Tv-spel, vinyler, filmer, serietidningar och kuriosa.
Allt som rör populärkultur fyller de knökade hyllmeterna på Retropiraten i Kristinehamn.
Här väcks både upptäckarglädje och nostalgi.
"Det som började som världens roligaste hobby, har nu blivit världens roligaste jobb". Så beskriver Rickard Nygren arbetslivet en trappa ner på Oscar Stjernegatan i Kristinehamn. Där huserar Retropiraten som han driver tillsammans med Marcus Johansson. Det är ett populärkulturens återbruk – här trängs nostalgi med upptäckarlust. Fullmatade hyllmeter med olika generationer av dataspel, film på vhs och dvd, serietidningar och album samt all tänkbar annan kuriosa gör stället lika belamrat som hemtrevligt.
Några mellanstadiegrabbar och rotar i en reakorg, "Allt 10kr". Rickard står bakom disken och pillar med något smått, hälsar leende och stryker sig över den vältrimmade mustaschen som han matchar med käklånga polisonger. Minuten senare kommer Marcus in från lagret de har på andra sidan vägen, han morsar och drar in en rejäl nypa snus under läppen.
– Allt började med att min källare svämmade över med grejer, berättar han när snusen satt sig.
– Jag kunde inte nischa mig i samlandet, jag samlade på allt jag tyckte var kul. Källaren blev sprängfylld, frugan blev sur. Drömmen om att ha en egen butik blev allt starkare.
Marcus och Rickard träffades när de båda arbetade inom rättspsykiatrin.
– Vi hade tråkigt på jobbet en dag – som man ju har – och jag sa: "Om vi hade en butik ihop hade vi kunnat vara där nu i stället". När arbetsdagen var slut sa Rickard: "Men du, ska vi inte köra på det där med en butik!?".
Rickard berättar att de började meckla i Marcus källare och tänkte först göra en slags pop-upbutik.
– Vi sorterade allt som Marcus hade samlat på sig under åren. Ställde ut prylar på några mässor, men så fick vi tips om den här lokalen. En månad senare öppnade vi.
Redan från början var det självklart att vara två. Hänget har alltid varit halva grejen.
– Det här hade aldrig flugit om man stått här själv, menar Rickard.
– Dessutom så hade vi olika grejer vi var intresserade av. Jag vill i första hand pyssla med vinyl och samlarkort.
Marcus tar vid:
– Ja, det slumpade sig så bra – våra särintressen kompletterade varandra. Jag älskar vhs:er och serier. Det vi möts i är tv-spel.
De har båda väldigt nära till skratt och jargongen skvallrar om en handfast vänskap.
– Det är guld att ha någon att bolla med, Rickard sköter det administrativa och jag sköter vår Tradera-butik exempelvis. Allt enligt devisen: "Den som är sämst slipper". Därmed inte sagt att den som tar hand om en grej inte gör det jättebra.
"Behövde ta steget över stupet"
När butiken öppnade 2019 var det en hobbyverksamhet. Öppettiderna varierade från vecka till vecka beroende på det "riktiga" jobbet.
– Det blev aldrig någon rull i verksamheten när allt var sporadiskt, berättar Marcus
– "När har de där snubbarna öppet egentligen?", undrade kunderna. Vi behövde rutiner. Vi behövde ta steget över stupet. Så jag sa upp mig i juli förra året.
Hur kändes det?
– Läskigt och jättebra. Jag var väl medveten om att jag skulle gå ner rejält i lön, men jag är nöjd så länge jag klarar mig. Även om vi skulle krascha och brinna med det här så var jag tvungen att få ut det ur mitt system – känna att jag gett det en chans.
Intim kundkontakt
Numera är den överhopade källaren ombyggd till ett sovrum och Marcus samlande är stillat. Bland de senaste inköpen märks plastfigurer, detaljrika och välgjorda. Bland annat en scenuppsättning av medlemmarna i det amerikanska hårdrocksbandet Mötley Crüe och en yxviftande Jason Voorhees, massmördaren från filmserien "Fredagen den 13:e".
