Stor genomgång över ALLA värmlänningar som spelat i NHL

Pionjärer, högaktade stjärnor och monsterkontrakt.

NWT-sporten har här gjort en stor genomgång över ALLA värmlänningar som nått NHL – och många har sannerligen gjort avtryck.

Drygt 370 svenskar har spelat minst en match i NHL.

Men hur många av dem kommer från Värmland? NWT har gjort en djupdykning i ämnet och kommit fram till att det handlar om 21 stycken – flera av dem med väldigt goda resultat.

Här nedan kan du läsa om alla dessa värmlänningar, från Ulf Sterner till Oskar Steen.

Namnen presenteras i alfabetisk ordning och enda kravet, förutom att ha spelat i NHL, är att spelaren i fråga har en värmländsk moderklubb.

Några av nedanstående herrar kan därmed vara födda utanför länet, till exempel Andreas Karlsson.

Likaså finns det spelare som är födda i Värmland men som inte kvalat in på listan eftersom moderklubben inte är värmländsk.

Munkforsfödde Anders Håkansson är ett sådant exempel. Han flyttade till Malmberget som liten och lirade senare i livet 330 NHL-matcher.

Kommentar: Inledde NHL-karriären efter SM-guldet och VM-silvret 1997. Totalt blev det sju säsonger därborta, sex av dem med Ottawa Senators och han klassades som en av ligans främsta defensiva forwards. Inte minst säsongen 1998-1999 då han utsågs till näst bäst i nämna kategori, endast slagen av Jere Lehtinen. Karriären kantades dock av skador och han tvingades till operation för såväl magen som höften och knät. Det var också just skador som tvingade honom att lägga av som 32-åring, 2004. Jobbar numera som fystränare på juniorsidan hos Färjestad BK.

Kommentar: Plockades av Buffalo Sabres i andra rundan som 33:e spelaren totalt i NHL-draften 2016. Valde dock att stanna i SHL och Färjestad i ytterligare två säsonger innan han gav sig i kast med äventyret på andra sidan Atlanten. Som i de flesta fall i dagens ishockey fick Asplund inleda i AHL men efter en fin debutsäsong fick han chansen att visa upp sig i NHL året därpå. Det är dock först nu han tycks ha slagit sig in i truppen på allvar. I somras tecknades nämligen ett nytt tvåårskontrakt (envägs) med klubben värt 14,1 miljoner kronor.

Kommentar: Förste svensk att representera Detroit Red Wings. Imponerade stort under debutsäsongen och fick axla rollen som assisterande kapten spelåret därpå. Gjorde därefter tre säsonger i Winnipeg Jets, då hemmahörandes i utbrytarligan WHA, där det blev dubbla mästerskapstitlar. Återvände sedan till Detroit och spelade två säsonger innan utlandsäventyret tog slut. Avrundade karriären med att ta upp Södertälje till elitserien 1982-1983. Firade den gångna säsongen 21 år som NHL-scout.

Kommentar: Hårdjobbaren från Karlskoga var snubblande nära att få titulera sig Stanley Cup-mästare under sin andra säsong i New Jersey Devils. Men en bristning i baksida lår kom emellan och de 38 matcher Berglund hann spela var tre färre än av vad som krävdes för att få sitt namn inristat i bucklan. Som ett litet plåster på såren kickade åtminstone ett par bonusar in och 2011 kom den riktiga pricken över i:et i form av ett SM-guld med Färjestad. Nämnvärt är att han då, med sina 17 mål, var lagets skyttekung. Karriären avslutades i BIK Karlskoga säsongen 2015-2016.

Kommentar: Vann SM-guld med Färjestad redan som 17-åring och plockades därefter upp av Minnesota Wild i NHL-draftens första runda som tionde spelaren totalt. Unge Edsvallakillen visade sig sedan också bli den guldklimp klubben hade hoppats på. Redan under debutsäsongen snittade han en bit över 20 minuter per match och ansågs länge vara en toppkandidat till att kamma hem Calder Memorial Trophy (årets rookie). Är numera en stöttepelare i Minnesota. Skrev så sent som förra hösten på ett nytt sjuårskontrakt värt 370 miljoner kronor – ett avtal som gör honom till den femte bäst betala svenskbacken i NHL.

Kommentar: Tog vägen till NHL via Leksand. Stack över efter endast en säsong i SHL (2013-2014) och hamnade i Montréal Canadiens – klubben som plockade honom i draftens andra runda, som 34:e spelaren totalt, sommaren innan. Pendlade därefter mellan NHL och AHL i tre års tid innan han blev ordinarie. Hann även representera både Detroit och St. Louis innan han inför den här säsongen vände hem till Färjestad. Genomgick en hjärtoperation våren 2019 efter att fått problem med rusande puls.

