedlingen med att över 200 000 personer har varit arbetslösa i tolv månader eller mer. Gruppen som varit arbetslös i minst 24 månader når snart 100 000 personer. Detta sker samtidigt som den totala arbetslösheten går ner. Vi får alltså en allt större grupp människor som kommer längre och längre bort från arbetsmarknaden.
Långtidsarbetslösheten är inget nytt samhällsproblem, men den har naturligtvis påverkats av de senaste årens invandring. Majoriteten av de långtidsarbetslösa är utrikes födda och i många fall har de varken språkkunskaper eller kompetens nog att göra sig anställningsbara.
Sedan har pandemin gjort sitt till. Men när samhället nu börjar återvända till normalläge kan vi se att det finns över 100 000 lediga jobb på Platsbanken. Ändå är alltså så många fast i det utanförskap som långtidsarbetslöshet innebär.
I Ekots lördagsintervju (25/9) konstaterade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) att det finns en ”geografisk matchningsutmaning”. I norra Sverige pågår just nu en nyindustrialisering, i många fall kopplade till en grön omställning, och företagen där skriker efter arbetskraft. Därför är det helt rimligt att, som arbetsmarknadsministern påtalade, ställa högre krav på att arbetslösa flyttar dit jobben finns.
Att kräva att någon som i dag inte kan försörja sig flyttar till en annan del av landet, är ingen omänsklig politik. Tvärtom är det ett sätt att hjälpa människor att upprätthålla sin värdighet. Arbete är nämligen för de flesta mer än bara ett sätt att få in pengar till att betala räkningarna. Alla har kanske inte ett jobb som de brinner för, men likväl ger deras yrke förhoppningsvis en känsla av sammanhang och av att vara behövd. Kristdemokraternas vice partiordförande Jakob Forssmed brukar beskriva det som att alla skall ha möjligheten att stå vid en kaffemaskin på en arbetsplats och klaga på kaffet.
Att flytta norrut är dessutom ingenting som i sig bör betraktas som ett straff. Alla delar av landet har sina fördelar och nackdelar. Den som exempelvis får ett jobb på batterifabriken i Skellefteå – som räknar med att anställa 3 000 personer de närmaste åren – kan kanske inte räkna med samma nöjesutbud som om man bodde kvar i någon av landets största städer. Men möjligheten till naturupplevelser blir desto större. De sena kvällarna på krogen kanske ersätts av tidiga morgnar på jaktpasset och tunnelbanekortet kanske ersätts av ett fiskekort.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken formades i en tid när det var vanligt att gå direkt från skolbänken till fabriken och sedan stanna där tills det var dags att kvittera ut guldklockan. I dag måste vi anpassa oss till en annan tid. En sådan anpassning kommer förmodligen behöva vara att en del flyttar norrut. För att fler personer skall våga ta det steget krävs både morot och piska.
Flyttlass norrut kommer inte att lösa hela långtidsarbetslösheten, men det kan vara ett litet steg på vägen.