Det är historierna som fängslar, som ger bärkraft åt Bert Deiverts låtar.
På det nya albumet "I Ain't Leavin'" ryms bland annat berättelser om ett polismord i släkten och hur han arresterades i Peru, misstänkt för terrorism.
Akustiska instrument lyfter fram sanna berättelser om bland annat mordet på hans morfar – polismannen James J. Troy – som sköts i Boston 1930. En annan låt återger hur Bert Deivert själv arresterades, misstänkt för terrorism i Peru.
– Jag är en blues- och folkmusiker, börjar Bert Deivert med morgonens första cappuccino i handen.
– Men det är länge sedan som jag gjorde ett album helt med egna, berättande sånger.
Han solodebuterade i slutet av 70-talet, han flyttade till Värmland 1974, och "I Ain't Leavin'" är hans fjortonde soloskiva. Förra året sedan passerade han 70.
– Låten "Badge 623", som berättar historien om hur min morfar sköts till döds, har jag velat skriva under en längre tid. Men jag kände inte till så mycket om själva händelsen. Min mamma berättade aldrig särskilt mycket om den, hon var bara två år när det hände.
Det senaste året, under pandemins restriktioner, har han ägnat sig åt släktforskning och han har fått en större insikt i vad som egentligen hände den där januaridagen 1930.
– Jag har hittat tidningsurklipp och kunnat spåra namnen på andra involverade.
Hur var det att ta del av det här?
– Alltså, den här historien har följt vår familj under hela mitt liv. Min brorsa är polis i Pennsylvania och min morfars båda söner blev poliser och ett av deras barn blev polis och flera av mina kusiner har gift sig med poliser – så jag tillhör verkligen en polisfamilj.
Dubbel tragedi
I takt med att händelseförloppet och dess efterspel nystades upp insåg Bert Deivert att händelsen skapade tragedi inte bara i hans egen familj.
– Det blev såklart en tragedi för gärningsmannens familj också. Han fick spendera resten av sitt liv i fängelse, vilket jag personligen faktiskt tycker var fel. Min familj protesterade varje gång han prövades för frigivning.
Vad var det som hände egentligen?
– Min morfar var ledig den dagen, inte i tjänst. Han fick ett samtal från en kollega som ville ha hjälp med att fånga en svart kille som tidigare medverkat i ett rån. Morfar följde med och täckte baksidan av huset där mannen befann sig. När mannen försökte fly bakvägen sköt han min morfar som dog nästan omedelbart.
Händelsen fick stor uppmärksamhet i Boston. Bert Deiverts mormor var gravid i åttonde månaden och familjen hade fyra barn sedan tidigare.
– En del saker kring historien var för hjärtskärande för att ta med i min låt, fortsätter Bert.
– Under begravningen då barnen grät och skrek förtvivlat kunde inte ens de allra tuffaste poliskollegorna hålla tillbaka tårarna, skrev en tidning. Min morfar var den enda i familjen som drog in lön så de blev utfattiga när han dog. Det ordnades en insamling som skulle se till att det fanns pengar nog för mat fram tills det att barnen flyttade hemifrån.
"Vi var terrorister"
Bert Deivert räds inte mollackorden när han skriver sina låtar, "jag är starkt präglad av Neil Young", skrattar han.
– Jag spelar själv alla instrumenten på skivan, förutom fiolen som min fru Eva kör. En fiol kan verkligen få musiken emotionell.
Han har skrivit alla utom ett av de tio spåren på det kommande albumet och här finns flera omvälvande historier att upptäcka.
– Jag reste till Sydamerika under 80-talet på ett stipendium från Sida. Kom först till Ecuador och sedan till Lima i Peru. Där lärde jag känna några musiker och jag besökte universitetet för att samarbeta med en teatergrupp. Teatergruppen gav min en ritning på hur själva scenen skulle se ut. Senare visade det sig att ett av ställena vi besökte var ett tillhåll för en marxistisk terroristgrupp. När vi lämnade lokalen kom det en buss med poliser beväpnade med kulsprutor och pistoler.
Bert Deivert fördes till polisstationen där han fick ta av sig kläderna inför ett 30-tal poliser.
– De tog alla mina pengar och sa att den där ritningen som teatergruppen gjort var en ritning över polisstationen och att vi planerade att bomba den! De sa att vi var terrorister. Allt var väldigt konstigt, jag fick sitta i långa förhör. Till slut blev jag frisläppt och i utbyte mot att jag skrev på ett papper som sa att jag hade fått tillbaka mina pengar – vilken jag såklart inte fått – släpptes även mina vänner. Upplevelsen var väldigt läskig.
Hur är det att skriva låtar utifrån verkliga händelser, där du som textskrivare inte kan fabulera fritt?
– Jag försöker återge historier med en poetisk känsla. Det är utmaningen tycker jag. Texten ska säga det jag vill ha sagt samtidigt som själva musiken i sig ska engagera.
"Badge 623" är släppt som en första singel från albumet som släpps i början av september. Den har redan spelats i både amerikansk, engelsk och irländsk radio.
– Jag tycker mycket om historier, att lyssna och berätta hör till det mest spännande här i livet.