De ”skogar” vi i dag har runt oss hinner aldrig växa upp innan de ska tjäna som ekonomisk intäkt för skogsindustrin, skriver Roger Adolfsson.
Svar till Johan Danielsson, Erik Bergkvist och Per-Olof Sjöö (NWT 16/9).
Att Europaparlamentariker uttalar sig med så lite kunskap om hur skogsindustrin beter sig i skogen känns skrämmande. De skriver att Sverige skulle tvingas underutnyttja skog när vi faktiskt överutnyttjar träden på våra virkesåkrar. Slutavverkningsåldern sjunker hela tiden och det avverkas i skyddsvärda skogar. Detta för att skogsindustrin skriker efter material.
De ”skogar” vi i dag har runt oss hinner aldrig växa upp innan de ska tjäna som ekonomisk intäkt för skogsindustrin. En växande skog är vad som är positivt för miljön, och ju äldre skogen får bli ju bättre kolsänka blir den. Och då menar jag skog som tillåts bli många hundra år gammal.
Vidare skriver de ”Vi behöver skydda skog, men vilken skog som ska skyddas beslutar vi bäst om i Sverige utifrån lokal kunskap och förutsättningar.” Jag håller helt med, vi måste skydda skog. Men vi verkar inte vilja veta bäst själva vad som behöver skyddas. Då skulle vi förstå att gamla naturskogar måste få lämnas i fred och att ytterligare mark måste lämnas för framtida utveckling där hela ekosystem får plats. De ynkliga små ytor som lämnas vid kalavverkning kan inte hysa ett helt ekosystem. Det kräver en mångfald av naturtyper i orört tillstånd.
Så skriver du en debattartikelSkogsindustrin och många markägare verkar leva i någon tro om att man kan äta kakan och den ändå finns kvar, eller att den bakar sig själv över natten. Att tro att samhället hela tiden ska gå med vinst, öka i tillväxt och skörda mer än naturen kan ge, det är en egoistisk livsstil som baserar sig på att vi har 4-5 jordklot att husera på. Men vi har bara en planet som vi kan leva på, i samspel med naturen.
Biobaserade produkter är bättre än fossilbaserade, ja. Men vi kan inte ersätta ett koldioxidutsläpp med ett annat och tro att vi lurat klimatet och kan köra på som vanligt. Trä för husbyggnad är ju bra, men när endast cirka 20 procent av träden från skogen går till virke och långlivade produkter, innebär det att resterande 80 procent är kortlivade resurser för snart innebär koldioxidutsläpp. Vi kan inte lura naturen. All sorts konsumtion måste minskas drastiskt, lika så konsumtionen av skogen.
Skogsindustrin innefattar en del arbetstillfällen, men vi kan vara lite innovativa och utveckla oss i stället för att blunda och tro att man kan köra på som vanligt i all framtid. Det finns alternativa metoder till kalhuggning som innebär fortsatt skogsarbete. Det kommer krävas stora insatser i att restaurera skogar till ett mer naturnära tillstånd. Detta kräver arbetare.
Man kan se andra värden i en skog än bara träden som virke och pappersmassa. Turistnäringen är ju en större del av BNP än skogsindustrin, så om man som markägare väljer att bruka skogen på ett mer hållbart sätt så kanske man även kan få några kronor via folk som har lust att vistas i din skog. För vem vill vistas på ett kalhygge?
Roger Adolfsson
Skogsägare och finsnickare