Omvärlden lämnar Afghanistan och i rask takt rycker talibanerna fram igen. Det minsta man kan begära är att vi hjälper de tolkar som i sin tur bistått den svenska militära insatsen. Medan situationen blir allt mer akut så fortsätter dock regeringen att vägra. Det är ovärdigt.
Det är inte första gången de afghanska tolkarnas öde varit uppe på tapeten. Även den gången så var den dåvarande regeringen högst ovilliga. Så det här är inte en fråga om partipolitik. Då krävde Socialdemokraterna och Stefan Löfven att de skulle få hjälp. Nu är det hans regering som vägrar och oppositionen som vill hjälpa tolkarna. Det måste vara något med själva regeringsinnehavet som gör att man får en njugg inställning.
I alla händelser så är det vår plikt att hjälpa de tolkar som en gång var ovärderliga för den svenska insatsen i Afghanistan. Man lämnar helt enkelt inte vänner och allierade i sticket på slagfältet. Talibanerna är inte heller de som lägger band på sig när det gäller att utkräva hämnd mot dem som hjälpt de utländska styrkorna. Det har de redan visat i de områden de ryckt fram igenom.
År 2014 infördes en särskild ordning för de som arbetat för de svenska styrkorna så att de och deras familjer skulle kunna få en fristad i Sverige. Ett tjugotal kunde därefter komma hit med sina familjer, men enligt Sveriges Radios Ekoredaktion (3/8) finns alltjämt 15 kvar i Afghanistan. De arbetade för oss innan denna "särskilda ordning" infördes.
De återstående tolkarna har ändå försökt få svenskt uppehållstillstånd, men fått avslag. Migrationsverket ansåg att 18 månader i svensk tjänst inte räcker som tillräcklig anknytning. Som om hämndlystna talibaner skulle bry sig om det!
Oppositionspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kräver att regeringen agerar så att tolkarna kan på uppehållstillstånd. Det skulle kunna ske inom ramen för kvotflyktingsystemet. Men det spelar ingen roll hur det görs, bara att det görs. Att vi inte sedan länge har bestämmelser för sådant här är inte acceptabelt.
Regeringen och justitie- och migrationsministern Morgan Johansson (S) vill dock inte ta i frågan och hänvisar till att det skulle bryta mot grundlagen. Fredrik Löndahl, chefsrådman för förvaltningsrätten i Malmö, underkänner dock Johanssons resonemang (Expressen 6/8). En paragraf i utlänningslagen ger just möjligheter till asyl genom kvotflyktingsystemet.
Varför är regeringen så avvisande mot att hjälpa de tolkar som varit en svensk tjänst? När det däremot gällde ensamkommande asylsökande afghaner utan skyddsskäl så var det ingen hejd på alla möjliga och omöjliga tillvägagångssätt, och så fick vi den undermåliga "gymnasielagen". Det är uppenbarligen skillnad på afghaner och afghaner, men varför rata dem som faktiskt bistått oss? De har riskerat liv och lem bredvid svenska soldater, och det här är tacken? Att lämna dem åt sitt öde!
Många andra länder gör vad de kan för att hjälpa de afghaner som hjälpt dem. Amerikanerna tar nu snabbt hem många. Den danske utrikesministern Jeppe Kofod (S) har sagt "regeringen kommer inte att lämna någon av dem som arbetar för Danmark i sticket". Det här kan bli en pinsamhet för Sverige. Vi kan få dåligt rykte inför framtida internationella insatser. Hur lockande kan det vara att arbeta för Sverige om man inte vet att vi tar hand om dem när det verkligen gäller?