Radiorösten som försvann – NWT har hittat honom

Rösten är välbekant.

Den har kallats ”sammetsrösten från Hammarö” och har förmedlat stort och smått från Värmlands alla hörn.

Sen försvann den från etern.

Vart tog du vägen, Robert Ojala?

– Senast i går när jag tog andra sprutan fick jag frågan ”Det är du på radion va?”

NWT träffar Robert Ojala på hans nya arbetsplats, Sundstabadet i Karlstad. Här finns han sedan 1,5 år tillbaka som kommunikatör och han gör även en del timmar i receptionen.

Fortfarande är det många som förknippar rösten med hans tidigare jobb på P4 Värmland.

– Fast det var mer i början.

– Jag hade tillfälliga anställningar på radion och det här jobbet dök upp när en sån höll på att ta slut. Det blev också jättebra, säger Robert Ojala, 34 år.

Saknar direktsändningarna

Men erkänner att han saknar radion och känslan från en direktsändning.

– Det är en väldigt attraktiv känsla som jag tror alla som varit med om längtar tillbaka till. Det blir aldrig så mycket här och nu. Alla blir bättre i direktsändning, både jag och de jag intervjuar.

En konst är att få den som ska intervjuas att känna sig bekväm.

Robert Ojala fick sin radioutbildning under tre år i Piteå.

– Jag var inte beredd på att den sociala kompetensen skulle vara så avgörande.

– Den bästa feedbacken jag kunde få var när någon sa att det kändes naturligt, att de inte varit nervösa.

Pelargonen lever

Det var NWT:s krönikör Lasse Anrell som kallade honom ”sammetsrösten från Hammarö”. Han uppkallade också en pelargon efter honom. En korsning mellan en mårbacka- och en bonnpelargon som skulle illustrera reporterns, enligt Anrell, egenskaper som ”primadonnaaktig men hårt arbetande”.

– Jag träffade Lasse Anrell på en mack vid Nobelkorset och fick en planta. Jag förstod aldrig riktigt vad han menade. Han gick igång på att jag tyckte ”Nattens drottning” med Haakon Pedersen och Elisabeth Berg var den bästa melodischlagerlåten någonsin.

Lever pelargonen?

– Ja absolut. Mor har hand om originalet och den är jättefrodig. Nu har det tagits så många sticklingar att risken att den ska dö ut är borta. Jag har en, brorsan fick med sig en till Stockholm och faster fick en till kolonilotten.

Alltid Hammarö

Robert Ojala bor på Hammarö tillsammans med sambo och två barn. Huset ligger 500 meter från Gösvägen där han växte upp.

– Det var aldrig någon tvekan om att jag skulle tillbaka hit. Människorna och naturen, det är trevligt och fint i Värmland.

– Jag har gjort typ 7000 varv runt det här länet som reporter. Ju längre norr ut man kommer ju finare blir det.

Ändå bor han kvar längst söderut i länet. Det gör också stora delar av släkten Ojala.

– Vi har jättemycket gemenskap. Jag har typ inga polare. När jag vill umgås då ringer jag en faster eller en kusin.

Vad gör du när du inte jobbar och hänger med familjen?

– Jag springer ett par dar i veckan och musik är ett intresse, pop och rock.

– När jag var fem år, 1991, kom ”Use Your Illusion” med Guns’n’Roses som brorsan köpte, ”Två mörka ögon” med Sven-Ingvars som pappa köpte och ”Joyride” med Roxette som mamma köpte. Jag blev helt knockad av alla tre. Det har hållit i sig hela livet – det är de tre som fortfarande ligger närmast hjärtat.

– Det är ganska spridda skurar, jag vet. Men det är samma rysningar på armarna, fast genrerna skiljer sig åt. Det är det som är det fina med musik, antar jag.