Jättekommun i norr – inte enligt första planen

Jag gillar Torsby. Det är en trevlig tätort, och flera av mina goda vänner kommer därifrån. Vad jag gillar mindre är kommunbildningen från 1974. Torsby kommun som bildades då är den största och otympligaste i Värmland, cirka en fjärdedel av ytan. Om detta fick jag en påminnelse när jag häromdagen besökte Långflon, kommunens nordligaste utpost. Därifrån till kommunens centrum är det närmare 14 mil, eftersom tätorten Torsby ligger näst intill sydgränsen. Till Torsby är det ungefär lika lång väg från Långflon som från Kristinehamn.

Finnskoga-Dalbys ledning valde helt frivilligt att låta kommunen gå samman med Torsby i stället för att stå kvar som egen.

En anledning att fundera över bakgrunden till sammanslagningen fick jag när historikern Erik Wångmar på Linnéuniversitetet i ett teveinslag berättade lite om resonemanget i tidigt 1970-tal. De 16 kommuner som tillsammans bildar Värmland skulle ursprungligen ha varit 18, enligt Wångmar. Det ursprungliga förslag som fanns fram till april 1972 innebar att Finnskoga-Dalby skulle ha stått kvar som egen kommun, och Norra Ny/Ekshärad skulle ha gått samman i stället för att inlemmas med Torsby respektive Hagfors, vilket blev fallet.

Lokala politiker från den tiden menade att Finnskoga-Dalby hade en mycket stark ekonomi efter kraftverksåren och därför var en attraktiv partner för de större kommunerna.

Finnskoga-Dalbys ledning valde helt frivilligt att låta kommunen gå samman med Torsby i stället för att stå kvar som egen. Detta trots motstånd från oppositionen.

Lokala politiker från den tiden menade att Finnskoga-Dalby hade en mycket stark ekonomi efter kraftverksåren och därför var en attraktiv partner för de större kommunerna. Dessutom tillhörde kommunen inre stödområdet och var ett attraktivt byte. Man kan ana en stark påverkan med locktoner från ledande håll i de större kommunerna Torsby och Hagfors. Torsbys inlemmande av övre Klarälvdalen i bokbussens rutt skulle ha varit ett sådant lockrop.

Jag har tittat i Finnskoga-Dalbys protokoll från 1971–73 och försökt förstå resonemangen. Varför gick de styrande i Finnskoga-Dalby ifrån det ursprungliga förslaget som gick ut på att stå kvar som egen kommun? Frågan blev till stor del politisk, och socialdemokratiska majoriteten förordade vid kommunstyrelsemötet 17 maj 1971 ett samgående med Torsby och Norra Ny enligt arbetsutskottets förslag. Ja-röster till detta förslag (alternativ I) gavs av Karlot Olsson, Sten Bengtsson, Arvid Olsson, Wiktor Karlsson och Stig Arnesson. Motståndare till förslaget var Erland Brantåsen, Oscar E Bengtsson, Åke Halvarsson och Olof P Persson.

Han betonade dessa tre kommuners relativt goda ekonomi. Han poängterade också Finnskoga-Dalbys väl utbyggda skolväsen och goda åldringsvård. Att Torsby skulle stötta Finnskoga-Dalbys satsning på turism trodde han inte på, då de själva hade mycket intresse i den näringen.

När kommunstyrelsen den 25 maj samma år föreslog fullmäktige en sammanläggning med Torsby och Norra Ny yrkade Erland Brantåsen bordläggning av frågan, och Oscar E Bengtsson yrkade att innebörden av alternativen skulle förklaras bättre av länsstyrelsen, vilket blev fallet.

Vid nästa fullmäktigemöte, 12 augusti 1971, följde en lång diskussion. Erland Brantåsen ansåg det felaktigt att kapa av Klarälvdalen och yrkade bifall till alternativ II B, alltså samgående med Norra Ny och Ekshärad. Han betonade dessa tre kommuners relativt goda ekonomi. Han poängterade också Finnskoga-Dalbys väl utbyggda skolväsen och goda åldringsvård. Att Torsby skulle stötta Finnskoga-Dalbys satsning på turism trodde han inte på, då de själva hade mycket intresse i den näringen.

Oscar E Bengtsson pekade på Finnskoga-Dalbys goda ekonomiska ställning och ansåg det olyckligt ”om kommunen skulle tvingas in i en kommunbildning av mastodonttyp”.

Kommunstyrelsens ordförande Karlot Olsson hade en helt annan mening. Ett argument emot alternativ II B var enligt honom att det fanns tendenser till kraftig utflyttning från Kyrkhedens kommunblock. Han menade också att ett samgående med Torsby skulle ge större slagkraft.

Oscar E Bengtsson pekade på Finnskoga-Dalbys goda ekonomiska ställning och ansåg det olyckligt ”om kommunen skulle tvingas in i en kommunbildning av mastodonttyp”. Nuvarande kommun var redan ett färdigbildat kommunblock. Dock meddelade han att Frihetliga kommunalfolkets fullmäktigegrupp skulle stödja Brantåsens förslag.

