Det är för många en dröm att bli självförsörjande på mat. Julia Bergmann, 26 år, berättar hur hon lyckades bryta upp med stadslivet och flytta ut på landet. Nu kan jag äntligen lägga min lediga tid på sånt som är viktigt, säger hon.
Julia Bergmann, 26, och hennes sambo Joakim hyr ett hus med tillhörande mark utanför Väse sedan ett år tillbaka. Drömmen om att komma ut på landet och odla egen mat har alltid varit hennes dröm, och äntligen har den slagit in.
– Helt självförsörjande blir man aldrig. Man måste ändå in till affären för att köpa småsaker som man inte kan odla själv. Men turerna blir inte så ofta som förr, berättar hon ärligt om begränsningarna hon och sambon möter.
– Ju mindre jag köper desto bättre, tycker hon. Man får en annan syn på konsumtion, när man inte är i stan och ser det. Man tar det man har.
Den hållbara idén om att leva minimalistiskt och undvika onödig konsumtion föddes långt innan flytten men har förstärkts med tiden. I dagsläget studerar hon en kandidatexamen på Karlstads Universitet som inriktar sig på miljön. Det hjälper henne i processen att bli självförsörjande.
– Jag vill leva så miljömässigt smart som möjligt. Det är det som har fått mig intresserad av det här livet. Att kunna odla min egen mat. Maten är det som individen kan påverka mest eftersom man väljer vad man äter. Om man väljer efter ett miljötänk så händer det något. Då ändrar man inte bara det som finns på tallriken utan livsstilen.
Innan livet på landet var hon Karlstadbo med stadslivet pulserande i ådrorna. Samtidigt längtade hon efter något annat, något närmare naturen. Utan någon som helst bakgrund från landet valde hon trots nybörjarstadiet att testa det nya livet.
– Jag identifierar mig inte själv som bonde, känner mig inte riktigt så. Man vill ju fortfarande vara med i stan och då är det viktigt att hitta en balans.
– Livet handlar om andra saker härute känns det som. Den handlar om djuren, växter och familjen.
Vad är styrka för dig?
– Våga leva utifrån sina värderingar. Inte bara göra som alla andra gör, säger Julia.
Hennes mål just nu är att bli helt självförsörjande på allt grönt. Potatis och lök är något hon lärt sig räcker året runt. Under sommaren passar hon på att odla mycket annat. Det kan bli allt från sallad, tomat, gurka, majs, bönor, pumpa, chili och paprika.
– Det som är svårast just nu att odla är nog blommor för jag kan ingenting om det men har ändå försökt göra rabatter, skrattar hon.
Pandemin har varit ett bakslag och ett hårt år för många i vardagen men så känner inte Julia.
– Jag har nog gynnats av pandemin, säger hon överraskande.
– Jo men då har man kunnat sitta härute i lugn och ro. Man har heller inte blivit lockad av event i stan. Jag vill egentligen inte åka härifrån för det är så skönt här, fortsätter hon och tittar ut över sin blomstrande trädgård och alla höns som går fritt utanför.
– Jag blir glad bara jag öppnar dörren, det är det första jag gör på morgonen när jag släpper ut mina djur. Eller bara gå runt i trädgården och se hur vackert det är.
För några veckor sedan skaffade paret silkeshöns, en hönsras som troligen härstammar från Östasien och antas vara över 4000 år gammal. De delar området med hedemorahönorna som till skillnad från sina exotiska kamrater härstammar från Dalarna. Djuren vill Julia först och främst ha som husdjur.
– Jag äter växtbaserat men kan tänka mig att äta ägg från mina egna höns eftersom jag vet hur bra de har det. Men kommer inte bli en stor konsument. Det är en sjukt bra grej att använda ägg som ”tack för hjälpen” när man lånar något från grannen, säger hon road över de nya förhållningssätten.
– Jag ser inte mitt hem som bara det här huset utan hela gården, säger hon och tittar ut på sin gård.
Men ett stort hus behövs inte enligt henne för att känna närheten till naturen utan en trädgård räcker.
Nu har paret bott i huset i ett år och nästa steg är att få till ett cirkulärt flöde genom att börja kompostera. Förutom höns har de även införskaffat kaniner och katterna har de haft sen förra året. Men nu berättar hon att det är paus på fler djur till gården.
Självförsörjande, vad är det?
Att kalla sig självförsörjande innebär att man anammat och bestämt sig att leva efter en viss teori som går ut på att försörja sig själva utan bytes- eller valutahandel. Självförsörjning förespråkas många gånger inom vissa miljögrupper och ses som ett ursprungligt sätt att leva.
Ett sätt att vara självförsörjande kan vara på en mindre gård. På en sådan plats odlas och tillverkas allt som behövs för att kunna klara sig. Den här formen av självhushållning är i vissa fall en reaktion mot konsumism i det moderna samhället.
Källa: Wikipedia