Intervju Dan Korn: Landsbygden kunde ha stått starkare

Signerat
PUBLICERAD:
De senaste 40 åren har vi sett att det finns områden i Sverige där man inte tycker att det hjälper att ringa polisen. De är för långt bort och hinner ändå inte komma, säger Daniel Korn.
Foto: Mats Edman
Människor på svenska landsbygden är envetna och fortsätter leva sina liv. Det kan man trösta sig med. Men det kunde ha varit mycket bättre, säger Daniel Korn.

Dan Korn är opinionschef på tidningen Bulletin. Men för de flesta är han känd som folklivsskildrare som givit ut flera böcker om landsbygdens människor och deras hembygder. Som samhällsdebattör ligger landsbygden honom varmt om hjärtat.

DK: Det som fascinerade mig från början var en slags paradox. På landsbygden fanns en så tydlig och stark tradition samtidigt som ingen ville kännas vid den. Redan då fanns resonemang av typen att inget är svenskt från början o s v. Med är klart det finns en kultur på svensk landsbygd. Den lokala kulturen är ju en blandning av de intryck och influenser som finns på en viss ort.

Dan Korn ser förklaringen bakom den svenska landsbygdens särart i dess historia.

DK: Idealet om den självständige bonden har varit starkt på svensk landsbygd. Här fanns inga livegna bönder på samma sätt som på kontinenten. Torpare och bönder var ofta släkt. I många svenska bygder var det inga stora klasskillnader. Det skiljer oss från de flesta andra länder i Europa.

Hur ser då Dan på landsbygdens ställning i det samtida Sverige?

DK: Människor på svenska landsbygden är envetna och fortsätter leva sina liv. Det kan man trösta sig med. Men det kunde ha varit mycket bättre. Om landsbygden omtalas i media är det ofta lite nedlåtande. Den självkänsla som en gång fanns är ofta körd i botten. Det anses fult att tala om att man är från landet. Jämför med den stolthet som finns i Norge. Det är en väldig kontrast. I Norge kan man klä sig i folkdräkt vid officiella tillställningar. Den norska identiteten har formats runt bondekulturen. I Sverige har städernas kultur tagit över och man har sett ned på bönder och allmogen på ett helt annat sätt.

Men skulle det gå att vända utvecklingen på landsbygden? Ja, menar Dan Korn.

DK: Framförallt måste man titta på infrastrukturen. Tack vare digitaliseringen finns i dag många jobb där man kan bo på landet. Men för att människor ska välja att bo där behövs det finnas en fungerande skola som man vill sätta sina barn i, det bör finnas vägar som är säkra att köra på och det måste finnas en affär där man kan handla. På många ställen finns detta, medan på andra håll är det dött.

Den största utmaningen för landsbygden ser Korn i trygghetsfrågorna.

DK: De senaste 40 åren har vi sett att det finns områden i Sverige där man inte tycker att det hjälper att ringa polisen. De är för långt bort och hinner ändå inte komma. Billiga gårdar tas över av personer med brottslig anknytning. Det kan handla om personer som sysslar med droger sprider och gör bygden osäker. Till det kommer konflikter som kan följa med snabb invandring till små orter. Finns det då ingen stat närvarande sluter sig människor i grupper. Det blir ett ”vi och dom”, baserat på släkt, etnicitet eller något annat. Det blir en balkanisering av samhället.

En gång i tiden var Dan Korn aktiv medlem i Centerpartiet. Idag är han inte imponerad av hur bonderörelsens arv förvaltats.

DK: Mycket av det som skapades för att göra landsbygden bättre är borta i dag. De små kooperativen, föreningssparbankerna, ungdomsrörelsen, studiecirklarna och hembygdsrörelsen. Hur många hembygdsgårdar står i dag inte och förfaller? Tidningarna som startades av Bondeförbundet har sålts av det moderna Centerparti och pengarna används på ett sätt som gått på tvärs med de gamla idéerna. Bonderörelsens dröm om landsbygden har blivit en mardröm.

Just nu läser Dan Korn in sig på ett nytt perspektiv på Sveriges historia. För Bulletin skriver han en artikelserie om hederskulturerna på den gamla landsbygden.

DK: Jag tittar på hur man historiskt har hanterat hederskulturer i Sverige, för sådana fanns. Ett exempel är traditionen med bältesspänning. En slags tvekamper som ofta slutade med att båda dog. De verkar ha utkämpats när någon upplevde en oförrätt där någon trampat på en annans ära. Det var vanligt i vissa bygder längs den gamla riksgränsen. Hederskultur handlar om att man vill inge respekt och själv inte utsättas för brott. I Sverige fick man bukt med detta genom att införa länsman och häradsrätter som dömde rättvist. Med en fungerande rättsstat behövs inga hederskulturer. (SNB)

Mathias Bred

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.