Trafikläraren som blev polis: ”Har tagit körkortet från en av mina gamla elever”

Robin Danielsson arbetade som trafiklärare i Karlstad i tio år innan han sadlade om och blev polis. I snart ett år har han varit stationerad i Kristinehamn.

Sedan november förra året arbetar Robin Danielsson på polisstationen i Kristinehamn. Och efter tio år som trafiklärare har han hunnit med en hel del elever, och vissa av dem har han stött på även efter karriärbytet.

– Jag har mött en massa elever som jag har stoppat. Och jag har tagit körkortet från en av mina gamla elever också, det är ju så det är, säger Robin Danielsson.

Efter några kortare ströjobb dom bland annat vaktmästare, började Robin Danielsson att arbeta som trafiklärare så fort han hade åldern inne.

– Jag var färdigutbildad när jag var 23 år. Då fick jag ju inte ens övningsköra privat, säger han.

För att arbeta som trafiklärare måste du haft körkort i fem år. För att övningsköra privat, med till exempel med en familjemedlem, måste du även ha fyllt 24 år.

– Så jag fick inte övningsköra med min egen syster, men jag fick övningsköra med elever hela dagen, säger Robin.

I tio år var han sedan anställd på trafikskolan innan det, av flera anledningar, var dags för ett karriärbyte.

– Egentligen vantrivdes jag inte med själva uppgiften, men jobbet i sig blev ju ganska tröttsamt eftersom det blev samma vändor, samma sträckor. Det var bara personerna som byttes ut.

Och när tankarna på ett annat yrke väcktes var det inte alls självklart att det skulle bli polisyrket.

– Min bild av polisen, som egentligen hängde med ganska länge, var att om man är polis så är man två meter lång och lika bred ungefär. Att man är stor. Jag är inte speciellt stor, säger Robin.

Många olika uppgifter

Men när han fick sitt första barn hamnade han i samma föräldragrupp som en man som arbetade som polis, och som han numera till och med arbetar tillsammans med.

– Han var inte två meter lång och en och en halv meter bred, utan han var som jag var. Och vi var på samma ställe i livet, säger Robin.

– Och sen just att han beskrev utvecklingsmöjligheten, det var något som jag saknade som trafiklärare. Jag utbildade i nästintill allting som den skolan hade så mina utvecklingsmöjligheter fanns inte. Det var endera att öppna egen trafikskola eller bli någon utbildningsledare men det var ju fortfarande samma jobb. Jag skulle få mer administrativt men det var ju samma grej. Inom polisen har man ju tusen olika vägar att gå. Jag visste inte att det fanns så många olika uppgifter inom polisen.

Och på den vägen är det.

Robin sökte in på polishögskolan i Stockholm, men boendet och familjen fanns i Karlstad.

– När jag sökte in så hade jag en dotter på 1,5 år så det var inte det lättaste valet. Jag pratade mycket med min sambo om att det kanske skulle krävas mer av henne än av mig.

En månad efter att han blivit antagen till polishögskolan fick paret dessutom reda på att de skulle få ett andra barn.

– Min första reaktion var att nej, det här kommer inte gå. Vi får lägga det på framtiden eller någonting. Men då sade min sambo: ”tror du att det blir lättare när jag har två barn att vara själv med?”

De kom fram till att Robin skulle fortsätta med utbildningen, och veckopendla mellan Karlstad och Stockholm.

– Jag fick mitt andra barn under min första termin på polisutbildningen. Det är klart att det blev jobbigt. För mig kanske det jobbigaste med polisutbildningen var just den grejen med vad som händer hemma. Det är många gånger det var väldigt, väldigt tufft, men utbildning i sig var väldigt rolig så det underlättade, säger Robin.

– Jag har aldrig sovit så mycket på ett tåg som jag gjorde under utbildningen. Jag åkte så sent som möjligt på söndagar och sov på tåget. Ibland fick man tänka på vilka tåg man tog så att det inte tog alldeles för kort tid för då var man ju tvungen att gå upp igen.

Lära sig bryta mot det han lärt ut

På utbildningen var det många som sade att han skulle ha så lätt med bilkörningen i utbildningen, eftersom han tidigare jobbat länge som trafiklärare.

– Ja, lågfartsmanövrering, sådana saker, det gick jättebra. Guldstjärna varje gång. Men det är inte riktigt samma sak att köra utryckningsfordon, säger Robin.

– Jag hade jättejobbigt med det. Det var en av de sakerna jag hade svårast med. Att helt plötsligt börja bryta mot det jag har lärt ut i tio år, och få det som ett normaltänk. Det var jobbigare än vad jag hade tänkt mig.

Robin uppskattar att snittåldern på polishögskolan var runt 25-26 år. Han är själv 34.

– Det är klart, majoriteten var väl yngre än vad jag var men det var väldigt många som var äldre än mig också, säger han.

– Jag hade en tjej i klassen, hon fyllde 40 år under utbildningen. Det är lite för alla åldrar, alla behövs på olika ställen.

Det är flera saker som gjorde att det var möjligt för Robin att utbilda sig till polis. Han berättar att om det fortfarande varit det gamla systemet, där man som polis kunde bli stationerad var som helst i Sverige, hade det för hans del inte varit möjligt.

Numera får eleven större inflytande gällande arbetsort.

– Jag fick Värmland som placeringsställe. Då är det Karlstad, Torsby, Kristinehamn och Arvika som är platserna. Det är en helt annan möjlighet. Det tror jag inte folk känner till att det fungerar på det viset nu.

Och ytterligare ett par saker var avgörande för just hans del: