När sossar sänker skatten

Ledare
PUBLICERAD:
Vill hon egentligen sänka skatten?
Foto: Johan Jeppsson/TT
När far super är det rätt, lyder ordstävet. Det gäller även socialdemokratiska skattesänkningar. När de borgerliga vill sänka skatten så är det ingen hejd på hur det undergräver välfärden, främjar gängbrottslighet och ungdomsrån. Men när Magdalena Andersson föreslår det är det progressivt att ge mer i folks plånböcker.

Regeringens arbete med höstbudgeten har börjat och först ut att presenteras av finansminister Magdalena Andersson (S) var några förslag om skattesänkningar värda 10 miljarder kronor för 7,5 miljoner svenskar. Nu finns det all anledning att kritisera en del av det här paketet, men det måste ändå ses som ett framsteg för borgerligheten när socialdemokrater driver på för mer skattesänkningar.

Att det också är svårt att göra motsatsen visas av att de rödgröna under alla år sedan de tog över regeringsmakten från alliansen inte ägnat tiden åt att riva upp de framgångsrika jobbskatteavdragen. När de stegvis infördes under alliansåren så var S-kritiken hård varje gång, men nu har man – måhända motvilligt – accepterat dem.

Socialdemokraternas skattesänkningar står sig dock slätt gentemot alliansens. Lite mer än 100 kronor i månaden är det få som kommer att märka. Summan kommer också snabbt att ätas upp av andra kostnadshöjningar på till exempel bensin och el. Trots vad som sägs om mer pengar i plånboken för vanligt folk och att stimulera ekonomin så är det inte det egentliga skälet till skattepaketet.

Det handlar istället mer om att "minska skatteklyftan", alltså den skatt som de som arbetar betalar jämfört med de som inte gör det. Därmed är det inte frågan om något jobbskatteavdrag, vilka var konstruerade så att det skulle löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Att göra detta i en situation när Sverige har EU:s fjärde största arbetslöshet och risken för att långtidsarbetslösheten biter sig fast är inte optimalt.

Regeringens förslag innebär även sänkt skatt för de som har sjuk- och aktivitetsersättning, liksom en skattereduktion på avgiften till a-kassan. Detta är förslag som applåderas av Vänsterpartiet, men det återstår att se om de också blir tillräckligt nöjda för att sedan rösta för budgeten. Centerpartiet är också nöjt med att låg- och medelinkomsttagare får sänkt skatt – som ju kan ses som en fortsättning på den sänkning som de drev igenom förra hösten. Men även de vill ha en helhetsbild innan de tar ställning.

Det är uppenbart att Magdalena Andersson gjort en kalkylerad avvägning mellan Centern och Vänstern för att få båda med sig. Den delikata balansgången gör det därmed svårt att veta vad Socialdemokraterna egentligen vill. Givet tongångarna i partiet, och även i interna arbetsgrupper där Andersson själv har varit med, så hade de hellre föreslagit skattehöjningar. Det kan de dock återkomma till. Vänsterpartiet har ju krävt att skattesänkningar skall vägas upp med andra skattehöjningar.

Skulle den rödgröna budgeten ändå falla, och den nya statsministern (som kan heta Magdalena Andersson) få regera med en borgerlig budget, så kanske S helt enkelt slutar att låtsas och går till val på den ekonomiska vänstersväng som många socialdemokrater ändå kräver. Problemet är att det inte finns något vidare väljarstöd för en sådan linje. Men det skulle måhända kännas renande.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.