Det var en tapper skara som trotsade ösregnet under fredagens premiär av Värmlänningarna i Gropa, Hembygdsföreningen i Ransäter.
Regnet stod som spön i backen och en dyblöt ensemble framförde ett oförglömligt allkonstverk.
Klockan är 21.00, mörkret börjar falla och i regnställ, hopkurade under stora paraply, sitter små sällskap och väntar på att kvällens föreställning ska börja. Det är ett hundratal åskådare som samlats för att få ta del av årets upplaga av Värmlänningarna - ”Värmlänningarna - tillsammans genom tiden”.
I år fyller både stumfilmen Värmlänningarna och hembygdsföreningen hundra år. Regissören Olof Wretling har skapat en föreställning där stumfilmen ackompanjeras av Wermlandsoperans orkester och där sångare och skådespelare integrerar live med skeendet på filmduken.
På den stora filmduken framför Stor Svens stuga syns gamla foton av de värmlänningar som stumfilmen Värmlänningarna baserats på. Medan regissören Olof Wretling introducerar publiken för kvällens karaktärer kravlar Löparnisse fram genom höbalarna. Lustspelet tar fart och till tonerna från Wermlandsoperans orkester rullar stumfilmen igång.
Det är ett privilegium att uppleva Värmland för hundra år sedan. Jag förundras över hur och vad man valde att berätta i stumfilmen. Tanken slår mig, ”tänk om skådespelarna i stumfilmen visste att vi, hundra år senare, skulle sitta bänkade och titta”.
Hur intressant det än må vara att se stumfilm är det lätt att tappa intresset i ett tidevarv som snurrar snabbare än någonsin. Men, Olof Wretling är skicklig i sin regi, han återfår publikens intresse när stumfilmen kommer till liv genom skådespelarna som iscensätter, förstärker och adderar till händelserna på filmduken.
Det är en fröjd att lyssna till den breda värmländskan på scen och höra publiken skratta gott åt lustspelet. Wermlandsoperans orkester spelar oklanderligt och ger liv till känslouttrycken i Gropa. Olof Wretling har plockat fram det bästa av tre världar och han ror sitt hundraårskalas i hamn med bravur.