Ekorrar markerar sitt territorium genom att trampa runt i sin egen urin för att med blöta tassar stämpla revirgränsen.
Det händer mig också ibland när mörkret och nöden fallit på samtidigt och jag inte kontrollerat marklutningen på gräsmattan. Ofrivilligt. Då blir det små, våta fotstämplar in i hallen till min mans stora förtret. Kan man pissa utomhus med värdigheten i behåll? Åratal av erfarenhet och träning till trots kan jag inte med fullständig säkerhet garantera just det. Jag förstår faktiskt varför pojken Manneken Pis i Belgien har fler beundrare än flickan Jeanneke Pis. Det är inte lika lätt att självklart och stolt stå där och stråla som tjej. Ändå ska jag försöka ge er så goda råd jag förmår utifrån mina egna erfarenheter på området.
När naturen kallar i naturen är lättare sagt än gjort. Man ska ner på huk och blotta en stor, lysande bakdel för allehanda blodsugande surrare. Det är en mycket värnlös och klumpig stund. Som tar sina minuter. Och både knott och myggor hinner ta sig sin sup vilket leder till generande klåda. Man ska upp från huket efter det att man lättat på trycket och då gäller det att ha både balans och kläder ordnade så att man inte faller baklänges i pölen. Snygga, vida byxor har en nästan genial förmåga att lägga sig i krokbensställning när de väl halats ned över vaderna. Kontrollera därför alla kläders position under själva utförandet speciellt om du befinner dig i ett sällskap i markerna och är långt från stuga och civilisation. Det är nästan löjligt enkelt att fullständigt fläcka ned ett byxben, men oerhört svårt att bortförklara samma våta fläck som något annat än vad det är. Tro mig. Ingen gick på ”den läckande vattenflaskan”.
Skam den som gör på sig. Hela vägen till baslägret. Man måste dessutom vara uppmärksam så att inte kisset tar fel väg genom mängden kvinnliga hudflikar och veck och istället vrider strålen så snett så att man fyller sin ena sommarsko. Speciellt om man har gården full av besökare och inte riktigt har tid att springa in och duscha av sig och byta om. Att hålla trevliga och koncentrerade samtal med en överfylld sko som skvalpar över så fort man rör sig är mer än komplicerat.
Om du väntat lite för länge och det verkligen trycker på vill jag råda till särskild aktsamhet. Då ska du grundligt nagelfara platsen med blicken så att du inte plötsligt och på tok för hastigt sätter dig på en uppstickande, vass grankvist. Detta leder till att du på en hundradels sekund kan förvandlas till en galen kossa, inte helt olikt tjuren Ferdinand, som rusar runt och går bärsärkagång bland granar och turister och tvingas uppsöka akuten med en synnerligen pinsam förklaring och sedan salvsmörja härligheten ett par veckor innan du kan gå normalt igen. Och var extra noggrann och undersökande innan du torkar dig på det naturliga sättet med mossa så att du inte drar runt ett rödmyrebo kring juvelerna. Det kan bli en hysteriskt svidande kilometer hem. Och skulle det ändå hända så försök aldrig lindra svedan genom att tvätta dig i kallt bäckvatten för då kommer du att gråtande ångra ditt tilltag och vandra resten av vägen hem genom Dantes nionde inferno.
Det sägs att nöden inte har någon lag, men det stämmer inte. Offentlig urinering är straffbart och kan leda till böter så jag vill inte på något sätt med denna krönika uppvigla till förargelseväckande beteende, men när naturen inte bara kallar lite försiktigt utan gormar utav bara den så kan man behöva svara snabbt och då kan kanske några goda råd från en erfaren, men ännu icke fullärd, ändå hjälpa.