Gustav Larsson stödde Brantåsens förslag. Olof Femtvik delade Brantåsens synpunkter men gillade också Bengtssons förslag.

Henning Nyqvist föredrog alternativ I liksom Edvin Berglund och Sten Bengtsson.

Röstning som följde visade bifall till Torsbyalternativet. Votering begärdes och rösträkningen som följde visade 27 röster för alternativ I mot 12 för Brantåsens förslag om alternativ II B.

Nils Florell ifrågasatte Hagfors (alternativ II) möjligheter att skapa arbetstillfällen och sade sig ha mer sympatier för Torsby.

Lars Johnson ville helst att Finnskoga-Dalby fick fortleva som egen kommun, men finner alternativ I mer realistiskt. Helge Björkman ser också gärna F-D som fortsatt egen kommun. Olof Femtvik föreslår samma sak.

Röstning som följde visade bifall till Torsbyalternativet. Votering begärdes och rösträkningen som följde visade 27 röster för alternativ I mot 12 för Brantåsens förslag om alternativ II B.

Skriftlig reservation lämnades av Erland Brantåsen och Gustav Larsson, som menade att beslutet var olyckligt för Finnskoga-Dalby kommun. De förordade sammanhållna kommuner i Klarälvdalen.

Ställningstagandet visar att partilinjen följdes. Detta trots att argumenten för samgående med Torsby var få jämfört med argumenten emot.

Reservation lämnades också av Frihetliga kommunfolket. De ansåg att Finnskoga-Dalby, åtminstone tills vidare, skulle fortsätta som egen kommun, och om detta visade sig omöjligt ansåg man att kommunerna i Klarälvdalen skulle hålla samman.

Även Helge Björkman lämnade en reservation och vädjade till länsstyrelsen att låta nuvarande kommunen ännu en tid få vara självständig, och om det visade sig orealistiskt hellre hålla ihop ett mindre Älvdalsblock, och i tredje hand samgående med Hagfors.

Det geografiska avståndet till kommunens centrum tycktes inte ha varit föremål för någon diskussion värd att nämna.

Ställningstagandet visar att partilinjen följdes. Detta trots att argumenten för samgående med Torsby var få jämfört med argumenten emot. Den socialdemokratiska gruppen gillade alternativ I, medan de flesta i oppositionen ville ha ett ensamt Finnskoga-Dalby (som ju var det första förslaget) eller en Älvdalskommun.

Det geografiska avståndet till kommunens centrum tycktes inte ha varit föremål för någon diskussion värd att nämna.

Kommunstyrelsen sammanträdde den 30 november 1971. Nu skulle förslaget godkännas om kommunens vara eller inte vara från den 1 januari 1974. Per Halvarsson yrkade bifall till länsstyrelsens preliminära förslag, där Finnskoga-Dalby och Norra Ny skulle slås ihop med Torsby. Oscar E Bengtsson yrkade att den rådande kommunindelningen skulle bestå oförändrad i enlighet med Bertil Jonassons reservation till länsstyrelsens förslag.

Den 9 december 1971 togs kommunindelningen åter upp i fullmäktige, som föreslogs godkänna kommunstyrelsens förslag till ny indelning.

Alternativ I segrade som väntat. De som röstade fram det var Per Halvarsson, Karlot Olsson, Sten Bengtsson, Axel E Axelsson och Arvid Olsson. Nej-röster lades av Oscar E Bengtsson och Olof P Persson, medan Erland Brantåsen avstod från att rösta.

Den 9 december 1971 togs kommunindelningen åter upp i fullmäktige, som föreslogs godkänna kommunstyrelsens förslag till ny indelning. Henry Libäck begärde bordläggning av ärendet, vilket avslogs. Oscar E Bengtsson yrkade att nuvarande kommunindelning skulle bestå oförändrad. Också detta yrkande fick avslag. Därmed beslutade fullmäktige att tillstyrka kommunstyrelsens förslag, vilket centern reserverade sig emot.

Även flera år efter den nya kommunbildningen 1974 har centern, främst företrädd av Börje Cervén och Vivianne Gerdin, förespråkat en delning av den stora kommunen, dock utan att få gehör.

Den 26 september 1972 beslutade fullmäktige bifalla kommunstyrelsens förslag att den nya kommunens namn skulle vara Nordvärmland. Vad hände med det beslutet? Antalet beslutande fram till indelningen skulle vara 19 från Finnskoga-Dalby, 9 från Norra Ny och 27 från Torsby. Den indelningen har tiden löpt ifrån.

Även flera år efter den nya kommunbildningen 1974 har centern, främst företrädd av Börje Cervén och Vivianne Gerdin, förespråkat en delning av den stora kommunen, dock utan att få gehör.

Även i Norra Ny var åsikterna om indelningen skilda och diskussioner pågick. Vid ett fullmäktigemöte den 27 augusti 1971 fick Torsbyalternativet 14 röster och alternativ II B, samgående med Finnskoga-Dalby, fick 11 röster. De 11 reserverade sig mot beslutet.