Alla om passerat älvfåran vid Karlstads teater har under senare år noterat den stora sandbanken som ligger där. Den hotar staden då den kan korka igen flödet vid till exempel bildandet av isproppar, eller orsaka översvämningar vid kraftigare vattenflöden. Men ändå får kommunen sedan ungefär tio år tillbaka inte muddra bort den.
Det säger nämligen mark- och miljödomstolen nej till med motiveringen att det kan hota livsmiljöerna i Natura 2000-områdena nedströms. Då krävs det att de skickar in en detaljerad miljökonsekvensbeskrivning, och det är lättare sagt än gjort då en sådan måste täcka in hela Karlstadsområdet. Och inte ens då är det säkert att det blir klartecken.
Detta är ännu ett exempel på när miljölagstiftningen slagit knut på sig själv (se Cementa för motsvarande i större skala). Den tar inte någon hänsyn till att avväga olika intressen. Miljön är alltid överordnad. Detta är inget förbiseende i lagstiftningen. Det är menat att vara så. All mänsklig påverkan på "det naturliga" anses av lagstiftaren som tveksam. Så ytterst är det fel på lagen. Det kan Karlstads kommun tyvärr inte göra mycket åt.