Bortskämda av avgiftsfri skola

Ledare
PUBLICERAD:
Ansvar för sina datorer.
Foto: Alexander Olivera/TT
Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, är en värdefull röst i det offentliga samtalet. Han tar ofta på sig den svåra men viktiga rollen att göra juridiska spörsmål mer begripliga för gemene man. Och det gör han för det mesta väldigt bra.

I Svenska dagbladet (8/9) skriver Schultz om hur föräldrar tvingas att skriva på avtal för att skolan skall lämna ut exempelvis läsplattor eller datorer till eleverna. Han konstaterar att dessa avtal är otillåtna och att skolor därför inte har någon rätt att med hänvisning till avtalet kräva vårdnadshavarna på pengar om något går sönder eller tappas bort.

Så långt är detta god folkbildning. Naturligtvis skall skolor – såväl kommunala som fristående – följa skollagen. Men därutöver blir Schultz resonemang dessvärre bedrägligt.

Han poängterar att det oberoende av dessa avtal finns utrymme i lagen att kräva pengar om barnet agerat oaktsamt. Skolverket konstaterar på sin hemsida att ”detta regleras i första hand i civilrättslig lagstiftning, som skadeståndslagen”.

Här kan man alltså tro att avtalen inte bara är formellt felaktiga utan även överflödiga. Läsaren bjuds in att anta att det redan finns ett ansvarsutkrävande som överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Men så ser inte verkligheten ut.

I själva verket är rektorer och lärare på många skolor livrädda att ens yppa något om att föräldrar skall ta ekonomiskt ansvar för sina barns handlingar. Schultz har säkert helt rätt utifrån ett juridiskt perspektiv. Men från ett moraliskt perspektiv är inte problemet att det skickas för många kravbrev från skolorna till hemmen, utan att det skickas för få.

Att det ser ut som det gör beror förmodligen på att det gått fullständig inflation i idén om att skolan skall vara avgiftsfri. Det är en kvarleva från en tid när statarungarna var bänkgrannar med disponentens barn och klassamhället skulle hållas utanför skolans väggar. Det är en god tanke, men den har i vår samtid lett till rena absurditeter.

Om fröken föreslår att barnen skall ta med sig en frukt för att orka skoldagen bättre, kan man räkna med att det snart kommer minst ett argt mejl från en förälder (kanske en juridikprofessor) som hotar med Skolinspektionen.

Utlandets dyra terminsavgifter är inget att eftersträva, men vi måste bort från den svenska jämlikhetshysterin där allt alltid är skolans sak att lösa och inget någonsin är hemmets ansvar. Vi har barnbidrag och försörjningsstöd av en anledning. Att ha barn medför kostnader. Det skall köpas vinterjackor, gympaskor och ryggsäckar – knappast någon torde ifrågasätta det rimliga i det. Men nåde den lärare som säger att en elev måste ta med sig en egen penna!

Den ekonomiska maktbalansen är således en ren spegel av skolans värld i stort. De en gång uppburna lärarna förminskas alltmer till att bli ett tjänstefolk. Den tacksamhet som tidigare generationer kände över att kunna skicka sina barn till en avgiftsfri skola, har ersatts av bortskämdhet hos både föräldrar och barn.

Det är rimligt att föräldrar ibland bidrar med småsummor till sina barns skolgång. Det är även rimligt att föräldrar ersätter sådant som deras barn slarvar bort eller förstör. Samt att de lär sina barn att vara rädda om egna och andras saker.

Schultz har inte fel när han beskriver juridiken. Men det är fel på skollagen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.