Supporterlivet – saknaden efter sporten: ”Blev väldigt tomt när allt försvann”

För ett år sedan fanns en förhoppning om fullsatta arenor, nu finns en dröm. Fjolåret har satt sina spår i supportrarnas sinnesstämning.

– Man vet inte hur man kommer reagera den dagen det är fullt här inne. Hur det kommer kännas, hur man kommer uppleva det, vilka känslor det kommer skapa, säger Linnéa Samuelsson från Bryggeriet när hon blickar ut över de 8 250 tomma platserna.

Ödsligt. Löfbergs arena ekar när NWT tar in Bryggeriets Sebastian Edvardsson och Linnéa Samuelsson. Det är en tom betongkoloss någon meter från Klarvälvens strand, i en stadsdel som kallas Färjestad.

Ändå glittrar det i Linnéas ögon.

– Jag har inte varit här sedan februari 2020. Det... känns sjukt.

Senast arenan väcktes till liv var den 10 mars, en tisdag 2020. 7 423 är Färjestads senaste riktiga publiksiffra. I skrivandets stund är det 17 månader och nio dagar sedan, 45 483 241 sekunder.

– Det har varit tomt, slår båda fast.

– Man har verkligen märkt av att den sociala biten och umgänget, allt som är runtomkring en match, saknar man minst lika mycket som att vara i hallen. Det går liksom inte att återskapa det på ett teamsmöte och ta en digital öl, säger Linnéa.

Sebastian fyller i:

– Vi har ju levt det här supporterlivet så länge, det är ju här man har sina vänner och här man umgås naturligt. När det försvann har det blivit väldigt tomt.

Ödesmättat, ja kanske – överdrivet nej. Sammanlagt är det drygt 30 år som lagts på kringresande till diverse bortasektioner i Hockeysverige, mil i minibuss, åtskilliga öl som druckits, sånger som sjungits, flaggor som målats, medlemsmöten som bevistats och motståndarlag som hatats.

– Man har verkligen insett hur stora oceaner av tid som frigjordes. Man fick förståelse för hur mycket tid som går åt till att vara här. Man brukar ha varje helg planerad och helt plötsligt är det bara en stor lucka i kalendern, säger Linnea, bosatt i Göteborg men som reser till Karlstad så fort tillfälle ges.

"Antingen förstår man eller inte”

Egentligen började allt på sittplats, men det var de som stod upp vid ena kortsidan som verkade ha roligare och ett, två, tre hade den där sittplatsbiljetten omvandlats till en ståplats.

– För min del var det lite i samma veva man började gå med kompisar, säger Sebastian.

– Precis, sen träffade man en grupp idioter och så var man fast, skrattar Linnéa.

Vad betyder det att vara supporter för er?

– För mig är det gemenskap och samhörighet.

– Att följa en klubb med personer som känner lika starkt för klubben som en själv. Att bry sig på riktigt.

Om någon inte upplevt det, vad är det fina i det?

– Jag tycker det är svårt, säger Linnéa och fortsätter:

– Har man ett så pass obskyrt intresse att man vill åka på alla matcher som går – antingen förstår man varför någon gör det eller inte.

Hur mycket är det sporten och hur mycket är det folket runtomkring?

– Väldigt olika. Vissa är supernördiga...

– Och vissa kan knappt spelarna, bryter Sebastian in.

Men för dig?

– För mig är det alla runtomkring. Det är vad man saknat mest under förra säsongen. Att sitta hemma och se matchen på tv eller vara en av 50 här utan att ha en pubsamling innan, hänga innan och efter, stå tillsammans – man saknar gemenskapen, det gör så mycket för hela upplevelsen.

Skulle det lika gärna kunna ha varit division 1 de spelar i bara gemenskapen finns?

– Ja, men där hoppas vi att vi inte hamnar.

Linnéa skrattar medhållande:

– Det är skit samma vilken division de spelar i.

Med längtan i bröstet

När vi slår oss ner på läktaren finns det ännu inget klart besked för hur fylld arenan kommer vara, om ståplatsen kommer vara öppen eller om det blir ytterligare en vinter framför tv.

– Allting känns väldigt osäkert nu, man går bara och väntar på att nästa steg ska tas, säger Sebastian.

