Försvara kunskapens tempel

Ledare
PUBLICERAD:
Låt biblioteken vara en lugn bildningsoas.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Att besöka ett bibliotek kan kännas som att stiga in i ett tempel. Så mycket kunskap. Så många världar att utforska. Så många berättelser att ta del av. Barn i bokslukaråldern blandas med tentapluggande högskolestudenter – ett förkroppsligande av människans vetgirighet och längtan ut i världen.

Den sakrala upplevelsen av ett bibliotek blir naturligtvis som störst om även själva huset är estetiskt tilltalande. Sveriges kanske vackraste bibliotek – åtminstone det mest kända – är Stockholms stadsbibliotek, ritat av Gunnar Asplund och invigt 1928.

Det är en fantastisk känsla att när man är i Stockholm lämna Sveavägens myller genom att vandra uppför trapporna och snart vara omgiven av 400 000 böcker. Men det lilla biblioteket i en svensk småstad är också det något att känna djup tacksamhet för, även om det är en tegelbyggnad från 1970-talet.

På senare år har tyvärr biblioteken blivit alltmer otrygga. Detta uppmärksammades bland annat av Paulina Neuding som skrev sin första text om ordningsstörningar på biblioteken 2015 i Svenska Dagbladet.

Då var det många som gjorde sitt yttersta för att förminska problemen. En del försökte rent av att ta heder och ära av Neuding genom att antyda att hon skulle ha en främlingsfientlig agenda. För låt oss tala klarspråk: mycket av stöket på svenska bibliotek beror på att ungdomsgäng med invandrarbakgrund tagit rummet i besittning. De har ostört kunna ägna sig åt droghandel eller bara bete sig allmänt odrägligt. Det är en av anledningarna till att bibliotekarier har utrustats med överfallslarm och att bibliotek har tvingats ta in väktare.

Men även missbrukare och hemlösa söker sig till biblioteken. Enligt SVT (23/8) är det främst detta som varit ett problem för Stockholms stadsbibliotek. Därför har man nu sjösatt ett pilotprojekt och anställt en socionom som skall röra sig i biblioteket och ”bygga förtroende”.

Det hela är verkligen Sverige i ett nötskal. Självklart behövs resurser till sociala insatser. Det finns trasiga människoöden som behöver hjälp att få rätsida på tillvaron. Men prio ett när någon ”dricker, urinerar eller sover” på biblioteket är inte att låta den personen tala med en socionom – prio ett måste vara att kasta ut vederbörande och i förekommande fall även tillkalla polis.

Värt att notera är dock att det i rapporteringen kring denna nya satsning har talats klarspråk om hur stora problemen ändå är på svenska bibliotek. SVT refererar till en granskning från facktidningen Vision som visar att var femte bibliotekarie känner sig otrygg på jobbet.

Återigen kan man skönja ett mönster som vi känner igen från det svenska offentliga samtalet. Först låtsas man inte om problemen, men när de inte längre går att sopa under mattan så svarar man med otillräckliga åtgärder. Först när problemen eskalerat ytterligare kan vi förvänta oss att samhället tar i med hårdhandskarna.

Att inte agera resolut mot de som stör ordningen på svenska bibliotek är nämligen ett svek mot de som vi borde värna om. Må det vara pensionären som läser dagstidningen på biblioteket eftersom pensionen inte räcker till en prenumeration, eller invandrarflickan som lämnar den trångbodda lägenheten för att få läsa läxorna i lugn och ro.

De – och alla andra medborgare – skall kunna känna sig trygga på biblioteket. Både i huvudstaden och i landsorten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.