Kommentar: Gick en, för att vara i dagens ishockey, ovanlig väg till NHL. Istället för att skolas på någon av SHL-klubbarnas ishockeygymnasium valde nämligen den reslige hagfôrsingen att stanna på hemmaplan. Debuterade i Vikings A-lag, division 2, redan som 13-åring och fick några år senare även chansen att visa upp sig i Färjestad. Men det var sedan via HV71, föranlett av en succésäsong i Bik Karlskoga, som NHL-klubbarna fick upp ögonen för honom. Hamnade till slut i Chicago Blackhawks där han under två säsonger mestadels fick finna sig i att spela i AHL. Är sedan 2019 tillbaka i FBK.

Kommentar: Stack över redan som 19-åring, fick chansen direkt och gjorde mål i debuten. Är nu redo att kliva in i sin sjätte säsong med Minnesota och han har under de två senaste åren spelat till sig en riktig stjärnstatus. Särskilt efter den gångna säsongen där han slog till med NHL-karriärens hittills bästa poängnotering och var en av lagets främsta anfallsvapen med 19 mål och elva assist. Likaså klassas han som en av ligans bästa defensiva forwards – och i somras visade Minnesota sin uppskattning i form av ett nytt kontrakt. Ett åttaårigt sådant med ett värde på 42 miljoner dollar.

Kommentar: Var en av Washingtons stora ledargestalter under sin tid i klubben (1979-1989). Visade var skåpet skulle stå direkt genom att skrapa ihop 60 (22+38) pinnar under sin debutsäsong i NHL, vilket resulterade i en tredjeplats i den interna poängligan. Gjorde en säsongslång avstickare hem till Bofors, division 1 1986-1987, för att sedan återvända till NHL där han fortsatte ösa in poäng i ett par års tid. Noterbart är även att han skördade stora framgångar som tränare och att han valdes in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame 2003 (som spelare).

Kommentar: Spelade fyra av sina sju säsonger i Toronto. Var där en skarpskytt av stora mått och i november 2000 pangade han in sitt första och enda hattrick i NHL. Vilka som stod för motståndet då? Hans gamla lag Montréal Canadiens, såklart. Säsongen innan, även då tillhörandes Toronto, stod han för sin bästa poängnotering i ligan – 56 pinnar i grundserien följt av 2+4 i slutspelet. Väl hemma i Sverige igen var Höglund med och bärgade Färjestads SM-guld 2006. Fyra år senare avslutades karriären i Skåre, division 1.

Kommentar: Född i Ludvika men flyttade till Munkfors som ung. Fadern var där pingstpastor i Filadelfiaförsamlingen vilket senare gav upphov till att ortens innebandylag fick namnet Filadelfia Flyers – ett lag som Andreas Karlsson, liksom Peter Nordström vann ungdoms-SM med. Hann dock aldrig spela A-lagshockey i Munkfors utan flyttade tillbaka till Dalarna och tog vägen till NHL via Leksand. Ett av hans mest minnesvärda mål kom i SM-slutspelet 1997 där han avgjorde den rekordlånga semifinalmatchen mot FBK.

Kommentar: Missade hela förra säsongen på grund av en axelskada och enligt rapporterna är han fortfarande långt ifrån en comeback. Ett tungt slag för såväl Klefbom som Edmonton Oilers då 28-åringen är en centralgestalt i klubbens defensiv. Vid flera tillfällen har han spelat bortemot 30 minuter per match och han har lovordats av många stora profiler. Inte minst Wayne Gretzky som 2017 klassade honom och Adam Larsson som ett av ligans bästa backpar. Kontraktet med Edmonton Oilers löper ut 2022-2023.

Kommentar: Anslöt till Winnipeg Jets som 25-åring och med tre SM-guld i bagaget. I laget spelade då även Willy Lindström (se nedan) men Grumsduon hann bara spela tillsammans i två år innan Labraaten valde att prova lyckan på annat håll. Närmare bestämt i Detroit där han 1979-1980 skrapade ihop NHL-sejourens bästa poängnotering – 57 pinnar på 76 matcher. Karriären avslutades sedan i Leksand – klubben som han representerade under alla sina 13 säsonger i svenska högstadivisionen.

Kommentar: Gjorde tre A-lagssäsonger med moderklubben Grums innan han 1970 avancerade till Frölunda och spel i högstadivisionen. Fem år senare inleddes äventyret i Nordamerika, närmare bestämt Winnipeg Jets – gänget som han sedan vann WHA (en konkurrerande liga till NHL under 1970-talet) tre gånger om med. Noterbart är även att han under flera säsonger i Winnipeg var en av lagets främste målgörare. Willy Lindström är än i dag den enda värmlänningen som vunnit Stanley Cup – något som han dessutom gjorde två år i rad, 1984 och 1985.