Hur mycket pessimism är det i väntan på besked?

– Även om man köpt säsongskortet så har man ju ingen aning om i vilken utsträckning det kommer gå att stå här. I och med att det har gått så lång tid har, i alla fall, jag stängt av känslorna runt det och accepterat att när jag väl får gå på match så får jag det, vi får se vart jag sitter eller står – det kvittar. På förhand tänkte nog de flesta att det kommer vara fullsmockat, men så känns det verkligen inte nu. Det är svårt att veta vad man ska vara förberedd på. Samtidigt vet man inte när den förlösande känslan av en fullsatt arena kommer. För mig finns det ingenting som kan jämföras med det. Euforin kommer inte bli lika stor om det bara är halvfullt är inne, säger Linnea.

En enad supporterröst

Linnea och Sebastian är båda en del av supportergruppen Bryggeriet. Tanken med gruppen var från början att ena ståplatsen, få en gemensam supporterröst och att kunna påverka mer.

– Jag tror att det kan vara bra att försöka samla supporterrösterna. Vi försöker alltid att ha en gemensam linje kring beslut som tas inom Färjestad. Jag tror att det är bra att samla ihop det så det inte kommer en åsikt där och en där, förklarar Sebastian.

Men ändå är ni en gruppering och The Wolfpack en?

– Det har varit väldigt många fler, det förändras under tid och skiljer sig väldigt mycket från lag till lag, säger Linnéa.

– Bryggeriet är en ihopslagning av alla alternativa grupperingar, alla utom The Wolfpack, fortsätter Sebastian.

Varför är ni inte en del av The Wolfpack?

– Det är först och främst för att vi samlas kring vårt engagemang, The Wolfpack samlar alla. Vi samlar de som vill vara mer engagerade med föreningsarbete, resor och vad det är. Sen har många varit och är medlemmar i The Wolfpack, det finns ingen schism mellan oss – de fyller en jätteviktig roll som en samlande och officiell supportergruppering.

Bryggeriet och dess medlemmar har, bland annat, gjort sig kända på FBK-twitter som högljudda förespråkare för 51-procentsregeln.

– För mig är det extremt viktigt, det är vad allt handlar om. Färjestad är min förening, där vill jag ha något att säga till om. Jag vill inte heja på Red Bull Färjestad där det indirekt handlar om att stödja ett företag, det är inte Red Bull jag hejar på, förklarar Sebastian.

Hur ideologiskt styrt är det?

– Det är ideologiskt på det sättet att man är föreningsmänniska om man är med i Bryggeriet, men politiskt är det vitt och brett.

Vikten av föreningsmedlemskapet

Att klubben, i deras ögon, tagit stora steg framåt vad gäller profileringen mot medlemmar och för att öka medlemsantalet under de senaste åren är glädjande, säger de.

– Vi delar Stefan Larssons mål om att alla som sitter i arenan på en match är medlemmar, säger Sebastian.

Linnéa fyller på:

– Det är väldigt positivt, det som har hänt under det senaste året. Färjestad har aktivt sökt att utöka sitt medlemsantal och har också gjort det. Det är en jättestor skillnad mot för ett år sedan. Man ser inte bara engagemanget i antalet köpta biljetter utan också i antalet medlemmar. Det är en jättestor förflyttning och någonting som man som föreningsmänniska tycker är väldigt trevligt.

Hur drivande har ni varit i det?

– Det har ju jobbats med det i 15 år, och det har gått upp och ner – men nu är vi i ett läge där kurvan pekar uppåt. Tanken nu och framåt är att vi ska fortsätta spinna vidare på det för att inte komma i ett läge där engagemanget går ner igen, säger Sebastian, och fortsätter:

– Under de osäkra förutsättningarna som är nu är det jättebra att Färjestad har en så stark medlemsbas. Jag hoppas att, när det väl släpps biljetter, ges förtur till medlemmarna så att den som är medlem får något att ta på tillbaka.

Vad är Färjestad för er?

– Jag vet inte hur jag ska sätta ord på det och vilka ord jag ska sätta, säger Linnéa.

– Det är klart att historien är en del av Färjestad, men för mig är alla som är en del av Färjestad en del av Färjestad. Människorna, avslutar Sebastian.