Herkulisk uppgift för Sverige

Ledare
PUBLICERAD:
Flygvapnets Herkulesplan på Ashgabat flygplats i Turkmenistan.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Svensk försvarsförmåga kräver flygtransporter. Men som vanligt vill politikerna inte betala.

Ett svenskt Herkulesplan var med och utförde stordåd under evakueringen av Kabul. Insatsen har fått stor uppmärksamhet och beskrivs till exempel i Sveriges Radios nya säkerhetspolitiska podd Gräns (13/9).

Många som inte följer försvarspolitiken till vardags har blivit förvånade över att de svenska transportplanen nu är på väg att bli föråldrade. Lockheed C-130 Herkules, eller Tp 84 som beteckningen är på svenska, är ett sextio år gammalt flygplan. Det är en trotjänare som generationer svenskar har fått stifta bekantskap med genom värnplikt och utlandstjänst. Planen och deras besättningar har gjort fantastiska insatser för människor runt om i världen. Men nu spelar de alltså på sista versen. År 2030 är satt som ättestupa.

Egentligen är planen omoderna redan i dag. Brist på pengar har gjort att uppgraderingar som måste göras i Storbritannien eller USA har skjutits på framtiden. Två Herkulesplan har fått ställas av och för att klara Försvarsmaktens behov vid internationella insatser har Sverige gått med i ett konsortium där vi är med och leasar plan som är baserade i Ungern.

Det är bra sätt att spara pengar i fredstid men det hjälper oss inte den dag det blir kris eller krig i vårt närområde. Svensk försvarsförmåga är beroende av möjligheten till taktisk/operativ lufttransport. Den som vet hur få förband Sverige har och som tittar på en karta över hur stort landet är inser att i händelse av en konflikt kommer Sverige behöva flytta trupp och materiel fram och tillbaka för att möta motståndaren i olika riktningar. Därutöver kommer det civila samhällets behov av stöd.

Eventuella civila flygplan som tas i anspråk vid en kris kommer inte kunna lösa samma uppgifter som militära transportflygplan, vilka kan starta och landa på kortare sträckor och lasta materiel som fordon. För att kunna försvara Sverige, samt ge och ta emot stöd, måste Sverige alltså ha moderna transportflygplan.

Fram till evakueringen av Kabul hade frågan om planen kommit bort från den politiska dagordningen. I inriktningsbeslutet 2015 togs faktiskt transportkapaciteten hos flygvapnet upp som en punkt. Symptomatiskt nog utan att några pengar medföljde. I senaste inriktningsbeslutet var formuleringen struken. För flygvapnet är nu fokus på nya versioner av JAS, samt planerna på robotar för fjärrbekämpning.

Det är ganska typiskt för svensk försvarspolitik. Politikerna fastnar för vissa projekt som ger prestige hos näringsliv och opinion, men glömmer att se försvaret av landet som ett system där alla delar måste fungera.

Om Sverige skall ha en förmåga till tunga flygtransporter 2030 skulle nödvändiga beslut helst förstås redan vara fattade. För en eventuell ny regering efter valet handlar det därför om att fort titta på frågan. Kanske finns lösningen i att ytterligare livstidsförlänga några av Herkulesplanen och samtidigt köpa in nya moderna plan. Ett exempel är den franska Airbus 400M med nästan dubbel lastförmåga och mycket längre räckvidd än Herkules. Dyrt, absolut, men att inte ha förmågan kommer bli dyrare. Den här gången var det Kabul, nästa gång kan det vara Visby.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.