Det är söndag, klockan är 11 och jag står utanför Uppsala domkyrka. Då slår det mig plötsligt. Att jag istället för att gå in i domkyrkan, skulle kunna gå några hundra meter längre ned, till St. Lars katolska kyrka. Men jag skulle även kunna gå vänster några hundra meter, och gå till Equmeniakyrkan. Men jag skulle också kunna gå några hundra meter nordöst, och besöka pingstkyrkan. Eller, för den delen, varför inte helt vända på klacken, och gå någon kilometer åt andra hållet, och besöka den lägenhet där de grekiskt-ortodoxt kristna träffas? Och på den vägen är det.
Det som startade som en glesbygdsrörelse i en avlägsen del av det romerska imperiet är idag en världsrörelse, med många olika kulturella uttryck. Den judiske snickarens budskap kom helt enkelt att bilda bas för en av världens mest framgångsrika kulturer någonsin.
Efterhand blev det olika inriktningar på rörelsen: ortodoxa, katoliker, protestanter … och inom den protestantiska rörelsen en massa olika inriktningar: reformerta, lutheraner, baptister … Vi ser olika ut, vi har olika hudfärg och vi talar olika språk. Vi finns dessutom i hela världen.
Till och med i Nordkorea (där det är förbjudet att vara kristen). Vi är helt enkelt själva definitionen av en internationell rörelse. Det är det som blir så tydligt när jag står där utanför domkyrkan i Uppsala en söndag klockan elva, och hör hur klockorna ringer från många olika kyrkor.
Jag har fått förmånen att under många år arbeta i en av dessa kyrkor: Svenska kyrkan. Det är en kyrka med tusenåriga anor i Sverige. Svenska kyrkans verksamhet sträcker sig bokstavligt talat från vaggan till graven. Vi finns dessutom över hela landet. Butiken, posten och banken kan ha lagt ner. Men Svenska kyrkan finns kvar. Det är unikt, och det är fantastiskt roligt att få vara en liten kugge i det stora maskineri som gör allt detta möjligt.
Som företrädare för den här organisationen märker jag även hur otroligt mycket människor tycker om oss. Både tycker OM och TYCKER om. Jag får mängder av brev och samtal från människor som vill berätta, oftast är det positiva saker man lyfter, men ibland även kritik.
Och det är bra. Att vi väcker känslor och åsikter för oss är bara tecken på att människor tycker att vi är viktiga, att det spelar roll vad vi gör och att de har höga förväntningar på oss. Förväntningar som vi självklart ska göra allt vi kan för att infria. Folk ska ha höga förväntningar på Svenska kyrkan.
Den 6-19 september går Svenska kyrkans medlemmar till valurnorna, och det är då man verkligen har chans att påverka inriktningen på landets största medlemsorganisation. Vi är fler än fem miljoner som då har möjlighet att lägga vår röst. Det är ganska hissnande när man tänker på det. Vi kommer då utse förtroendevalda i församling, stift och på nationell nivå. Dessa ska sedan bära vårt förtroende och göra sitt bästa för kyrkans nutid och framtid.
Men vad är det då en kyrka ska göra? Vissa saker är självklara, och står i Kyrkoordningen som styr hela vår verksamhet: ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.” Men hur detta ska gå till, och vad kyrkan ska göra utöver detta, ja det måste någon bestämma. Och nu har alla medlemmar alltså chansen att vara med och påverka detta. Svenska kyrkan är del av en världsvid rörelse, det är landets största medlemsorganisation och har enormt stor påverkan på vardagen för så många människor i hela landet. Och nu får alla medlemmar vara med och bestämma inriktningen, det är stort!
Gör din röst hörd!