Insändarskribenten ”Orolig och frustrerad” larmar om att det råder kaos i organisationen på förlossningen vid Centralsjukhuset i Karlstad och efterlyser radikal förändring, snabbt.
För cirka ett halvår sedan beskrev mannen till en av barnmorskorna vid förlossningen på Centralsjukhuset i Karlstad den negativa arbetsmiljön och kaoset på avdelningen i en insändare. Han var mycket orolig för hans fru och övriga barnmorskors välbefinnande. Man får förmoda att hans oro består för krisen har förvärrats. När vi inte trodde att det kunde bli värre så har det blivit det.
Dubbla arbetspass, det vill säga 16 timmar i sträck, är regel snarare än undantag. Ofta är man bara fyra, ibland bara tre barnmorskor, istället för grundbemanningen på fem barnmorskor. Men förväntas göra fem barnmorskors jobb till samma låga lön. Pressen och stressen är påtaglig. Tid för att äta eller gå på toaletten finns ofta inte. Lägg därtill det återkommande nattarbetet och den störning av dygnsrytmen som detta resulterar i. På fritiden behöver man vila ut och ta igen förlorad sömn. Mycket kvalitetstid med familj och vänner blir det inte.
Det råder också totalt kaos i organisationen. Klinikledningen har sagt upp sig. Även om en temporär nödlösning är på plats har denna inte skapat någon stabilitet och positiv förändring, än mindre något förtroende. Den nya temporära ledningen har knappt synts till. Några månader efter att den tillsattes satt en man i personalrummet på förlossningen. Ingen visste vem han var. Han visade sig vara en del av den osynliga temporära ledningen.
Det saknas också en ledning för förlossningsavdelningen. Cheferna har sagt upp sig. Uppdraget var omöjligt. Även på förlossningen råder alltså en tillfällig lösning som försöker släcka bränder så gott det går.
Hur har vi hamnat i denna situation? Vilket ansvar har politikerna och verksamhetsledningen för regionen? Vad har de gjort för att förhindra krisen? Ni har väl inte tagit ut semester i denna krissituation? Vad har alla utvecklingsledare, strateger, projektledare, HR-konsulter, processledare och andra administratörer som det kryllar av inom regionen gjort för att förbättra situationen? Inte mycket verkar det som.
Och vad gör facket? Hur kan man tillåta den återkommande underbemanningen utan att agera? I den offentliga debatten pratar Vårdförbundet ofta utifrån patientens perspektiv men de ska ju i första rummet företräda vårdpersonalen.
Förlossningsavdelningen på CSK är den enda i Värmland och den är viktig. Att få barn är det största vi som människor får uppleva. Att som barnmorska få vara med om denna glädje varje dag är ett privilegium. Barnmorskorna på förlossningen gör ett fantastiskt jobb som de brinner för. Men priset har blivit väldigt högt.
Nu behövs en snabb, radikal förändring. Höjda löner. Drägliga arbetsvillkor. Nyanställningar som möjliggör god bemanning även vid semestrar och sjukfrånvaro. En stabil organisation som inte förlitar sig på bemanningsbarnmorskor.
Sluta utreda. Börja agera.
Orolig och frustrerad