I samarbete med Övre Älvdals församling anordnade Värmlands idrottshistoriska sällskap ett (med coronahänsyn) välbesökt idrottscafé i Södra Finnskoga kyrka den 8 augusti.
En kort andaktsstund med en vacker sommarpsalm föregick programmet, och därefter klev VIS-veteranen Håkan Halstensson fram och tog ordet. Han har tidigare berikat norra Värmland med idrottscaféer, och temat, föremålet för presentationen denna fina sommarsöndag, var den nordvärmländske motorsportspionjären Calle ”Bograngen” Jonsson.
Håkan hör till sällskapets stöttepelare och har lagt ner stort engagemang och många timmar på att förbereda denna afton. Bland allt annat bestyr inför caféaftonen har han sammanställt ett häfte med text och bilder om dagens huvudperson. Detta har givetvis inneburit en hel del efterforskning.
Hela föredraget och samtalen filmades av Jan Olsson från Kristinehamn, som tidigare gjort många liknande filmningar. Dvd-filmer finns att låna eller köpa från föreningen.
Året var 1914 och denne Calle Jonsson skulle snart bli bekant under tillnamnet Bograngen. Samma år startade han i sin första biltävling, men det var på motorcykel han nådde de största framgångarna med bland annat fyra nordiska mästerskap.
För de flesta nordvärmlänningarna tycks Calle Bograngen vara ganska okänd. Jag har flyktigt stött på namnet några gånger utan att sätta mig in i vilken stor idrottsprofil den mannen var på sin tid. När jag för ett drygt tiotal år sedan intervjuade tidigare Bograngsbon Richard Björner i Karlstad dök namnet Calle Bograngen upp. Björner själv föddes i Karlstad, där hans mor tillfälligt befann sig när värkarna kom. För att komma till hemmet i Bograngen var snabbaste färdsättet tåg till Kongsvinger och vidare till Flisa. Därifrån till Bograngen blev de hämtade i bil, rent av bygdens första bil, av den unge chauffören Calle Jonsson.
Året var 1914 och denne Calle Jonsson skulle snart bli bekant under tillnamnet Bograngen. Samma år startade han i sin första biltävling, men det var på motorcykel han nådde de största framgångarna med bland annat fyra nordiska mästerskap. Detta berättade den då 95-årige Richard Björner.
På idrottscaféet fick publiken veta en hel del om bygdens stora idrottsstjärna. Håkan Halstensson berättade och till sin hjälp hade han Calles barnbarn, Bo Wallin, som dagen till ära åkt tillsammans med sin hustru ända från Skåne. De kunde visa en av stjärnförarens många pokaler och hade dessutom med hans hjälm, som synbarligen var mycket väl använd. Till kyrkan kom också Olle Kristensson från Stöllet med en vackert renoverad bil från 1910, ungefär av samma ålder som Calles första bil.
Som 17-åring for Calle till Stockholm, kanske mest för att han var nyfiken på bilar. Trots att han inte hade åldern inne fick han ta körkort.
Calle föddes i Bograngsberget 1893, stammande bland annat från de finska släkterna Lehmoinen och Veteläinen. Han visade idrottstalanger redan i ungdomsåren och blev Värmlandsmästare i skidåkning och orientering. När DM på skidor 1917 avgjordes i Sunne tävlade han för IF Göta. Han segrade överlägset på 60 kilometer, och så långt före var han att han kunde kosta på sig att titta in i en stuga vid sidan av banan och få en kopp kaffe! Att han utvecklade sitt brinnande intresse för motorsporten kan vara lite svårt att förstå, då han växte upp så långt från motorer och tävlingsbanor som man rimligen kunde komma. Dottersonen Bo Wallin hörde aldrig morfadern nämna något om sitt motorintresse, över huvud taget pratade han aldrig om sina bravader.
Som 17-åring for Calle till Stockholm, kanske mest för att han var nyfiken på bilar. Trots att han inte hade åldern inne fick han ta körkort. Redan som 18-åring fick han kontakt med bilfabrikörer, och han köpte sin första bil för 8 000 kronor. Pengar kan ha funnits på gården, och penninghjälp lär han också ha fått av en granne, Hans Henriksson.
Leo Elander berättade om mc-tävlingarna på Fryksdalshöjden. Den 1800 meter långa backen åkte Calle uppför på 52 sekunder på 1930-talet, en tid som ännu imponerar.
Nu startade den lysande karriären med lång rad av segrar. Den höll på till 1935, då hans son förolyckades, troligen i sviterna av en bilolycka. Då lade Calle av.
Han vann lopp efter lopp, men det är nog ändå som motorcykelförare Calle Bograngen gått till idrottshistorien.
Det var Calle Bograngen som uppfann fotväxeln på motorcyklar, men något patent blev inte aktuellt.
Leo Elander berättade om mc-tävlingarna på Fryksdalshöjden. Den 1800 meter långa backen åkte Calle uppför på 52 sekunder på 1930-talet, en tid som ännu imponerar.
Han var inte bara framgångsrik mc- och racerförare, han arbetade också med motorcyklar på Rexfabriken i Halmstad. Det var Calle Bograngen som uppfann fotväxeln på motorcyklar, men något patent blev inte aktuellt. Han bodde på olika platser i landet, bland annat drev han Bograngens Motorverkstad i Älmhult i slutet av 1930-talet. Sista tiden i livet bodde han i Ulricehamn, där han också avled och begravdes 1979.
För sitt initiativ att på detta vis hjälpa till att hålla Calle Bograngens minne levande fick Håkan Halstensson en stor applåd. Han har även tidigare lett idrottscaféer och på så sätt lyft fram nordvärmländska idrottsprofiler, senast Toini Gustafsson i Torsby och på Långberget. Ett tidigare café i Bastuknappen lockade 93 personer i byn med tre invånare. Värmlands idrottshistoriska sällskap är känt för sina caféträffar, som man gärna förlägger till mindre orter.
Sällskapet, som nu har 1 500 medlemmar, ger också ut den innehållsrika tidskriften Visaren fyra gånger om året, där man gärna har olika teman. Detta år kom också det specialutgivna häftet med dagens huvudperson.