– Det vi tar in styrs av det vi själva tycker är kul. Tycker vi det är kul tycker sannolikt någon annan det också. Utbudet spretar åt alla håll. Vi lär ju också känna våra kunder, vi vet vem som går i gång på vad. Kundkontakten blir intim på ett sådant här ställe, många kommer varje dag.
– När vi får in vissa saker, säger Rickard, tänker vi på vem som kommer att gilla det. Vi lägger undan och meddelar. Om man vet att någon har letat efter en viss sak under en längre tid är det jäkligt roligt att ringa och berätta att vi har fått in den.
Ofta rör det sig om ett speciellt spel eller en svårfångad vinyl.
– Men vi har nog folk som söker efter väldigt specifika saker i alla varugrupper.
Rickard visar ett arkiv som består av en hyllvägg med post it-lappar där kunder listat sina önskemål.
– Vi försöker hinna med att kolla de där lapparna så gott det går, säger han och erkänner att det ges inga garantier.
Vilka är det som lämnar in grejer, vilka är de vanligaste?
– Det är många som rensar förråd. Flyttstäd. Ibland dödsbon.
Marcus:
– Plus då samlare. Man byter upp sig om man hittar ett finare exemplar, eller tröttnar på en del av samlingen och vill byta mot annat. Så antingen kommer man hit med saker och vill ha en peng, eller så vill man byta.
Hur stor del av era kunder upplever ni som stammisar?
– 75 procent. Säkert. I alla fall till vardags, då är det nästan bara Kristinehamnare. Under helgerna är det annorlunda, då är det många hitresta. Flera har åkt långt. Sedan har vi de som köper av oss på Tradera.
Retropiraten är en samlingsplats för alla med gemensamma intressen?
– Absolut. Ett exempel: Vi spelar kortspelet "Magic: The Gathering", vi var fem personer 2018. Nu har det växt till en förening med 40 pers. Det har växt tack vare att vi började spela här nere i källaren efter stängning. I dag är vi så många att vi inte får plats här längre.
Hur vill ni beskriva ert privata samlande i dag?
– Det blir så överväldigande att ha en egen butik, skulle jag börja plocka hem allt jag ville ha skulle det bli kaos där hemma, jag skulle bli strypt. Nu har jag snarare börjat skala ner min egen samling blivit väldigt picki i det som jag väljer att ta hem, säger Rickard.
– I början, när vi öppnade butiken, ville jag ju ha hem allt!
Har det som var en hobby ni brann för blivit grådassig vardag?
– Nej nej! Det är fortfarande lika roligt, säger Marcus.
– Men jag samlar inte på något alls numera. Jag får utlopp för det genom jobbet. Det är samma plock, samma terapi. Fast inte hemma. Men, det är klart – det är inte svinroligt att lägga ut den 43:e annonsen på Tradera för dagen, men det går det med.
Har nätauktioner varit en räddning under pandemin?
– Definitivt. Vi har verkligen gått på knäna. En period hade vi en tredje anställd, men det gick inte. På Tradera är vi fortfarande ganska små, det är inte en stor del av omsättningen, men det är en stadig del.
Mycket av prylarna ni säljer är gjorda på 80- och 90-talet – hur stor del av dragningskraften är nostalgi?
– När det gäller vinyl och tv-spel är det väldigt många kids som handlar. Allting liksom lever igen. Det är på flugan att ha PS2 i stället för PS5, att ha skivspelare i stället för streamingstjänster. För de unga är det inga konstigheter att köpa en David Bowie-vinyl eller ett gammalt spel.
Marcus exemplifierar:
– Det var en väldigt ung kille som var inne i lördags och köpte fem Johnny Cash-vinyler. Han var jätteglad när han hittade dem.
– Visst är det nostalgi för många lite äldre, men för andra är ju de gamla grejerna nya. Det vi pysslar med ligger rätt i tiden. Det är coolt med återbruk.