Antivaxxarna i kyrkokören fick inte vara med längre

Krönikor
PUBLICERAD:
Ska man behöva ta vaccin för att få vara med? Den frågan splittrade en kör i Värmland, skriver krönikör Anrell. (Bilden är tagen vid en repetitionsövning med en kör i Stockholm.)
Foto: Leif R Jansson / TT
Coronan går in på sin tredje eller fjärde våg – eller om den går mot sitt slut.
Jag vet inte riktigt. Svårt att tyda alla nyheter.

Jag tänkte först att snart är det risk att vi alla drabbas av en Post-Corona-Depression. I ett och ett halvt år har all vår energi och vårt fokus gått till att inte smittas. Plötsligt är vi vaccinerade – och måste börja tänka på något helt annat. Att ha roligt, till exempel. Träffa så kallade vänner. Barn. Barnbarn. Ragg. Sex. Arbete. Fritid.

Plötsligt när jag ser mig omkring tycker jag att jag ser människor, med vaccindoserna sprutande ur öronen, se helt förvirrade ut. Vad ska de göra nu efter coronan?

Men sen inser jag att krisen inte är över riktigt än.

Jag känner några människor i en liten kyrkokör i närheten av en av de avlånga sjöarna i Värmland.

De har inte sjungit sen förra våren. 18 stumma månader. De har sån abstinens så att de skakar på torsdagskvällarna klockan 18.00 när de brukade träffas.

Men så.

Plötsligt kom mejlet de väntat på.

– Vi börjar igen. Kören återuppstår. Halleluja! På torsdag träffas vi igen och enda kravet för att få vara med på rep och på konserter är att man är fullvaccinerad. Två sprutor och två veckor efter det. Herregud, så kul det ska bli, skrev körledaren, en aning hädiskt, men upprymt.

Mina väninnor jublade.

Det var ju inte som i Molkom, men lite upphetsande var det ju att tänka på att stå nära en massa andra människor och andas i takt.

Alla i kören är ju över 35 så två sprutor ska knappast vara ett problem.

Alla jublade – tills de inte jublade längre.

En kvinna och hennes man skrev:

– Vi tycker att det här känns väldigt dåligt. Ska man verkligen inte få vara med i vår fina kör bara för att man av en eller annan anledning inte vill vaccinera sig? Ska man straffas för att man inte vill få in främmande gifter i sin kropp? Det känns varken särskilt etiskt eller demokratiskt. Har verkligen styrelsen mandat till det här beslutet? Vad säger kyrkorådet? Vad säger Tegnell? Vad säger regeringen?

Det blev tyst på körens Facebooksida vid den lilla kyrkan vid världens ände.

En ekande tystnad som om någon satt på ”En vänlig grönska” och en skogsbrand plötsligt kom i full storm och brände ner allt som levde i dess väg.

Efter någon dag kom dock ett svar från en kvinna.

– Jag och min man har levt helt isolerade i 18 månader för att skydda oss själva, men också för att skydda omgivningen. Vi såg det som självklart och nu hade vi glatt oss så åt att äntligen få komma ut igen bland folk. Jag kan tycka att det är en mänsklig rättighet att inte vaccinera sig, men gör man det valet får man nog stå sitt kast och välja bort sånt som kör, teater, sport, restaurang.

Diskussionen fortsatte. Eftersom det var en kör med många normalkonflikträdda kvinnor som dominerande kraft och eftersom de var lite kyrkligt återhållna så blev det inte hårdare ord än så. Men den goda stämningen var förstörd. Ingen gladde sig längre åt återseendet. Skulle vaccinbevisen inspekteras av körledaren? Skulle styrelsen kräva in PCR-tester?

Lusten rann ur dem som en pyspunka.

Det intressantaste var, tyckte jag som fick se konversationen, att kvinnan och hennes man inte ens ansåg sig behöva tala om varför de inte ville ta vaccin. Det finns ju skäl, i vissa fall. De tyckte det räckte med att det var en mänsklig rättighet att vara antivaxxare. Lite som sin tids Jehovas vittnen som inte ville ha blodtransfusioner eller dagens talibaner som inte vill se generande hårväxt på kvinnor.

Bara för att det är så, typ.

Jag noterar också att alla sportklubbar och teatrar har samma diskussioner. Ska vi släppa in folk på alla stolar om de är fullvaccinerande eller ska vi bara få släppa in den här futtiga tredjedelen utan att kolla nåt.

Antivaxxarna är djupt kränkta. Rätten att smitta ner folk är tydligen okränkbar och lika demokratiskt grundlagsskyddad som rätten att bära gul väst eller hångla i Molkom.

Hur det gick?

Hur gick det för den lilla kören vid stranden av den avlånga sjön i Värmland?

Tråden på Facebook självdog och kören samlades under viss lågmäld upprymdhet i torsdags. Dämpad kvinnlig eufori.

Nästan alla kom. I början var det lite försiktigt, blygt, skamset. En av veteranerna hade ju mobbats ut. Men när de andra väl började sjunga – efter en inledande spontan och helt nödvändig extra kaffestund – så sjöng de som om de inte gjort annat varenda vaken sekund de senaste 18 månaderna.

En vänlig grönska återfick snabbt sin klorofyll och förbyttes mot ett pulserande Halleluja. Livet återvände.

Årets bästa sommarpratare

Betyg: Femma

Benjamin Ingrosso, Sara Bruun, Zara Larsson, Niklas Strömstedt, Fredrik Steen, Nils van der Poel, Denise Rudberg, Nicolas Lunabba.

Betyg: Fyra

Janne Schaffer, Amie Bramme Sey, Gizem Erdogan, Peter Jöback, Mikael Dolsten, Michael Lindgren, Tareq Taylor, Parisa Amiri, Inger Nilsson, Jonas Karlsson, Tusse.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.