Insändare: Sjuksköterskorna utnyttjas tills de är helt slutkörda

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Åtta sjuksköterskor som har alla har sagt upp sig och slutat inom Karlstads kommun under 2021 vittnar i en gemensam insändare om en ohållbar arbetsmiljö.
Foto: TT

Vi är åtta tidigare anställda sjuksköterskor som reagerade på NWT-artikeln om att Karlstad kommun inte klarar målet att klara sig utan bemanningssjuksköterskor.

Vad beror sjuksköterskeflykten på? Orsakerna kan vara många såklart, chefer vill ogärna ta på sig något ansvar för att personal, både nya eller mångåriga kollegor väljer att kasta in handduken och byta arbetsgivare.

Karlstad kommun är mycket, men självkritiska och rannsakande är de inte.

Mantrat som upprepas är att man vill vara en ”attraktiv arbetsplats”, men om man inte lyssnar på sin personals larm om arbetsbelastning och arbetsmiljö, är man det då?

När flera av oss i personalen sagt upp sig så har ett fåtal av oss haft något avslutningssamtal för att kunna berätta varför man valt att säga upp sig. Finns det verkligen inget intresse från Karlstad kommun som arbetsgivare att ta reda på varför man väljer att säga upp sig?

Med dessa rader skrivna så tänkte vi ta tillfället i akt och informera om varför vi sagt upp oss, hur vi tänker kring massflykten från Karlstad och hur vi vår upplevt arbetssituation i kommunen.

Vad beror det då på att så många väljer att säga upp sig?

De låga lönerna tillsammans med ständigt maskerade sparkrav, gör att varje sjuksköterska ska ansvara för fler och fler patienter. Det bidrar såklart. Lägg sedan till alla administrativa uppgifter som uppskattningsvis utgör 50 procent av ens tid.

Samordning med sjukhus, veckomöten med personal, delegeringar, kontrollera alla läkemedel, gå igenom mängder av signeringslistor, beställa och utreda vilka inkontinensskydd just denna patient behöver, beställningar etcetera. Ja, listan med administration kan göras oändligt lång.

Vi - med flera - som valt att avsluta sin anställning i Karlstad kommun har nog i grunden trivts med både arbetet och kollegorna. Men den totala ignoransen från chefer och ledning när vi påtalat hur arbetsbelastningen och arbetsmiljön varit tog knäcken på oss.

Det är just DET som varit det som drivit oss till beslutet att säga upp oss. Kanske för att ”rädda sig själv” och inte gå samma väg som flertalet av våra kollegor, som tyvärr blivit utbrända och långtidssjukskrivna.

Majoriteten av våra arbetspass kan liknas med att springa ett maraton där vi endast hann med det mest akuta hos patienterna på grund av ständig personalbrist. Det man planerade in att hinna med omkullkastades nästan omgående. Man klev över tröskeln på jobbet då ytterligare någon var sjuk, vabbade och nattrapporten informerade om att flera patienter blivit försämrade och behövde besök.

Uppföljningarna eller bedömningarna av patienter som inte var akuta, sköts ständigt upp på grund av tidsbrist. Det gnagande samvetet av att inte räcka till för sina äldre multisjuka patienter höll oss vakna på natten. Man hoppade över sin lunch, för att kunna klämma in det där besöket hos den äldre multisjuka damen som väntat i veckor på att sjuksköterskan skulle komma.

Nya kollegor får tyvärr en kort och väldigt intensiv inskolning där det pressas in information om olika riktlinjer, styrdokument och dokumentationssystem.

De blir sedan lovade från chefen att de ska ha en bredvid-gång på stationen med en erfaren kollega. Men - eftersom i princip alla sjuksköterskestationer har vakanta tjänster - finns inte denna tid för inskolning av någon ny och de blir i princip ”lämnade åt sitt öde”.

Sällan syns chefer till på stationerna, utan på sin höjd på APT, om de inte ställer in det med kort varsel. Det kan gå månader utan APT-möten.

Att få svar som ”vi sitter i samma båt” eller ”det ser likadant ut överallt inte bara i Karlstad”, från chefer när vi är på bristningsgränsen och utmattade av arbetssituationen, hjälper inte heller till det minsta.

Bidrar till uppsägningar gör nog även det faktum att kommunen under åratal valt att lägga pengar på bemanningssjuksköterskor istället för att faktiskt höja sin egen personals löner eller kunna se till att arbetsbelastningen är rimlig genom fler personal. Det gör det ännu lättare att välja att gå vidare till annan arbetsgivare.

Om chefer och Karlstad kommun skulle värdesätta och lyssna på den personal de faktiskt har och haft, skulle de inte vara i den situation de är i.

Då skulle inte 25 stycken under det gångna året ha valt att säga upp sig. Självklart några stycken, då det är naturligt att vilja utvecklas och byta arbetsplats, men hälften av de 25 hade garanterat varit kvar.

Hade vi fått gehör och känt oss värdesatta, och inte endast betraktade som ett ”huvud” som ska fylla en plats och utnyttjas tills de är helt slutkörda, hade vi inte valt att säga upp oss. Känslan som funnits hos oss är att vi ses som en ”förbrukningsvara” som kan ersättas när den är slut.

Med våra upplevelser kan vi tyvärr inte se att Karlstad kommun som en attraktiv arbetsplats som de säger att de vill vara.

Rannsaka er som arbetsgivare och börja lyssna och värdesätt era anställda annars kommer bemanningssjuksköterskor utgöra en ännu större procent än vad de gjort de senaste åren.

”Vi satt inte i samma båt”.

8 tidigare sjuksköterskor i Karlstad kommun

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.