Den här rubriken trodde ledarredaktionen aldrig att vi skulle sätta. Men utredningsförslaget från den tidigare utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) om att stärka skolböckernas ställning i undervisningen måste applåderas. Fysiska läromedel har under lång tid varit sorgligt försummade i den svenska skolan.
Häromveckan presenterades slutbetänkandet från den statliga utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel för Fridolins efterträdare Anna Ekström (S). När han fick uppdraget att leda utredningen kunde man befara det värsta. Miljöpartiet har inte direkt gjort sig kända för att vilja gå bort från den svenska flumskolan, och att därtill sätta en före detta utbildningsminister i utredningens förarsäte reste frågetecken. Tack och lov har dock inte farhågorna besannats.
Enligt utredningens huvudförslag så skall eleverna få rätt till bra läromedel, i synnerhet då tryckta skolböcker. Denna rätt skall skrivas in i skollagen så att Skolinspektionen skall kunna kräva av skolorna att de köps in. "Man ska inte kunna komma undan", som Fridolin uttryckte det. Detta borde ju redan ha varit en självklarhet, och inte så få lär höja på ögonbrynen att det inte redan är ett tydligt krav. Särskilt elevernas föräldrar torde ha förutsatt att en sådan rätt funnits.
Så var det tidigare men för drygt ett decennium sedan ändrades formuleringarna i skollagen från "läromedel" till det mer diffusa "lärverktyg", vilket ju kan betyda lite vad som helst. Allt från vad som står på svarta tavlan (som väl numer mest är vit) och av läraren uppkopierade häften till elevernas egna datorer. Det har ju varit ett smidigt sätt för skolorna att pressa kostnaderna utan att känna sig alltför skyldiga.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (16/8) skriver Fridolin tillsammans med utredningssekreterarna Anna Medin och Tove Mejer bland annat att "Läroboken har ett särskilt värde för överblick, läsutveckling och skolans samarbete med hemmet. Därför föreslår vi att den tryckta läroboken tydligt ska nämnas i den nya lagregleringen av läromedel." Mycket forskning visar också att det är lättare att lära sig från fysiska böcker än via datorer.
Utredningen föreslår också att det inrättas en särskild läromedelsnämnd med forskare, lärare och läromedelsproducenter för att bland annat ta fram kvalitetskriterier och sammanställningar av läromedel som skolorna kan använda sig av. Ett särskilt stöd behövs också för att producera vissa läromedel i små upplagor.
Ett problem som dock inte tas upp är de skillnader som finns när det gäller ekonomiska förutsättningar för olika kommuner och skolor. Här skulle ett statligt ansvar för skolan kunna underlätta, men det föll förstås utom ramen för den här utredningen.
Det är dock oerhört välkommet att en miljöpartistisk utredare till en socialdemokratisk utbildningsminister nu insett vikten av en ordentlig kunskapsinhämtning med riktiga skolböcker. Alltför länge har flumskolepedagogiken, som sade att eleverna själva bäst skulle kunna skaffa sig kunskap, nu med digitaliseringens hjälp, fått råda. I ärlighetens namn har också många borgerliga skolpolitiker alltför länge trott på digitaliseringens förmenta välsignelser. Måtte detta genomdrivande av skolböckernas återkomst bli början på vägen tillbaka till en riktig kunskapsskola.