Insändare: Tuff väntan på diagnos - vad är "fel" på mitt barnbarn?

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Region Värmland har en skyldighet att se till att vården kan ta sitt ansvar och inte fördröjer väntetiden. Som det ser ut nu blir konsekvensen oro och ett onödigt lidande för både barn och föräldrar, tycker insändarskribenten.
Foto: Lisa Olaison
Är det försvarbart av våra regionpolitiker att under så lång tid inte aktivt ha agerat gällande den undermåliga barnhälso- och sjukvård som bedrivs i Region Värmland? Att man som förälder till ett barn med någon form av funktionsnedsättning ska behöva köa under mycket långa perioder innan insatser och diagnoser kommer till stånd är helt absurt.

Att Barnkonventionen numera är lag verkar inte heller ha någon inverkan. Dagligen bryter Region Värmland mot lagen genom de långa väntetider som föreligger.

Om du är patient inom Region Värmland innefattas du av den så kallade vårdgarantin. Den innebär att barn som remitteras till en specialistverksamhet ska få en etablerad kontakt med verksamheten inom 90 dagar. Den första kontakten består ofta av ett telefonsamtal och inom vissa verksamheter ett första besök. Det tragiska när det handlar om förfaringssättet är att det ofta dröjer månader innan nästa besök bokas in, men det man i själva verket har gjort är att man ”flyttat in kön i verksamheten” och på så sätt gjort den osynlig. Man uppfyller på detta sätt den så kallade vårdgarantin.

I FN:s barnkonvention artiklar framkommer tydligt att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet. I artikel 23 under punkt 2 står följande att läsa: "Konventionsstaterna erkänner rätten till särskild omvårdnad för ett barn med funktionsnedsättning och ska, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får stöd för vilket ansökan föreligger, i enlighet med vad som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet."

Att som förälder behöva vänta på att få besked kring vad som “felar” med sitt barn är mycket psykiskt påfrestande. Frågor och oro inför vad som kommer att ske framöver tar mycket kraft. Parallellt med detta fortgår vardagen tillsammans med barnet som inte utvecklas eller beter sig som förväntat. Vi vet genom forskning att föräldrar till barn med psykisk funktionsnedsättning i större utsträckning utvecklar psykisk ohälsa, separerar oftare och att våldet i nära relationer ökar.

Regionens barnverksamheter, det vill säga Barn- och ungdomspsykiatrin, Barn- och ungdomshabiliteringen och Barn- och familjehälsa, gör med säkerhet allt som står i deras makt för att förhindra långa väntetider. Väntetiderna handlar inte om personalens eller chefernas oförmåga eller ovilja, utan om våra regionpolitikers svaga förmåga att styra, leda och prioritera. Denna svaghet har tyvärr också fått andra negativa konsekvenser. Många kompetenta medarbetare inom verksamheterna har under de senaste åren valt att avsluta sina anställningar, vilket har lett till att det i långa perioder har fattats personal. Det i sin tur har resulterat i att väntetiderna har förlängts ytterligare.

De barn inom Region Värmland som lider av någon form av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning kan inte vänta längre. För många barn och föräldrar har det redan fått förödande, negativa konsekvenser. Det finns många barn som väntar på olika utredningar som skulle kunna leda fram till adekvat stöd och en tydlig diagnos. Utan tydliga diagnoser är möjligheten till samhällsstöd som till exempel LSS och rätten till särskola obefintlig. Våra folkvalda politiker inom Regionen har en skyldighet att se till att vården kan ta sitt ansvar och inte fördröjer väntetiden. Som det ser ut nu blir konsekvensen oro och ett onödigt lidande för både barn och föräldrar.

En förtvivlad farmor

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.