Replik: Fel samtalston, men rätt om Nato

Debatt
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag påstår att Nato som organisation är en försvarsallians med en uteslutande defensiv agenda, skriver Anton Sjöstedt.
Foto: Vadim Ghirda/AP
Sverige i Nato kan alltså, om artikel 5 aktiveras, välja mellan att skicka militär eller någon annan form av hjälp, skriver Anton Sjöstedt.

Svar till Jesper Johansson med flera (NWT 14/8).

Miljöpartiets företrädare skriver i sin replik till mig att jag haft en samtalston som var föga konstruktiv och ett dåligt föredöme för demokratisk samtalston. Jag håller med, bekänner min skuld och gör offentlig avbön. Jag tackar för erkännandet som en annars seriös debattör och tar avstånd från samtalstonen i min förra replik, men inte från sakpåståenden om vad Nato är eller om hur Nato fungerar.

”Att hävda att Natoländer inte har stormaktsambitioner eller har medverkat till militära hot är historielöst” skriver Miljöpartiets företrädare. Jag vill uppmuntra dem att läsa min replik igen. Jag påstod aldrig att Natoländer inte har stormaktsambitioner eller inte har medverkat till militära hot. Jag påstår att Nato som organisation är en försvarsallians med en uteslutande defensiv agenda.

Det som medlemmarna har utfäst sig att försvara är den gemensamma demokratiska värdegrunden, likväl som de samlade territorierna. Alla har de, oavsett territoriell yta, befolkningsstorlek och BNP, lika rösträtt och lika vetorätt i North Atlantic Council (NAC), Natos högsta beslutande organ. Det är Natos värdegemenskap och hur Nato fungerar, oavsett hur ett enskilt medlemsland uppför sig på egen hand. Det är tydligt genom Natos historia att en provokation inte täcks av artikel 5. Det klargjorde till exempel Tyskland för USA i samband med Kuwaitkriget, eftersom USA använde turkiska baser.

Miljöpartiets företrädare skriver också om förpliktelsen att hjälpa. Detta är bra och tydligare än förra gången, då de använde ordet försvar. Läser vi artikel 5 i Nordatlantiska föredraget är det tydligt att varje land själv får utforma sin respons. Detta utesluter inte militär hjälp, men det innebär inte heller uteslutande militär hjälp. Sverige i Nato kan alltså, om artikel 5 aktiveras, välja mellan att skicka militär eller någon annan form av hjälp.

Efter elfte september 2001 aktiverades för första gången i Natos historia artikel 5 på grund av terrorattackerna mot World Trade Centers båda skyskrapor i New York, mot det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon och ytterligare ett mål som terroristerna inte nådde fram till. Attackerna krävde fler än 3 000 döda, amerikaner såväl som 80 andra nationaliteter.

USA beskrev attackerna som en krigsförklaring mot demokratin. Det som hände dagen efter var att Natoländerna i NAC samlades och beslutade att attackerna skulle anses falla inom ramen för artikel 5. Besluten i NAC är enligt Nato ”ett uttryck för den kollektiva viljan hos alla alliansens medlemsländer eftersom besluten tas på basis av enhällighet och gemensamt”.

Sammanfattningsvis tar jag alltså avstånd från samtalstonen i min förra replik, men inte från min eller Liberalernas övertygelse om att Sverige ska söka medlemskap i Nato. När omvärlden är osäker måste försvaret stärkas rejält och tillsammans är vi starkare. Jag skrev aldrig att Natoländer inte har stormaktsambitioner eller inte har medverkat till militära hot. Ett Natoland som provocerar täcks dock inte av artikel 5 och alla medlemsländer har lika röst- och vetorätt i NAC där bland annat beslut om artikel 5 fattas.

Anton Sjöstedt (L)

Kommunfullmäktigeledamot i Arvika kommun

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.