Frågetecken kring upphandlingen av kvinnojouren i Karlskoga, som motvilligt blev upphandlade, fortsätter.
– Det känns som att det är kunskap som saknas, säger Cecilia Heikkinen.
Tidigare meddelade tidningen att kvinnojouren Maggan i Karlskoga och Degerfors var upphandlad.
– Det här är en så kallad länsupphandling, Karlskoga kommun är med i flera länsupphandlingar. Den här gäller vård och behandling av vuxna och där är skyddat boende en del, säger Karin Lindqvist, upphandlingschef i Karlskoga kommun.
Lindqvist berättar att kostnaden för tjänsterna är över gränsen för direktupphandling, det vill säga den beloppsgräns som avgör om en offentlig upphandling måste göras.
Kvalitetskrav
Lindqvist berättar även att det alltid finns en sakkunnig inom området med under upphandlingarna.
Varför måste man tillsätta helgpersonal om inte behovet finns?
– Det är de sakkunniga som kan verksamheten som ställer kvalitetskrav och det är i sig inget konstigt. Det här gäller för alla som man tecknar avtal med. Om det i sin tur innebär förändringar för kvinnojouren i Karlskoga, det är ju en sak, men de är med och svarar på en upphandling och då är det de förutsättningar som gäller och vi måste handla upp, så är det, säger Lindqvist och fortsätter:
– Alla anbudsgivare, i en upphandling, läser igenom villkoren och har möjlighet att ställa frågor under anbudstiden.
När frågan ställs om varför ingen på kommunen tipsat kvinnojouren om upphandlingen hänvisar Lindqvist till socialförvaltningen, men hon menar även att man har ett eget ansvar.
Så det är upp till dem att själva hålla koll?
– Ja, de kan ju vilja lämna anbud på en upphandling någon annan stans, då måste de vara med och bevaka om de vill ha avtal. säger hon och fortsätter:
– Som leverantör har man ett ansvar att bevaka. Men har man avtal med kommunen så vet man när det går ut.
Cecilia Heikkinen, ordförande i Kvinnoföreningen mot våld i Karlskoga och Degerfors, menar att det hela handlar om ett större problem och okunskap.
– Problemet är nog större och ligger på en högre nivå. Det är ett större problem än här hos oss och det matchar inte riktigt kvinnojourerna, säger Heikkinen och fortsätter:
– Vi förstår att det inte är de som gör det här för att vara dumma, utan att det är en utveckling som sker i hela samhället och att man då blandar ihop skyddade boenden med andra. Man kanske inte riktigt vet vad skyddade boenden är och vad som behövs. Det känns som att det är kunskap som saknas och man inte borde kunna slå ihop det här i en gemensam upphandling.
När kvinnojouren hade ringt till upphandlingsenheten i kommunen med frågor angående upphandlingen var det många frågor som kommunen inte kunde besvara.
Privata tar över
– När vi hade frågor så kunde de inte svara, sen tog de bort saker och sa att det inte gällde för oss. Så vi har fått känslan att skyddade boenden åkte med i det här, fast det egentligen inte skulle behöva det. Det finns ingen tillståndsplikt för skyddade boenden, det finns ingen lag på vad det är så det blir ju luddigt för alla, säger Heikkinen.
– Man ser att privata aktörer tar över och det är stor skillnad på privata aktörer och de ideella, men det är ett problem i hela Sverige. Det finns en jättestor oro över att kunskapen som kvinnojourerna har försvinner, säger Heikkinen.
Läs den tidigare artikeln: