”Jag fick ju vara med och fira i alla fall – och det gjorde jag bra”

2003 spelade Christian Berglund för Stanley Cup-vinnande New Jersey Devils.

Värmlänningen fick dock aldrig titulera sig mästare.

Anledningen? Han spelade tre matcher för lite.

– Jag fick vara med och fira i alla fall, säger han med ett skratt.

Alla ishockeyspelares dröm är att vinna Stanley Cup.

Hittills har 41 svenskar lyckats och 2003 var det alltså retsamt nära att även Christian Berglund fick slå sig in bland den sällsamma skaran.

Det enda som stoppade honom var egentligen regelverket.

För att få sitt namn inristat i bucklan krävs nämligen att man spelat minst hälften av grundseriematcherna, vilket Berglund med 38 framträdanden var tre matcher ifrån att infria.

Likaså räcker det med att delta i blott en Stanley Cup-finalmatch – något han också var på vippen att få göra.

– Med ett par matcher kvar blev det en skada i laget och någon utav mig eller Mike Rupp skulle få hoppa in. Vi hade varit med runt laget som extraspelare hela slutspelet och eftersom han var center så var det till slut han som fick chansen, säger 41-årige Berglund.

Därmed kunde Rupp titulera sig mästare kort därpå.

Detta trots att han spelade långt färre grundseriematcher än Karlskogasonen (26).

– Det är klart att jag hade önskat få spela och kunnat säga att jag vunnit Stanley Cup men det är inget som jag tycker har varit jobbigt. Jag kände mig inte så delaktig i vilket fall, säger Berglund sisådär 18 år senare.

Inte? Du spelade trots allt 38 matcher, nästan hälften av lagets alla grundseriematcher...

– Ja, men jag var skadad säkert sex, sju veckor på slutet och började bli frisk lagom till slutspelet började. Så jag hade inte känt mig delaktig även om jag spelat 41 matcher och fått titulera mig Stanley Cup-mästare. Under slutspelet var vi med runt laget men tränade oftast själva, före eller efter deras pass.

Att bli snuvad på bucklan med minsta marginal är alltså inget som grämer dig?

– Nej, jag fick ju vara med och fira i alla fall – och det gjorde jag bra, skrattar Berglund och tillägger:

– Jag hade nog tyckt att det varit jobbigt om jag inte hade fått vinna SM-guldet.

Han syftar på det guld han bärgade med FBK åtta år senare (2011).

– Det var karriärens höjdpunkt. Sedan hade jag också fem väldigt bra år i Schweiz som jag alltid kommer att komma ihåg. Det var fruktansvärt kul!

Hur ser du på din tid i NHL (2001-2004)?

– Det var innan lönetaket och jag var i ett lag som var förbaskat starkt. Vi hade hur många stjärnspelare som helst så det var svårt att slå sig in. Men det är klart att det var en väldigt häftig upplevelse att ha spelat i samma kedja som Igor Larionov och Patrik Elias, samt ha haft Scott Stevens och Scott Niedermayer bakom sig, liksom Martin Brodeur i målet.

Och vad känner du när du blickar tillbaka på karriären i stort?

– Att den har varit bra. Visst finns det några sidospår som man hade önskat göra annorlunda men som helhet är jag jättenöjd över vad jag fick ut. Men jag har kämpat mycket också, både fysiskt och mentalt.

Kan du utveckla?

– En karriär är lite av en bergochdalbana och när motgångarna kom gav jag aldrig upp. Under de där perioderna när man var petad och så vidare så stod jag alltid upp för mig själv och fortsatte kriga. Istället för att gnälla eller lämna så bet jag ihop och kämpade mig tillbaka – och det är nog det jag är mest stolt över i dag.

Karriären sista skär togs i Bik Karlskoga säsongen 2015-2016 efter dubbla diskbråck.

Alltsedan dess jobbar Christian Berglund som säljare på ett Karlstadsbaserat företag som tillhandahåller profil- och arbetskläder.