Vem tillhör luften egentligen?

Ägaren till en skog kan bara utöva sin äganderätt så länge biologisk mångfald bevaras och klimatet inte förändras, skriver Gottfried Klein.

I dag vet varje skolbarn att skogen absorberar genom fotosyntesen koldioxid så länge ekosystemet är i balans. Det som sällan talas om är det faktum att samma mängd syre produceras i processen. Det är precis luften vi behöver för att andas. Livet på jorden börjar med fotosyntes, omvandlingen av koldioxid till syre.

Lövskogar producerar 15 ton syre per hektar varje år, barrskogar till och med producerar 30 ton per hektar och år. Dessutom gör skogarna ett anmärkningsvärt jobb när det gäller deras filterfunktion: en enda hektar skog filtrerar upp till femtio ton sot och damm från atmosfären varje år.

Vid sönderdelning av organiskt material – på vilket sätt som helst – förbrukas samma mängd syre. Det finns ingenting kvar. Det går – så står det i alla skolböcker – alltid jämt upp, molekylärt exakt. Men vi har ändå 21 procent syre i luften. Hur kommer överskottet av syre in i vår atmosfär?

Svaret är enkelt: Inte allt, utan bara en del av det organiska materialet bryts ner och sönderdelats. Den enorma återstoden av organiskt material är antingen bundet som biomassa eller deponeras odelat någonstans på jorden. För att luften vi andas ska innehålla tillräckligt med syre måste mängden levande organismer ständigt vara större än den del som dör eller förbrukas.

Då kan vi konstatera: Varje gång en skog kalhuggs slutar den producera syre. Och det tar 30-40 år innan de nyplanterade träden producerar så mycket syre att hygget är tillbaka på plus minus noll. Måste vi hålla andan så länge? Om vi bara återplanterar så många träd som vi hugger ner, så är det faktiskt så. Då råder brist på syre i två generationer.

Förutsättningen för att alltid ha tillräckligt med luft att andas är inte bara att användningen av fossila bränslen slutar, utan också att det alltid finns tillräckligt med långvarig vegetation, t ex kontinuitets- eller naturskog. Storleken på den naturliga skogen bestäms av mängden syre vi behöver och inte av vad skogsbruket lämnar kvar. Om man ser på situationen på jorden ur denna synvinkel är situationen väldigt, mycket allvarlig. Omfattningen av förstörelse av vegetation över hela världen bidrar redan i dag minst lika mycket till växthuseffekten som all industriell och privat förbränning tillsammans. (IPCC)

Av detta följer: Inga privata äganderätter kan göras gällande klimat och biologisk mångfald eftersom de är förutsättningen för allt liv på jorden. Ägaren till en skog kan bara utöva sin äganderätt så länge biologisk mångfald bevaras och klimatet inte förändras. Och det gäller över hela världen. Det finns ingen ”kinesisk luft”, och det finns ingen ”indisk luft” heller.

Det kan inte vara så att en svensk skogsägare tar sig friheten att bestämma hur mycket syre är tillgängligt för en kenyansk fiskare. Inte heller har en brasiliansk boskapsuppfödare rätt att hugga ned regnskogen om det får människor att dö i Sverige av värmeböljor. Egendom innebär också en skyldighet gentemot allmänheten.

Gottfried Klein

Svanskog