Insändare: Bränslepriset är ett hån mot folk på landsbygden

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Jag flyger aldrig, jag återvinner mina sopor och köper ekologiskt och närproducerat. Men jag måste kunna få köra min dieselbil till jobbet utan att bli ruinerad”, skriver insändarskribenten.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Att åka kollektivt till jobbet går inte, om jag inte vill komma för sent varje dag. Trots att jag bor en mil utanför Karlstad.

Tyvärr sitter jag inte heller på en guldgruva och kan köpa mig en elbil, trots 70 000 kronor i miljöbonus. En kostnad man dessutom måste ligga ute med i sex månader. Vilket också innebär att jag skulle, utifrån säkerhetssynpunkt, behöva installera en laddstation hemma. Cykel är bara att glömma, om jag inte vill gå under som småbarnsförälder.

Så till min (och många andras) sista och enda realistiska valmöjlighet som bor utanför en stad; diesel/bensinbilen. Som måste tankas med bränsle för snart 20 kronor/litern. Vilket är ett hutlöst skamligt pris.

När ska man börja bedriva miljöpolitik som inte straffar ut privatpersoner, utan som faktiskt börjar tvinga de största miljöbovarna att ta ansvar? Jag flyger aldrig, jag återvinner mina sopor och köper ekologiskt och närproducerat. Men jag måste kunna få köra min dieselbil till jobbet utan att bli ruinerad.

Dieselbilsägare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.