Frun Viola om Kenneth: ”Cancern gick inte att stoppa”

Han såg fram emot livets efterrätt och mer tid med barnbarnen. Men cancersjukdomen ville annorlunda. I lördags gick Värmlands före detta landshövding Kenneth Johansson bort, 65 år gammal.

De träffades i Dalarna när de var 15 år gamla, Viola och Kenneth Johansson. Fem år senare blev de ett par, och hann så förbli i 45 år innan Kenneth gick bort i cancer.

– Sjukdomen gick inte att stoppa. Han hade haft cancer ett längre tag. Men han har haft möjligheten att leva fullt ut fram till de senaste veckorna, berättar Viola Johansson.

Kenneth gick bort i sitt hem i Falun i lördags. Han var född och uppvuxen i Folkärna utanför Avesta och paret flyttade tillbaka till sina hemtrakter i slutet av 2018 när Kenneth gick i pension efter sex år som landshövding i Värmland.

Veteraner

– Efter flytten reste vi en del, sedan blev det ju corona. Kenneth har hållit på med sina gamla veteraner, han hade en PV, en Grålle och en Silverpil. De har han lekt med. Han hade travhästar också och vi har varit mycket i sommarstugan, och framför allt med barn och barnbarn, säger Viola.

Under sin sista fikastund i residenset berättade Kenneth för NWT:s reporter om hur han träffat sin fru och hur de hållit ihop under alla år. Han beskrev livet med deras tre barn och sex barnbarn som ”efterrätten”.

– Man lever bara en gång och hittills har jag svarat när barnbarnen har frågat om morfar kommer du och tittar på fotbollsmatchen eller så. Nej tyvärr har jag sagt, men nu ska jag säga, Ja morfar kommer. Och dessutom har jag blivit farfar nu också, sade han då.

Centerpartist

Viola berättar om makens stora samhällsengagemang, som de båda delat. Kenneth gick med i Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) vid 14 års ålder och var partiet troget under hela sitt liv. Han var heltidspolitiker från 1991, satt som ordförande i socialnämnden och var oppositionsråd i Falu kommun. Mellan 1998 och 2012 var han riksdagsledamot och under hans senaste mandatperiod även ordförande i socialutskottet.

– Han var utbildad socionom och har jobbat med sociala frågor hela tiden, med de mest utsatta. Det har varit viktigt för honom. Han tog på sig några uppdrag även efter pensionen och satt bland annat som ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (Smer) och Förbundet Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk.

Öppet och generöst

I residenset hade de runt 2 500 besökare årligen.

– Vi satte i system att det skulle vara öppet och generöst, för alla. När vi bjöd in försökte vi bjuda in många som aldrig hade varit där tidigare, så många skulle kunna vara med. Det tyckte vi var viktigt. Kenneth jobbade mycket med att se så många som möjligt, så det inte skulle bli några få som alltid träffades, säger Viola.

Vid olika evenemang hände det att besökarna ville överräcka en gåva till värdparet. Det såg Kenneth och Viola som en möjlighet till att göra gott.

– Vi startade en fond hos UNHCR där många besökare satte in pengar inför ett möte eller när vi hade festligheter. Det blev mycket pengar till slut. Många tyckte att det kändes bra att kunna göra så, och att det var ett fint initiativ.

Tacksamma

Tiden i Värmland betydde mycket för Kenneth och favoritminnena var många.

– Han pratade mycket om åren i Värmland. Vi kände oss väldigt välkomna av värmlänningarna. Det var så väldigt varierat, vi fick uppleva så mycket och det är vi tacksamma för. Allt från besök från prinsparet och kungafamiljen till besök i en massa hembygdsgårdar. Det var nog i hembygdsgårdarna vi kände oss mest hemma, det är i den miljön vi har våra rötter. Kenneth växte upp på en liten gård med några höns, kossor och ett par grisar. Pappan var åkare, berättar Viola.

Genom förlusten av sin livskamrat har hon ändå kunnat känna sig trygg och sansad. Nu ser hon fram emot att umgås mer med barnbarnen när restriktionerna släpper allt mer.

– Vi var gifta i 41 år och har levt ett oerhört rikt liv. Det är vi tacksamma för. Vi har verkligen levt, säger Viola Johansson.

Kenneths begravning kommer att hållas i Falun.