Tårar och ståpäls när regionrådet mötte Kevins pappa

– Nu kommer tårarna.

Regionrådet Marianne Utterdahl, SIV, både ryser och rasar när hon möter sina nya mentorer, Patrik Skog och Annika Karlsson, och hör dem berätta om psykiatrins svek efter fyraårige Kevins död i Arvika.

I ett uppmärksammat reportage i NWT i våras berättade Patrik Skog, Kevins pappa, om sina tunga erfarenheter av psykisk sjukdom och vanmäktiga försök att få hjälp från psykiatrin.

Marianne Utterdahl, regionrådet, reagerade samma dag. Starkt berörd - djupt illamående, sa hon själv - av reportaget bad hon om ett möte med Patrik Skog, för att höra mer, inte minst om de konkreta förslag på förbättringar han fört fram.

Mentorer

Ett möte ledde till ett annat, och till ett pågående tankeutbyte via mail. Marianne Utterdahl har också fått kontakt med Annika Karlsson, som är mamma till pojkarna som i 20 år anklagades för Kevins död.

– Det är förfärligt. Nu kommer tårarna, säger Marianne Utterdahl när Annika Karlsson vidrör sonen Robins försök att få vård.

Här har de träffats igen, på ett café i Karlstad, för att stämma av och gå vidare med allt som hänt sedan det där första reportaget i våras.

– Jag har bett Patrik och Annika att vara mina mentorer, säger Marianne Utterdahl.

– Och vi har sagt ja.

En autobahn till vården

Det blir ett intensivt möte, känslosamt ja, men de formulerar alla tre i ännu högre grad en konstruktiv vilja och förslag till förändring och faktiskt också en hoppfullhet i det som håller på att hända.

– Vi står inför en jättelik omställning av hela vården, och i synnerhet psykiatrin, säger Marianne Utterdahl. Här finns ingen quick-fix. Det är inte bara att som politiker göra si eller så, eller att tillsätta mer resurser. Vi har tillsatt mer resurser, mycket mer resurser men vi står här ändå med brister inom psykiatrin, som vi varit medvetna om i decennier.

– Tillgänglighet och bemötande, säger Patrik Skog. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: När du befinner dig i en djup depression så är det alla helvetets kval gånger tio att ta kontakt med psykiatrin. Då kan du inte hänvisas till vårdcentralen, för att skickas vidare därifrån. Du måste få hjälp direkt, och fortsatt kontakt varje dag den första veckan. Det är på liv och död.

Marianne Utterdahl berättar om en satsning på Region Värmlands vårdapp som inleds i dagarna. Här kan man, liksom hos de privata vårdföretagen, få digitala läkarbesök i mobilen.

– Du ska som patient inte behöva ringa runt själv. Här ska du mötas av någon som kan säga att att då kan du få hjälp på det här stället: jag bokar en tid åt dig nu.

– Det är bra, säger Annika Karlsson. Det ska vara en bred autobahn in till vården, som smalnar av och tar dig dit du ska.

Här finns en skam som måste hanteras, påpekar hon, en skam buren i generationer som fortfarande döljer psykisk sjukdom i farlig tystnad.

– Under min skoltid pratade man aldrig om psykisk ohälsa eller sjukdom. Det var tabu. Det är en generationsfråga. Vi måste uppnå tillgänglighet, en tillgänglighet som också passar dem som inte är så digitala eller verbala.

Kevins röst

Samtalet är långt, och landar mjukt i en förväntan på det stora omställningsarbetet som pågår under rubriken God och nära vård. Det finns en stark vilja till förändring i alla politiska läger, säger Marianne Utterdahl, och inte minst hos personalen.

– Det här måste vi göra tillsammans, säger hon. Och alla i Värmland, patient eller inte, kan delta, och komma med synpunkter på Region Värmlands hemsida.

Patrik Skog berättar för dem om boken han skriver tillsammans med Andreas Slätt. Det handlar om hela hans liv, om Kevin och om hans bror, hans allt, som dog ifrån honom nu i våras.

I slutet av boken finns QR-koder att rikta mobilen mot för en större berättelse. Här får man bland annat lyssna till inspelningar av Kevin som övergår i musik som Patrik Skog skapat i den outhärdliga tomheten efter sin lilla pojke.

– Läsaren får följa med mig genom alla år som jag kämpar mot psykiatrin tills jag sitter här i dag som mentor, och samarbetar med regionrådet.

– Jag ryser, säger Marianne Utterdahl och stryker över armen. Håret reser sig. Det är fantastiskt att se hur ni och era familjer, som gått igenom så otroligt mycket, vill använda era erfarenheter för att åstadkomma förändring, och föra systemet och samhället framåt.