Osakligt om skogen i SVT

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Redwoodträd – inte i en svensk skog.
Foto: Marcio José Sanchez/AP
Förra måndagen (20/9) var det premiär för Vetenskapens världs nya serie ”Slaget om skogen” i SVT. De två första delarna har fått titlarna ”Naturskog eller turboskog” samt ”Fågeldöd och blåbärskris”. Redan i denna namngivning är det tydligt vad som skall kommuniceras till tittarna.

Bland det första vi möter är en skogsaktivist som kryper runt i mossan och blir gråtmild av att hitta en ovanlig svamp. Inget fel i det. Men problemet är att han får presentera rena felaktigheter och stå oemotsagd. När han exempelvis hävdar att Sverige hör till ”bottenskrapet” vad gäller att skydda skog är det inget annat än struntprat. Detta vet alla som tagit sig tid att sätta sig in i hur länder redovisar sitt skydd på olika sätt och det hade varit rimligt att redaktionen tagit reda på detta och ställt motfrågor.

Men programmet har en tydlig agenda. Konstgödslad och genmodifierad skog ställs mot naturliga ekosystem. Gång på gång får vi höra att svenska skogar är virkesåkrar, trädodlingar och dopade livsmiljöer. Till och med programledaren pratar om den brukade skogen som plantager – ett nedvärderande begrepp som förmodligen skall föra tankarna till tråkig energiskog, när det i själva verket syftar på de välskötta skogar som vi i dag njuter av att besöka för att plocka bär och svamp.

Det talas gång på gång om ”skogsindustrin”. Denna industri ”kräver” enligt programmet virke och träråvara till massaframställning. Man beskriver en dragkamp mellan de som vill öka takten för att möta efterfrågan och de som vill bromsa för att ta tillvara skogens andra värden. På ena sidan skogsbolag som vill tjäna pengar, på andra sidan aktivister som menar att den biologiska mångfalden är hotad. Det som tittaren då lätt missar är att hälften av all skog ägs av privatpersoner som även de månar om mångfalden och exempelvis låter död ved ligga kvar i skogen.

Vi får veta att det svenska skogsbruket leder till färre fåglar och magrare älgar. Men inte heller här presenteras fakta på ett hederligt sätt. Det är sant att vissa fågelarter gått ned i antal, men än fler har ökat och totalt har vi fått mellan sju och åtta miljoner fler fågelpar i svenska skogar de senaste 25 åren.

Ibland blir det närmast skrattretande, som när programmet talar om träd i svenska skogar och väljer att visa en bild på ett amerikanskt Redwoodträd. Budskapet är att vi nyligen hade gott om naturskog i Sverige som sedan har huggits ned. Det finns dock ingen officiell definition på vad som är naturskog. Det är främst ett retoriskt grepp för att ge sken av att brukad skog är onaturlig. Men det är inte så att det under flera hundra år fanns ett svenskt kontinuerligt trädtäcke som först i modern tid börjat avverkas. Det är också märkligt hur naturskog ställs mot ”täta planteringar”. En skog som inte brukas blir nämligen ofta ogenomtränglig.

Vad gäller gammal skog så vilseleds tittarna. Programmet väljer att inte redovisa den skog som skyddas genom frivilliga avsättningar – nästan fem procent av all skog – och nämner då inte heller att det är framför allt där man hittar de äldsta träden, de som är över 140 år gamla.

Det förmedlas en bild av det i Sverige pågår en skövling som är värre än den av regnskogen i Brasilien. Det är naturligtvis en befängd svartmålning av svenskt skogsbruk. Men många kommer att luras att tro att det stämmer.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.