Kommentar: Spelade SM-slutspel med FBK året efter TV-pucksguldet 2005 och ytterligare tre år senare hade han blivit svensk mästare och NHL-debuterat. Mer än en match i Edmonton Oilers blev det dock inte. Det fyraåriga äventyret på andra sidan Atlanten tillbringades mestadels i AHL och när Motin sedan flyttade hem igen blev han en viktig pjäs i det Örebro som avancerade till SHL. Totalt blev det fem säsonger i Närke – lägg därtill sex matcher i Tre Kronor 2014-2015. Nu är han inne på sitt fjärde spelår med Helsingfors IFK.

Kommentar: Vände hem från Nordamerika tämligen direkt. Anledningen, enligt egen utsago, var att han var för dåligt tränad och att de precis hade fått sonen Filip. NHL-anbuden fortsatte droppa in även efter hemkomsten men Nordström blev kvar i Färjestad – och det blev inte så pjåkigt det heller. Kedjan som han bildade med Jörgen Jönsson och barndomsvännen Pelle Prestberg klassas som en av FBK:s bästa genom alla tider och hans tröja nummer 19 hänger i taket sedan två år tillbaka. Totalt blev det fem SM-guld med klubben.

Kommentar: Fick sitt stora genombrott i Färjestad 2018-2019, hans tredje riktiga säsong i SHL. Fullkomligt spottade in poäng och det gick givetvis inte Boston Bruins förbi. Klubben, som tingade Steen i sjätte rundan 2016, skickade över ett treårskontrakt med ens och strax därpå var stjärnskottet på plats. NHL-debuten kom dock först i vintras – en debut som resulterade i nio minuters istid och näsblod. Detta efter att ha åkt på en rejäl tackling sent i matchen. Nu återstår att se om Steen lyckas ta ytterligare steg kommande säsong.

Kommentar: Tillhör den sällsamma skaran svenskar som fått sin tröja hissad i Nordamerika – och inte bara en gång. Steen tillhör nämligen den än mer sällsamma skaran som fått sin tröja nummer 25 pensionerad i två olika städer och NHL-arenor. I det här fallet med anledning av att det ursprungliga Winnipeg Jets flyttade och blev Coyotes i Arizona-öknen för att sedan återuppstå igen. Steen var Winnipeg Jets trogen under hela sin NHL-karriär, var kapten i en handfull säsonger och klassas i dag som en av klubbens största genom tiderna. Säsongen 2018-2019 fick han se sin son Alexander vinna Stanley Cup med St. Louis Blues.

Kommentar: Känd som förste svenskfostrade spelaren i NHL. Som pionjär i världens bästa hockeyliga fick han det dock hett om öronen. Sterner har i en tidigare intervju berättat om hur han jagades över isen med den vedertagna uppmaningen ”kill the swede” och att han senare valde att bryta det tvååriga avtalet efter bara en säsong. Istället blev det spel hemma i Sverige igen och han beskrivs än i dag som en av landets allra främsta hockeyspelare. Tog plats i VM:s All-Star team såväl 1662 som 1969 och är tillsammans med Bengt-Åke Gustafsson och Nils ”Nisse” Nilsson de enda värmlänningarna som hittills valts in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame.

Kommentar: Slår sig in som listans enda undantag. För trots att Gais HK anses vara hans moderklubb så var det faktiskt i Grums som karriären tog sin början. Detta efter att ha flyttat från Finland till Sverige och Värmland redan som 4-åring. Slog sig senare in i NHL som andre svensk efter Ulf Sterner men var den förste att uppnå stjärnstatus i ligan. Fick med sin snabba skridskoåkning smeknamnet ”The Flying Swede” och Wayne Gretzky har kallat honom en av sina första idoler. Avled 1984, endast 37 år gammal, i en hjärtattack.

Kommentar: Var förste FBK-fostrade spelaren att nå hela vägen till NHL, detta efter sju raka A-lagssäsonger och VM-spel. Fick dock aldrig något större genombrott i Vancouver Canucks och det tvååriga äventyret handlade därför mestadels om spel i CHL. Väl hemma i Sverige igen spelade han sig däremot in bland historieböckerna direkt. Comebacksäsongen med Färjestad ledde nämligen till klubbens första SM-guld och i laget spelade bland andra Thomas Steen (se ovan). Karriären avslutades 1987 efter fyra säsonger med Hammarö HC.