Vi oroas över Dawit Isaak-utredningens sekretessregler

Debatt
PUBLICERAD:
Den 23 september 2021 har det gått 20 år sedan Dawit Isaak och flera av hans kollegor greps i Eritrea, skriver Erik Halkjaer och Björn Tunbäck.
Foto: KALLE AHLSÉN
När nu regeringen på riksdagens begäran tillsatt en utredning anser regeringen att sekretesslagen måste förändras för just denna särskilda utredning, skriver Erik Halkjaer och Björn Tunbäck.

Juli 2016: "Vi skriver till dig och ditt parti, liksom till dina gruppledarkollegor, för att be er att extra noga följa vad som görs för vår fängslade kollega och landsman Dawit Isaak. /.../ Vi vill be er att överväga att tillsätta en undersökningskommission för Dawits fall."

Så skrev vi på Reportrar utan gränser till gruppledarna för riksdagens partier sommaren 2016. Den 23 september 2021 har det gått 20 år sedan Dawit Isaak och flera av hans kollegor greps i Eritrea. De har aldrig åtalats eller dömts för några brott. Dawit och hans kollegor de journalister som suttit fängslade längst i världen. Några av dem har dött under fängelsetiden.

Det fulla ansvaret för de övergrepp på de mänskliga rättigheter som Dawit och hans kollegor utsätts för ligger på regimen i Eritrea, som förbjudit alla oberoende medier. Landet har legat i bottenskiktet av Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex sedan vi introducerade det för snart 20 år sedan.

Under dessa 20 år som Dawit suttit fängslad har regeringsmakten i Sverige skiftat, ministrar har kommit och gått och utrikesdepartementet (UD) har hela tiden sagt att de gör allt de kan för att få honom fri. Men allt sker under sekretess. När vi för ett år sedan begärde att få ut all dokumentation från UD fick vi inte ut ett enda papper. Inte ens de hundratals sidor med maskade textstycken som var offentliga för 15 år sedan.

I juli 2016 bad vi riksdagen tillsätta en kommission som skulle kunna få insyn. Vi ville låta nya ögon se vad UD gjort eller inte gjort för Dawit, och där mellan raderna kanske finna nya infallsvinklar. I vintras tillkännagav också ett enigt utrikesutskott att regeringens hantering av Dawit Isaak, och även den i Kina fängslade förläggaren Gui Minhai, måste granskas. Det välkomnar vi.

När nu regeringen på riksdagens begäran tillsatt en utredning anser regeringen att sekretesslagen måste förändras för just denna särskilda utredning. Man vill lägga till ett extra stycke i paragraf 9 i kapitel 42 i sekretesslagen.

Varför just den här gången? Hur har neutralitetspolitiken under Kalla kriget, utredningen om mordet på Olof Palme, de misstänkta ubåtsintrången och inte minst Raoul Wallenbergs fall kunnat granskas utan extra paragrafer? Alla dessa utredningar har berört både känsliga personfrågor, utrikesrelationer och militära hemligheter. Att det behövs särskilda skrivningar i detta fall, med Dawit och Gui, som berör mänskliga rättigheter, pressfrihet och – för all del – utrikesrelationer väcker frågor.

Självklart finns det personer och förhållanden som måste skyddas. Det är inte konstigt men för detta finns redan utrikessekretess, så varför behövs ett extra sekretessinstrument just för den här utredningen?

Likaså bör man fundera på hur oberoende de av regeringen tillsatta utredarna känner sig när de innan de ens börjat jobba får nya sekretessregler att följa, som om de själva inte är tillräckligt insatta och erfarna för att själva lämna den typen av rekommendationer. Regeringens agerande oroar oss. Det borde även oroa Sveriges riksdag.

När vi 2016 bad riksdagens gruppledare att arbeta för en undersökningskommission skrev vi: ”Det är bråttom. Fängelsevillkoren i Eritrea är extremt hårda. Inte ens Röda korset har fått besöka Dawit och hans medfångar. Men vi vet att Dawit riskerar sitt liv varje dag i fångenskap.” Det är inte mindre bråttom nu, fem år senare.

Erik Halkjaer

Ordförande, Reportrar utan gränser Sverige (RSF Sverige)

Björn Tunbäck

Styrelseledamot, Reportrar utan gränser Sverige (RSF Sverige)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.