Kommunerna bör därför komponera genomtänkta upptagningsområden för grundskolan som leder till klasser med socialt och etniskt blandad elevsammansättning, skriver Anders Andersson.
I Borlänge i mitten av 1970-talet gick alla vi hyreshus-, bostadsrätts- och villabarn ganska jämnt fördelade i någon av kommunens fyra högstadieskolor. Oavsett ettor eller femmor i betyg gick alla vidare till gymnasiet, varifrån praktiskt taget alla fortsatte till vidare studier eller yrkesarbete. Domnarvets Jernverk anställde många, där 6 300 arbetade, liksom landets då största pappersbruk Kvarnsveden, med sina över 1 000 anställda. I dag jobbar 1 700 på SSAB i Borlänge och Kvarnsvedens bruk är på väg att stänga.
Då var det oavsett betyg och meriter ganska lätt att hitta sin plats och roll i den svenska tillvaron, med möjlighet att ta del av det mesta som dåtidens relativt jämlika samhälle erbjöd i form av arbete, bostäder, bilar, resor och annat som kunde konsumeras.
I dag är det annorlunda. Alltför många barn bor i starkt segregerade bostadsområden och går i kommunala grundskolor där majoriteten av barnen inte har svenska som modersmål och/eller vars föräldrar ofta saknar arbete och studietradition. Av dessa barn riskerar många att inte få behörighet till gymnasiet och därmed på sikt hamna i fattigdom utanför den officiella arbetsmarknaden.
Så skriver du en debattartikelAndra barn går i andra kommunala skolor eller valda friskolor präglade av sina elevers svenska värderingar och/eller deras relativt välutbildade föräldrars förväntningar på vad de ska lära sig i skolan, vilket generellt sett leder till bra studieresultat.
Skolans betydelse för barns framtidsmöjligheter är mycket större och viktigare i dag än på 1970-talet, då de yrkesförberedande gymnasielinjerna var tvååriga och främst utbildade för yrkeslivet. I dag är det ständigt föränderliga samhället och yrkeslivet komplexare och kräver att vi medborgare är såväl medvetet reflekterande konsumenter och väljare, liksom ansvarstagande och fortbildningsbara i våra yrkesroller.
Därför är det oerhört viktigt att eleverna i årskurs 9 blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram. Årligen är det dock omkring 15 procent av eleverna som inte blir behöriga och istället hänvisas till ytterligare åtminstone ett år på introduktionsprogrammet. Dessutom finns sannolikt elever som av olika anledningar underpresterar ett E eller D i betyg, vilket kan innebära att de inte kommer in på en attraktiv gymnasieutbildning, vilket i sin tur på sikt innebär att samhället går miste om bra svarvare, lärare, sjuksköterskor och civilingenjörer.
Trots skolpersonalens goda insatser är ingen skola bättre än sina elever och därför är det viktigt att duktiga, intresserade och motiverade elever finns i alla klasser, vilka drar undervisningen framåt och är positiva förebilder för sina klasskamrater.
Kommunerna bör därför komponera genomtänkta upptagningsområden för grundskolan som leder till klasser med socialt och etniskt blandad elevsammansättning från låg- till högstadiet. Enklast görs detta sannolikt genom att bygga nya neutralt placerade attraktiva skolor mellan olika typer av bostadsområden. Fristående skolor kan upphandlas och ingå i upptagningsområdet, men fördelningen av elever ska skötas av kommunen. Föräldra- eller brukardrivna friskolor på landet bör undantas.
Ska samhället lyckas med sina pedagogiska och sociala intentioner måste grundskolan i högre grad bli den kamratskapande smältdegel barn från samhällets alla delar möts och inspirerar varandra i, överför attityder och studietraditioner, språk, intressen och värderingar, som utgör den fundamentala grunden för en jämlik och välfungerande skola.
Anders Andersson
Lärare, Skoghall