Även i skolan ökar våldet

Ledare
PUBLICERAD:
Poliser vid Källebergsskolan i Eslöv efter knivattack mot lärare.
Foto: Johan Nilsson/TT
Just när läsåret hade dragit igång och barn och ungdomar återvänt till lektionssalarna, kom nyheten från Eslöv om ett mordförsök på en högstadieskola. En femtonårig elev har gripits och det skall vara en lärare som knivhöggs.

För många som tog del av nyheten gick nog tankarna till den fruktansvärda skolattacken i Trollhättan 2015, eller något av de senare tillfällen då svenska skolor blivit platsen för brutala knivdåd – ibland med dödlig utgång.

Tids nog lär vi få veta mer om händelsen i Eslöv. Men oavsett motiv och omständigheter i det specifika fallet, kan vi konstatera att våldet blivit mer påtagligt i det svenska samhället och att skolan tyvärr har fått sin beskärda del av en beklämmande samhällsutveckling.

I somras rapporterade Dagens Nyheter (3/7) om hur svenska lärare blir alltmer utsatta för hot och våld. I extrema fall har lärare behövt gå med överfallslarm och vissa skolor har tvingats anlita väktare. Elever spottar på lärare. Elever hotar lärare. Elever slår lärare. Arbetsmiljöverkets siffror visar att sjukfrånvaron har ökat till följd av att lärares arbetsplats inte längre är säker.

Det finns mycket som behöver åtgärdas i svenska skolor. Men en förutsättning för att svensk skola skall fungera är att det finns de som vill jobba som lärare. Även om lönerna har ökat så är det fortfarande en ekonomiskt otacksam yrkesbana, sett till antalet år som krävs på högskolan. Hur stimulerande det än är att få förmedla kunskap till barn och ungdomar, kommer lärarbristen aldrig kunna avhjälpas om skolans personal skall behöva vara rädda när de går i korridorerna.

Problemet är att samtidigt som lärare blir utsatta för verbala kränkningar, hot eller våld, finns det andra vuxna – i och utanför skolan – som lägger huvudet på sned och vill förminska eller ursäkta elevers oacceptabla beteenden.

Det krävs helt enkelt ett slut på daltandet. Det som inte accepteras i resten av samhället, skall inte heller accepteras innanför skolans väggar. Det behövs mindre av lågaffektivt bemötande och mer av hårda tag mot ungdomar som de facto begår kriminella handlingar – straffmyndiga eller ej.

Tonåringar kommer alltid att vilja tänja på gränser. Men det är vuxenvärlden som måste markera var den gränsen går. Här måste hela samhället sluta upp och visa att vi står på lärarnas – samt de skötsamma elevernas – sida. Det är när vi blundar för de små övertrampen, som vi erbjuder en arena för de stora övergreppen.

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl konstaterade (19/8) att ”alltför mycket våld och onaturlig död under en längre tid avtrubbar stegvis, vare sig vi vill det eller inte. Det som borde toppa varje nyhetssändning under hela dygn blir numera blott notiser, snart ersatta av nya.”

På samma sätt som vi aldrig får tillåta att gängkriminella skjutningar blir något normalt, får vi aldrig tillåta att vi vänjer oss vid våld i skolan.

Blodiga knivar hör tack och lov till ovanligheterna i svenska skolor, men spottloskor och trakasserier gör det inte. De senaste månaderna har delar av det svenska etablissemanget vaknat ur sin törnrosasömn och insett vidden av gängkriminaliteten. Nu är det hög tid för samma uppvaknande beträffande situationen i många svenska korridorer och klassrum.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.