I Bobos bageri dominerar glädjen och också hans upphovsman Johan Östling kräver sin rätt att sprida positivitet i tillvaron.
– Särskilt efter en sånt här år tror jag man har större behov än någonsin kollektivt, att se det positiva, säger han.
Johan Östling är känd som artist, skådespelare och programledare och utstrålar glad sprallighet.
När han sätter sig och tecknar, kanaliserar samma glädje i detaljrika teckningar i tusch och blyerts, som han färglägger i sin dator.
Bilderna han nu ställer ut på Galleri Värmland på Herrhagen befolkas av glada gubbar, spänstiga bullar och frestande tårtor i Bobos bageri.
– Jag älskar att hoppa in i något slags fiktiv värld på det här sättet, säger han.
70-talsklassiker inspirerar
Den detaljrike tecknargiganten Jan Lööf är en inspiratör – ”allt han gör och fortfarande gör” – men nog kan man också ana att Johan Östling tittade på en mycket speciell tv-serie när han var liten: 70-talsklassikern Tårtan.
– Ja, absolut, Jan Lööf är med i den, det är han som är Janos. Jag älskade verkligen den serien! säger Johan Östling.
Huvudperson i Johan Östlings bageri och bildvärld är bagaren Bobo. Han är även huvudperson i en barnbok, som Johan gav ut för ett par år sedan.
Han har lätt att skifta fokus mellan musik och tv och teckningar, kanske lite för lätt:
– Jag kan ha mycket idéer, men att göra färdigt något har varit en stor kulle att ta sig över för min del. Jag kan vara inspirerad och så brinner den där glöden ett tag, men sen är det något annat.
Samtidigt är växelbruket ett sätt att få glöden att hålla:
– Man behöver få den kreativa glöden att gnistra till på olika ställen, säger han.
Alla jobb försvann
Under pandemin har han haft mer tid att teckna. Faktum är att han har material klart till ytterligare en bok, men står lite villrådig inför utgivningsfasen.
– Jag har inget förlag, så jag tryckte upp den förra själv och det var ju en kostnad som inte gick hand i hand med att alla jobb försvann, säger han.
Scenjobben har ställts in under pandemin och alla omflyttningar i planerna har tagit på krafterna:
– Det har varit jättekämpigt faktiskt. Det varit jättejobbigt. Jag fick göra Hela Sverige bakar tack och lov, men annars har det varit tufft. Man trodde ju i mars förra året att om ett par månader är vi igång igen. Så tog det ett år till.
Han berättar att han till och med gav upp artistbranschen en period:
Artistmöte i fiskdisken
– Jag fick jobba på Lillängshamnens fiskrökeri på Hammarö med fisk och skaldjur och sallader. Det var jättekul! Det var lärorikt också att få komma till ett sju- till fyra-jobb. Det här året har nog varit lite lärorikt ändå, att man lär sig vad man har och vad man vill och inte vill. Att man ska få åka och spela inför folk; det är inte självklart.
Han berättar om ett speciellt möte där i butiken:
– Christer Sjögren kom in och skulle handla och vi tittade på varandra. Bägge två fattar ju grejen: han skulle varit på turné i Finland tror jag och vi pratade en stund. Har man ett jobb som går ut på att samla så mycket folk som möjligt på samma ställe är man ju väldigt fel på det just nu.
Voodoo och hallongrottor
Nu verkar det ändå lätta.
– Vi ska ut och köra vår föreställning Värmländsk voodoo om två-tre veckor.
Men först: utställning. Fredagen den 13 augusti är det vernissage och Johan är redo att bulla upp inte bara med bilder.
– Jag ska baka hallongrottor!
Rätt att vara glad
Han ser glad ut vid blotta tanken och nog har han en del gemensamt med bokfiguren Bobo, som han beskriver som ”en bekymmerslös person som tycker att det mesta går att lösa med bakverk”.
Hans intention med bilder och bok är att sprida glädje:
– Det ska få vara snällt, bussigt och positivt. Allt är ju inte positivt och glättigt alltid, då blir man ju sjuk till slut, men det ska vara okej att vara positiv, säger han.
Både du och Bobo verkar vara killar som kräver sin rätt att få vara glada?
– Det är fint sagt! Exakt så – att det kan vara okej att det är positivt och roligt. Jag tänker ibland på jobbet jag har, att man åker ut och underhåller folk och ska få dem att skratta, hur viktigt är det? Jag tror på det. Folk talar om att de behöver skratta och att de mår bra av att ha sett våra föreställningar. Särskilt efter en sånt här år tror jag man har större behov än någonsin kollektivt, att se det positiva.