Stoppa åsiktsförbuden

Ledare
PUBLICERAD:
En uppmaning att inte hörsamma.
Foto: Fredrik Persson/TT
Att förbjuda eller peka ut vissa åsikter som tvivelaktiga hör inte hemma i en demokrati, i all synnerhet inte för statliga myndigheter och i olika lagar och bestämmelser. Ändå är vi på väg dit.

Begreppet åsiktskorridor har varit etablerat sedan länge nu. Den behandlar det – ofta snävt tilltagna – spann med vilka det är oproblematiskt att uttrycka en åsikt. Och ve den som faller utanför denna korridor. Då väntar utfrysning och anklagelser om att vara alla sorters extremist. Korridoren är dock inte statisk och verkligheten har en tendens att komma i kapp när det plötsligt blir acceptabelt att uttrycka sig på ett sätt som tidigare ledde till utmobbning från det offentliga samtalet.

Hur problematisk åsiktskorridoren än är så är den i alla fall inte påbjuden från staten och våra myndigheter, annat än att dess representanter också känner tvånget att hålla sig inom dess ramar. Värre är dock när åsiktsförbuden sipprar in i lagstiftning och andra regler och bestämmelser från våra myndigheter.

Bara i år har vi sett flera beklagansvärda tecken på detta. I våras beslöt Myndigheten för press, radio och tv om att ändra bestämmelserna kring det statliga mediestödet. För att få del av stödpengar så måste man "bedriva ansvarstagande nyhetsförmedling" och inte "vilseleda kring etablerad vetenskap och kunskap". Detta öppnar för ett extremt godtycke och en statlig myndighet skall inte agera åsiktsmässig smakdomare. Det är att inskränka på pressfriheten.

I regeringens forskningsproposition slås den akademiska friheten fast, bara för att inskränkas i förarbetena. Friheten måste nämligen utövas "utifrån den värdegrund som gäller". Se där, ännu en godtycklighet i systemet som kommer att göra en inför de lättkränkta räddhågsen akademi ännu mera försiktig.

Regeringen har också lyft tanken på att det skall bli förbjudet att förneka Förintelsen, ett förbud som knappast skulle försvåra för antisemitismens utbredande. Vedervärdiga åsikter bemöts bäst med en fri och öppen debatt, inte genom nedtystande som bara ger de anhängarna av tvivelaktiga idéer vatten på sin kvarn.

En parlamentarisk kommitté vill också att det skall bli förbjudet att delta i rasistiska organisationer, hur nu sådana skall definieras, vilket skapar ännu mer godtycke. För att inte tala om att det bryter mot föreningsfriheten. Vad är syftet då rasistiska handlingar redan är förbjudna, och sådana går i alla fall att påvisa?

Allt dessa är tendenser som breder ut sig allt mer och det är livsfarligt för yttrandefriheten och för en fri och öppen demokrati. Har man väl inträtt på den här vägen blir det bara alltför lätt att fortsätta. Har man redan förbjudit eller omöjliggjort vissa åsiktsyttringar är det bara alltför enkelt att utöka dessa till andra yttringar som befinns problematiska.

Blir det förbjudet med ifrågasättanden i klimatdebatten, eller att förespråka invandringsstopp? Sätt sedan detta i samband med att de rödgröna gör sitt bästa för att varna för att 30-talet kommer åter om oppositionen, som direkt eller indirekt utmålas som fascistisk, får makten, och det finns anledning att bli riktigt rädd.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.