"Spelade för den jag älskar mest i världen"

Den värmländske världsmusikern Nils Landgren släpper för första gången i sin omfattande karriär en skiva med bara sig själv.

I skuggan av pandemin hittade han en kyrka där han spelade in några av de låtar som betytt allra mest för honom genom livet. Med endast en person i publiken – sin fru Beatrice.

NWT når honom på resande fot. Han är i Frankfurt för en rad konserter med olika teman, stadstrafiken gör sig påmind i bakgrunden. Tidigare i år släppte han en ny skiva – "Funk is my Religion" – med sitt band Funk Unit, men vi hörs med anledning av en annan samling låtar, av ett väldigt udda slag.

– De här inspelningarna är väldigt speciella för mig, berättar Nils Landgren och söker skydd för sorlet.

Han pratar om de 14 låtarna på det purfärska albumet "Nature Boy".

– Det är låtar som på ett eller annat sätt präglat mig. Som jag tycker väldigt mycket om. De har funnits med mig genom hela mitt liv.

Allt är inspelat av honom själv med några stereomikrofoner i Ingelstorp kyrka. Prästen Maria öppnade dörren – kyrkan var låst under pandemin – och såg till att lokalen var uppvärmd till inspelningarna.

– Det händer något speciellt när man går in i en kyrka, fortsätter Nils Landgren.

– Kyrkorummet omsluter en. Just den här kyrkan, som inte ligger långt från där jag bor, har en så fin klang. En varm, generös klang. Det blev en väldigt fin plats att spela in de här låtarna på, upplevelsen var som meditation.

"Jag har en underbar hustru"

Upprinnelsen till albumet ligger i att hela världen stannade, alla konserter, alla planer omkullkastades av pandemin.

– Under avbrottet så spelade jag in skivan med Funk Unit, men jag kände också att jag ville göra något helt annat. Så kom idén om att välja ut några låtar och spela in dem helt själv, bara jag.

Det är första gången i hans långa och omfattande karriär som han släpper musik med trombonen som enda instrument.

– Jag har en underbar hustru, Beatrice, som är en bra och rättvis kritiker. Hon var den enda som var med under inspelningarna. Det var en speciell känsla att få spela i kyrkan inför bara en person, den som jag älskar mest här i världen.

Omständigheterna runt inspelningarna, med en pandemi som härjade utanför, färgade musiken.

– Det gav en tyngd. För mig så speglades det jag upplevde under isoleringen i det jag spelade. Musiken tog mig ur någon slags bubbla. Det gav mig något vettigt att göra av min tillvaro helt enkelt.

Du är ovan att spela helt på solokvist, på samma sätt som ditt instrument sällan hörs utan ackompanjemang.

– Ja, det blev något annat. Och helt ärligt – jag hade ingen plan på att ge ut det här. Det var mest något jag gjorde för mig själv. Men när jag spelade upp en av de första inspelningarna för min skivbolagschef blev han eld och lågor.

I sin enkelhet står den inspelade musiken för något väldigt unikt.

– Ja. Trombonen är min röst. Det är ett instrument jag har förfinat under så oerhört många år. Ända sedan jag började spela som 13-åring. Jag älskar fortfarande att spela det.

– När jag lyssnade på inspelningarna kände jag att det här bär. Det räcker med bara melodierna, inga ackord, inga andra musiker.

Det är en mångfacetterad samling sånger, psalmer, evergreens, folkvisor. Plockade från olika tider, från olika hörn av världen. "Värmlandsvisan" jämte Duke Ellingtons "Solitude". Här finns också "Den blomstertid nu kommer", som skrivits av en släkting till Nils Landgren.

– På min mammas sida har jag släkt på Gotland. Morfars far var prost i flera socknar där och han – jag vet inte exakt hur – var släkt med Israel Kolmondin som skrivit "Den blomstertid...".

Trots den brokiga samlingen låtar känns albumet sammanhållet.

– Allting utgår ju från mig. Från mitt sätt att höra melodierna. "Värmlandsvisan" har jag spelat in tidigare, men här ville jag köra den väldigt rakt av. Spela den som den oerhört vackra melodi det är. Varje gång jag spelar den låten, oavsett sammanhang, känner jag mig hemma.

Albumet "Nature Boy" finns ute nu.